Anonym (Osäker)

Äldre 28 Jun 11:57

592 svar

Inte kär i min man

Anonym (me) skrev 2011-06-28 11:41:01 följande:

Jag funderar mest över varför du öht är kvar i ditt förhållande ?

Du verkar inte ha några som helst känslor för din man , som du beskriver det så är ditt förhållande helt dött , så varför avslutar du inte det så att ni bägge kan vara lyckliga med någon annan ?

Det du gör nu är väl knappast bra för någon av er ?

Min man säger att han är lycklig och nöjd i förhållandet så honom går det nog ingen nöd på. Han vill inte förändra något utan tycker att vi har det bra som vi har det.
Jag vet inte vad jag vill just nu, förutom att satsa på mig själv, så får vi se vart det landar. Kanske leder vår nya dynamik till något positivt för vårt förhållande, kanske inte. Jag avvaktar och ser tills vidare och mår faktiskt oförskämt bra just nu.

Anonym (Osäker)

Äldre 28 Jun 13:04

#288

Baginbox skrev 2011-06-28 12:57:49 följande:

Har inte läst dina inlägg men det beror sannolikt på bekvämlighet. Det fördröjde min separation med en sisådär 10 år och jag är rätt säker på att jag inte är ensam.

Min "plan" just nu är att "satsa på mig" själv under hösten och se vad som händer. Jag behöver också sätta mig ner och prata med min man ordentligt och ge oss en chans till. Gärna när vi har hamnat i en "ny" dynamik, vilket vi verkar göra nu. Jag har försökt på gamla sättet så många gånger och det fungerar inte. Jag vill inte tillbaka dit.
Jag skulle väldigt gärna vilja få mitt äktenskap att fungera men jag vill inte tillbaka till hur vi haft det de senaste åren. Vi får se om min man vill vara med på den resan eller inte. Som vi haft det nu kan vi inte ha det hur som helst för då dör jag. Men jag är på god väg att ta mig ur just den biten och det stärker mig att se att jag kan göra det och att jag mår bra av det.

Anonym (Osäker)

Äldre 28 Jun 13:43

#290

Baginbox skrev 2011-06-28 13:18:27 följande:

Tycker det låter som en bra plan. Dels att du fokuserar på dig och ditt eget mående och dels för att din man kommer att få anstränga sig lite. Man upptäcker när man sätter sig själv på prov att man klarar rejält mycket mer än man trott. Sånt stärker en och man börjar ställa krav på ett annat sätt. Det gamla vanliga tjatandet funkar inte men med ny inneboende styrka kommer något annat. Önskar dig lycka till :)

Tack X man! :) För första gången börjar jag faktiskt se ljust på framtiden, vare sig det blir med eller utan min man. Jag har varit skräckslagen inför att vara med om en skilsmässa, men blir det så så känns helt okej just nu, även om jag hellre slipper gå igenom en.
Just nu behöver jag en "paus" från min man och mitt förhållande känner jag och jag försöker både fysiskt och mentalt att ge mig själv mer utrymme på egen hand. Det är väldigt skönt.
Vi får se vad som händer framöver. Antingen så har jag ett bra förhållande med min man om ett år eller så är jag skild och slipper sitta och ha såna här funderingar. Win-win-situation.

Gillar din formulering "med ny inneboende styrka kommer något annat". Precis så känns det och jag tror att min "nya" stil kommer att leda till något bra, om inte annat för mig sjäv.

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 09:34

#291

Glöm allt jag skrivit om "gullig och förekommande man". Nu är han tillbaka i samma gamla stil med gnäll, styrning, ordergivning och recensioner av mig flera gånger om dagen. Undrar om han tror att det är bra för ett förhållande att bete sig så. Jag ska försöka hålla mig undan så mycket det går och funderar på att föreslå att vi tillbringar semestern på var sitt håll. Jag orkar inte längre.

