Inlägg från: Anonym (Osäker) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Osäker)

    Inte kär i min man

    Barbapappa, vad tråkigt att det inte fungerade för er. Ni verkade jobba så hårt på det. Lycka till med allt, hoppas att det löser sig till det bästa för er efter omständigheterna.

    Ulfsas, förstår att det måste vara en chock för dig att din fru drog. Jag förstår dock inte varför du hänger upp dig så mycket på ekonomin ("fint hus, god ekonomi, betalningsanmärkning, lån, liten trea").
    Jag kommer också att få flytta från ett väldigt fint hus på 200 kvadrat om vi skiljer oss och lär nog hamna i en liten tvåa eller så. Och det spelar faktiskt ingen som helst roll i sammanhanget. Hellre må bra i en tvåa än gråta i en villa. Det är inte pengar som får en att må bra eller känna sig älskad i en relation.  

  • Anonym (Osäker)
    barbapappa01 skrev 2011-08-23 13:21:29 följande:

    Det gick inte.. Kort samtal (via mail/chatt) och allt är över..
    Nej, jag kan inte påstå att jag mår särskilt bra just nu.Rynkar på näsan


    Jag beklagar verkligen Barbapappa, förstår att det måste vara helt ohyggligt tungt för dig nu. 
  • Anonym (Osäker)

    45 AYr (får inte till rätt tecken), vad modigt av dig att faktiskt våga gå vidare. Jag önskar att jag var lika stark. Jag tror absolut att du kommer att känna att det var rätt beslut när flytten är gjord, allt är på plats och du hamnar i en vardag. Hoppas att det blir bra med andre mannen!

    Milk and Coffee, vad roligt att höra att ni har det bra! Hoppfullt att det går att få det bra igen efter en affär med någon annan!

    Petter 172 och Ezzelinos, beklagar vad som hänt. 

    Här är det vankelmodigt senaste dagarna. Vi har landat i vardagen efter semestern. Inget särskilt har hänt, inga gräl heller, men jag går mest runt och funderar över om jag vill ha den här ordlösa vardagen med min man resten av livet. Har lyckats aktivera mig på egen hand ganska mycket den senaste tiden och då går det bra, men när man stannar upp och får tid att tänka är det värre. Har haft några grubblardagar här och det blir jag låg av. Idag ska jag försöka komma ut och motionera för att skingra tankarna lite. Ibland önskar jag nästan att jag blev ihop med min älskare på riktigt för det skulle ge mig skjutsen att gå NU och antagligen vara kär och galen under tiden. :( 

  • Anonym (Osäker)

    Känner igen det där med dramatiska män. :) Hoppas att det går bra för er!

    Här är det måndag efter en helg när vi har grälat och däremellan försökt undvika varandra. Jag borde vara utvilad men känner mig mest dränerad.  

  • Anonym (Osäker)
    Anonym (me) skrev 2011-08-29 10:01:46 följande:
    Barbapappa må vara dramatisk eller vad ni vill kalla det.... men

    Jag tror barbamamma och alla andra i liknande situation ska vara jävligt glada att ni öht fått en ny chans. Att ni har män som är villiga att ge er en ny chans trotts att ni svikit dem , för det skulle lika gärna kunna varit så att de drog från dag ett.

    För mig som varit i barbapappas situation så känns det som väldigt dålig smak och lite cyniskt att läsa inlägg om "dramatiska män" etc....för låt oss inte glömma att det trotts allt är NI som har felat. Vilka anledningar eller ursäkter ni känner att ni haft är egentlige ointressant , för ni hade lika gärna kunnat avsluta era förhållanden innan ni inledde något nytt eller hur ?
    Men hela den här tråden verkar vara dålig smak för dig och jag förstår egentligen inte varför du är här eftersom du tar varje tillfälle i akt att fördöma oss. Vi vet redan att vi gör fel, tack så hemskt mycket. 
    De flesta av oss verkar också älska våra män och ha som mål att få det bra hemma, trots att vi har gjort omvägen kring en annan man för att komma på den saken.

    Gnäll och fördömanden är väldigt osexiga egenskaper så jag hoppas att du låter mindre bitter på riktigt än här.  
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (me) skrev 2011-08-29 11:23:40 följande:
    Jag kan förstå att det är svårt att ta kritik , det tycker väl de flesta. Medhåll är väl alltid lättare.
    Det jag kriticerade i mitt senate inlägg var inte er otrohet i sig utan ert sätt att förlöjliga era partners reaktioner på en situation som ni trotts allt försatt dem i.

    Sett från min synpunkt låter det lite som om jag slår någon i skallen med en bräda och sedan sitter och småskrattar över personens reaktion med mina kompisar.... andra som själva slagit brädor i skallen på folk lär säkert tycka det är skitkul , de som själva blivit slagna i skallen någon gång lär inte tycka det är lika roligt. Speciellt när det handlar om människor som är villiga att förlåta att jag drämde en bräda i skallen på honom / henne.
    Jag har faktiskt inte uppfattat det som att någon förlöjligat sin partners reaktion på en situation. Barbapappas fru tyckte att han rusade iväg och använde stora ord som inte hade någon täckning i verkligheten. Jag kan inte se var hon förlöjligar hur han känner sig. Du får gärna peka ut det. 

