gjör allt fel?
Hej!
För det första låter det som om det blivit en riktig låsning mellan far och son där de helt har upphört att prata med varandra. På din övriga beskrivning låter det också som om sonen befinner sig mitt i puberteten och tonårstrotset.
Under den perioden jobbar ungdomar med att frigöra sig från sina föräldrar för att själva snart bli vuxna. Detta frigörande kan ta sig ganska jobbiga uttryck, precis som det du beskriver.
Det som är viktigt att tänka på är att det är ni som är vuxna och som tillsammans ska vara ett stöd i sonens frigörelse. I stället för att leta fel som den ena eller den andra gjort bör ni hitta sätt att hjälpa er son. Det första är naturligtvis att pappa tar sig ett ordentligt snack med sonen och talar med honom om hur tråkigt det är för er alla när det blivit så här. Han bör också, med respekt förhandla med sonen om vad han vill att pappa ska göra för att det ska bli bättre och förstås tala om vad han själv är beredd att göra. Kanske kan det också vara bra om du tar ett liknande samtal med din son.
Om det är så att er son vidhåller att han inte vill säga något, så ge inte upp, fortsätt att beskriva och tala om hur det känns för er och hur ni skulle vilja ha det i stället. Jag lovar att han kommer att lyssna väldigt uppmärksamt.
Respektera också att han inte alltid vill följa med er på gemensamma tillställningar. Han kan ju faktiskt ha rätt i att de inte är så intressanta för honom. Välj era strider så tar det inte så hårt på era krafter. Detta är en övergående period men viktig.
Med vänlig hälsning!
Margit Ekenbark