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 10:01

#293

Baginbox skrev 2011-06-29 09:56:51 följande:

Jag brukar ibland säga att människor kan förändra sig en tid för att uppnå ett syfte. När syftet är helt eller delvis nått återgår man till gamla beteenden. Det brukar stämma rätt väl. Man har sin personlighet och förändras den så sker det i regel rätt långsamt och sällan till det bättre. Människor har en förmåga att vara negativa, tänka negativt och vara bittra över något. Oftast något i den egna personligheten men som projiceras på någon annan. Kommer man inte tillrätta med det felspåret tidigt så är det väldigt svårt för de flesta att hitta tillbaka till rätt spår igen. Kortare perioder som sagt, för ett visst syfte.

Jag resonerade som så att jag har ett liv. Hur långt vet jag inte men jag tänker inte slösa bort det på att försöka förändra någon annan. Jag slösade bort för många år på det. Antagligen behövde jag de åren för att komma till insikt men nu i efterhand önskar jag att jag fattat det långt tidigare.

Ja, jag börjar också inse det. Jag orkar inte längre. Orkar inte bli ledsen, orkar inte ta fajten, orkar inte försöka prata, orkar inte försvara mig, orkar inte hoppas på att det här är en dålig period som kommer att gå över. Jag har bara stirrat på min man när han har börjat igen och gått därifrån och gjort annat. Tom.
Jag ska prata med en kompis som är jurist under semestern och göra en sammanställning över våra gemensamma tillgångar och konton och förbereda mig för vad som händer om/när vi delar på oss. Börja titta på vad det finns för jobb för min del som inte är i vårt företag och titta på hus eller lägenheter i närheten.
Jag måste se framåt för att orka med det här just nu.

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 13:25

#297

Milk and Coffee skrev 2011-06-29 12:55:56 följande:

Hur är det Osäker träffar du fortfarande den andre mannen? För det ka ju göra att känslorna fortfarande är så låga för din man. Du retar dig på allt han gör för at han är del av vardagen medan den andre är ny och spännande? Det verkar i alla fall på dig att du verkligen inte vill fortsätta då tycker jag nog ändå det är bäst att separera trotts att det är sjukt jobbigt för man ska inte gå runt och må dåligt man har bara ett liv.

Nej, vi har inte träffats på närmare två månader och har väldigt sporadisk kontakt sedan en månad tillbaka. Jag är mest less på karlar just nu och vill satsa på mig själv.

Jag retar mig inte på allt min man gör för att han är en del av vardagen utan för att han tycker att han kan behandla mig som en anställd vd-assistent som inte behöver få uppskattning.
Jag skulle vilja bli sedd för att jag är jag med alla goda (och mindre goda) egenskaper. Som en människa som är intressant och spännande och kul att umgås med. Inte som en funktion i hemmet som ska utföra vissa saker som han bestämt åt mig.

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 14:15

#301

Baginbox skrev 2011-06-29 13:51:55 följande:

Att vara som en anställd i sitt eget liv i sitt hem var en stor faktor i min skilsmässa. Att bara vara bra att ha till olika sysslor var inte vad jag tänkte mig med livet.

Nej, det är väl inte riktigt så man tänker sig att ett kärleksfullt äktenskap eller förhållande ska se ut.

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 14:23

#302

Milk and Coffee skrev 2011-06-29 14:00:49 följande:

Osäker: och det går verkligen inte att prata med honom om att du inte uppskattar att bli behandlad så? för om han inte förstår eller vill förstå och ändra sig så gör du rätt i att verkligne tänka efter vad du vill. Kan han inte tänka sig parterapi? Det är verkligen inte lätt min man hade ju sådana tendenser men när jag påpekade dem och hur dåligt jag mådde så insåg han vad han höll på med.

Jag har ju gjort det. Problemet med min man är att han är bra på att snacka (säljare) men sedan händer inget. På söndag grälar vi om saken och han lovar bot och bättring. På tisdag är vi där igen, lite smygande.
Den här vintern har varit vidrig. Båda har haft mycket att göra både på jobbet och privat men det blir ju inte bättre för att han börjar varje morgon med att rabbla vad jag ska göra innan jag ens kommit ur sängen, passar på att dra sakerna en gång till medan jag borstar tänderna, påminner mig vid frukosten och passar på att göra det en gång till innan han går ut genom dörren.
I våras var jag totalt under isen på grund av just detta och det var då den andre mannen klev in som en livboj i min själsliga misär. Jag tror att jag hade blivit kliniskt deprimerad om inte något hänt där och då.