    Jag skrev att jag känner igen dramatiska män eftersom jag är gift med en stor drama queen. Vårt företag går i konkurs varje månad, fogden är på gång in några gånger om året, ALLA kunder är borta varje vecka och husets källare översvämmas så att vi kommer att få hussvamp och tvingas elda upp det utan att få ut ett enda öre på försäkringen varje gång det regnar. Dramatisk är bara förnamnet vad gäller min man.

    Barbapappa, önskar er verkligen lycka till, ni verkar båda ärliga med att jobba på att få det bra. )
  • Anonym (Osäker)

    Nu har min nye vän mailat och sagt att han kommer till vår stad nästa vecka och undrade om jag ville ses. Och jag blev så glad! Så sjukt glad att jag gått runt med fjärilar i magen och fnissat för mig själv sedan dess. Lycklig på ett sätt som jag inte varit sedan vi sågs i våras. 

    Det här är ju helt sjukt.  Och ett väldigt tydligt bevis på att jag inte kan fortsätta så här. MItt liv med min man är att arbeta och gå runt och tiga hemma eller gräla så det ekar i väggarna. Länge sedan det var några fjärilar i magen här.
    Jag har inga planer på att bli ihop med min älskare men det blir så övertydligt att mitt äktenskap är helt dött och tomt. Man ska bli glad av sin man, få fjärilar i magen när man tänker på honom och ha trevligt när man umgås.

    Jag ska börja förbereda praktiskt för hur jag ska flytta härifrån. Av olika anledningar kommer det inte gå fort, men jag vill ha en färdig plan att hålla mig till när det sker. Det här går inte längre.  

  • Anonym (Osäker)
    Sasha06 skrev 2011-08-30 10:56:55 följande:
    Måste bara fråga om man älskar sin man så borde man ju inte vara otrogen,eller?
    Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra. Världen är inte så svart-vit. 
  • Anonym (Osäker)

    Vad roligt att höra från dig! Låter som om du har ordnat det jättebra för dig. Du är verkligen modig som vågat ta språnget, önskar dig lycka med nya livet och nya mannen!

    På  min front är inget nytt. Min man och jag lever separata liv till stor del, men vi har inte grälat så mycket i höst utan kommit överens om att försöka hjälpas åt och dra åt samma håll. Jag har satsat mycket på jobbet och fått fina resultat sedan semestern och känner mig väldigt lyft och stärkt av det.
    På fritiden gör jag så mycket jag kan för att tanka energi: tränar, ägnar mig åt hobbies, träffar vänner och går ut på bio och restauranger ganska ofta. Jag försöker på något sätt föreställa mig hur mitt liv som singel skulle kunna se ut och jag börjar inse att det nog kan bli bra om jag väljer den vägen. Det är så enormt stor skillnad mot hur jag mådde förra vintern som var som ett långt, tröstlöst helvete. Dit vill jag aldrig igen och det är så skönt att inse att jag inte behöver dit heller. 
    Jag träffade min "nya" vän i höstas och det var ljuvligt att få fly från verkligheten i ett dygn. Det kommer nog dröja innan vi ses igen, om vi ens kommer att göra det. Han är en jättefin människa och jag skulle gärna vilja lära känna honom mer men just nu verkar det inte bli så. Det är tråkigt, men går bra.

  • Anonym (Osäker)

    Milk and Coffee: vad jobbigt att du vacklar just nu. Jag känner igen mig så i just det där med att inte tända på min man längre.
    Om vi nu ska prata sex, så var min affär något av ett sexuellt uppvaknande för mig. 
    Min man och jag var unga och väldigt oerfarna när vi träffades och vi har väl egentligen aldrig fått till något bra sexliv, trots tappra försök. Jag har nog större lust än vad han har dessutom. Men jag har varit "nöjd", tyckt att sexlivet är ju inte allt, alla andra har nog inte heller så passionerat i sängkammaren efter många år tillsammans och så vidare.

    Och så träffade jag den andre mannen och insåg att jag överhuvudtaget aldrig haft bra sex förut. Men då! Oj, oj, oj...  vad har min man och jag sysslat med i alla år? Det var som att få åka Ferrari efter att ha skumpat på stadsbussar i alla år!

    Nu kan man ju inte bygga ett förhållande på sex enbart... men jag vet inte om jag kan tänka mig att avstå från ett bra sexliv resten av livet för att åka buss igen. Svårt det här. Min man och jag har överhuvudtaget inte sex sedan drygt ett år så jag behöver åtminstone inte låtsas med honom. Men jag längtar också efter att få drabbas av den där totala kåtheten som gör att man tappar all sans och bara... är.

     

Svar på tråden Inte kär i min man