Efter en månads gräl under hela april lade så i alla fall min man äntligen av men nu är han igång igen.
Jag har varit sjuk i två veckor (bakteriell lunginflammation med feber) och har inte orkat göra de sakerna hemma som vi planerat. I måndags hann jag inte och igår kom årets hittills största värmebölja så då valde jag att ligga i bikini på gräsmattan istället för att sitta inne i 35 graders kvav värme och arbeta.
Då var det dags igen, hackspetten kom fram. Jag kan tycka att HAN nu kunde göra de här sakerna om han är så angelägen om att det ska bli klart. Om inte annat för att underlätta för mig när jag varit dålig. Men blir det irriterade "förhör" om vad jag gjort eller inte. Jag. orkar. inte. mer.

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 14:26

#303

Anonym (må bra) skrev 2011-06-29 14:12:23 följande:

Var i samma situation som du för sju år sen. Jag tror att jag var otrogen (varför kan vi låta vara osagt) och jag hoppades nog på att han skulle slänga ut mig. Konstigt resonemang men så var det nog. I vilket fall så blev jag förlåten men jag insåg snabbat att det bara var något han sa. Både jag själv och han pressade mig efter att alltid göra, leva och resonera som han ville. Om jag inte höll med honom i allt, gjorde allt på det sättet han sa och allt han ville - ja då kom den där otroheten upp som ett vapen. Så jag tänkte att det inte kunde stämma att han hade förlåtit mig, jag skulle få höra det där jämt och jag skulle aldrig bli riktigt fri. Så jag lämnade honom.

Jag kan tänka mig att han på det sättet också fick fördelen av att kunna säga att det var jag som ville ha skilsmässa, jag hade förstört för barnen (vilket på sätt och vis var sant) men nu behövde han inte ens agera skurk genom att slänga ut mig. Alternativet hade varit att han hade kunna dominera mig med otroheten resten av vårt gemensamma liv.

Ett sånt liv ville jag inte leva och alla pengar, den fina villan, bilarna, båten - inget var värt det.

Vilken hemsk situation. Om man nu ska gå vidare så får man ju bearbeta saken och sedan lägga den bakom sig, inte använda den som maktmedel i förhållandet resten av livet.

Hur gick skilsmässan och hur mår du nu?

Glömde: Milk and Coffe: jag har föreslagit parterapi men det kan min man absolut aldrig tänka sig. Han vill inte prata med andra om saken, tycker inte att något blir bättre för att man sitter och "geggar i det" (hans ord) och tycker att vi har det bra som vi har det.
Usch, jag hör ju hur det här låter. Allt blir väldigt mycket mer tydligt när man skriver ner sakerna. :(

Anonym (Osäker)

Äldre 29 Jun 14:59

#308

Anonym (må bra) skrev 2011-06-29 14:39:26 följande:

Det är klart att skilsmässan var jobbig. Men jag mår mycket mycket bättre nu. Redan innan otroheten så ville han kontrollera och ha makt över mig på olika sätt. Jag antar att det för mig var ett sätt att visa att han inte kunde kontrollera allt över mig. Men för honom blev det ju ett sätt att använda det som ytterligare ett maktmedel förstås istället.

Jag har själv efter det varit med om att den person jag var med var otrogen. Men då tänkte jag just så. Om vi ska gå vidare så måste jag kunna gå vidare och inte dra upp den där skiten igen. Men eftersom jag kände att jag inte kunde det så valde jag att göra slut. Ska man kunna gå vidare efter en otrohet så får det där aldig ligga kvar tror jag utan man måste lägga bort det och gå vidare. Kan man inte det, ja då är det nog inte ett bra förhållande man lever i.

Skönt att höra att det kan bli bra senare även om det är jobbigt nu och skilsmässan är jobbig att gå igenom. Ja, jag fattar ju intellektuellt att det är så men när man sitter mitt i smeten och känner sig fast som i en bur så är det inte så lätt att tro på det.

Inte kär i min man

INNEHÅLL