Kär i min arbetskamrat

Vet inte om du funderar på skilsmässa med din fru, men när det gäller din kollega (om jag har förstått dig rätt), så verkar det som om hon är lycklig i sitt förhållande, speciellt om hon ska gifta sig, och som diu säger har hon det bra hemma. Det bästa vore att hålla kvar en vänskap med kollegan och inte gå vidare i detta.

Kanske kan du och din fru hitta tillbaka till kärleken igen? 

funderar gör jag. Har aldrig känt så här för någon annan under hela tiden jag varit ihop med frun. Det är jobbigt att vara kär i nån annan. Fattar bara inte hur jag ska komma över det?

Det är inte lätt att bli av med känslor, och speciellt då du träffar din kollega på arbetet varje dag. Men tänk på att hon är lycklig med mannen hon lever med idag. Det vore oklokt att ta ett steg vidare med henne. 

Det du kan göra är att antingen få liv i ditt äktenskap igen, eller så tar du skilsmässa och går vidare. Men om jag vore dig, skulle jag inte ge upp mitt äktenskap utan att försöka göra något. Det är nämligen vanligt att glöden hos gifta par efter ett tag försvinner om man inte underhåller den. Så varför inte försöka? Skulle det inte fungera, så kan du alltid ta skilsmässa. 

Du skriver klokt. Jo det är väl som du säger klokt att inte visa vad jag känner för min kollega. När man är kär tolkar man dock in vissa tecken på att kärleken är besvarad men när jag tänker ett steg till så ska hon gifta sig i sommar och pratar ibland om hur bra de har det hemma.

Angående min fru så vill jag att det ska fungera. Dock finns det ingen passion eller ömsinthet. Det sker lite på beställning när det väl sker. 

Ska man dra sig bort från kollegan för att få känslorna att försvinna eller vad funkar? Jag är ju kär så det gör ont i bröstet. 

Du kan få det att fungera med din fru, gör något romantiskt, överraska henne med något, behöver inte vara stora saker, bara något som blommor, laga en middag när hon inte förväntar sig det, öppna en flaska vin, osv. Det finns mycket ni kan göra. Se till att spendera lite tid med varandra utan barnen så att ni inte blir distraherade. Har ni tillfälle, åk på någon utflykt, eller kanske en kortare resa. Om din fru ser att du försöker, så kommer hon också att vilja. 

Känslorna för kollegan kommer att försvinna gradvis, men det kommer inte vara lätt eftersom ni måste träffas på arbetet varje dag. Jag förstår att det gör ont, men det är en känslä som du måste försöka komma över. Hon mår bra i sitt förhållande med sin kille, hon har inga planer på att lämna honom då de tänker gifta sig.

Men vet du... jag tror att om du och din fru väcker liv i ert äktenskap (kärleken alltså), så kommer känslorna för kollegan att bli ett minne blott. Det finns ett ordspråk som säger "kärleken övervinns med kärlek"... och det är sant.  

Om du kan, försök att hitta tillbaka. Antar att du i fantasin tänker fina tankar och önskningar med kollegan. När jag själv var i din situation fick jag rådet att göra allt jag fantiserade om med maken istället. Gå på bio, se henne, uppskatta henne, skicka ett fint sms mm. Prova. För mig var det försent. Jag lämnar min man för kollegan. Men innan detta har jag lääänge önskat att min man skulle se mig, sett om jag var extra trött och tagit över rodret, fått mig att känna mig sexig och åtrådd mm. Lycka till!

Ville bara tillägga något som jag glömde... jätteviktigt att du och din fru kommunicerar med varandra. Om hon inte vet hur du känner, eller tvärtom, så blir det svårt för er att bearbeta vissa saker i ert äktenskap. Är det något jag har lärt mig med min tjej, är att ha en bra kommunikation. Jag är mer än kär i henne, vi är öppna och diskuterar om allt. På så sätt har vi en närhet till varandra som få har, eftersom vi förstår varandras känslor och finns där för varandra när det blir jobbigt.

Livet är inte alltid lätt och ofta uppskattar man inte det man redan har. Jag reser väldigt ofta pga mitt arbete, och när jag blir borta mer än två veckor, då känns det verkligen hur mycket jag saknar min tjej. Att få det där speciella bandet mellan två människor, kräver kommunikation, respekt, tillit och ärlighet. Och glöm inte att hålla liv i kärleken samtidigt. 

Oj, varenda ord

Oj, varenda ord kunde varit mina, blir lycklig och får fjärilar i magen varje dag bara av att få prata med henne ett par minuter varje dag. Resten av dagen och veckan blir mest till en längtan blandat med ångest. Har haft det såhär i snart ett år och vill bara att det ska gå över nån gång, det är ju ändå "fel" att känna så för nån annan. Hemma slår det ju inte precis gnistor efter 15 år, men vi har det inte dåligt på något vis, har en helt underbar familj även om kommunikationen blir sämre med tiden... Nu är det ju ett tag sen du startade tråden och är förmodligen inte här på forumet längre men det hade varit otroligt intressant att veta hur det gått för dig? Har känslorna lyckats gå över till kompiskänslor eller allt har gått åt skogen?

Men du förstår att de du känner är förälskelse? Som skulle försvinna om den tråkiga delen av vardagen kom in i bilden...? Jag har varit där du är, men visste ändå i bakhuvudet att det var rosa små moln trots allt.

Men du förstår att de du känner är förälskelse? Som skulle försvinna om den tråkiga delen av vardagen kom in i bilden...? Jag har varit där du är, men visste ändå i bakhuvudet att det var rosa små moln trots allt.[/quote] Men den tråkiga vardagen lättas ju upp nåt sagolikt enbart tack vare den person som man onödigtvis kärat ner sig i! Det är så fruktansvärt jobbigt resten av dygnets timmar man inte får glädjen att se ögonen som gör en så (tillfälligt) lycklig. "Det går över" står det som svar i de flesta forum, men när känslorna är starkare än nånsin efter ett år undrar man... Kan man berätta för henne vad man känner och hoppas på att man skrattande går därifrån som kompisar?

Här är en till som sitter i samma båt. I två år har jag varit kär i min kollega. Är säker på att han är kär i mig också, även om vi aldrig pratat om det eller gjort något. I början var det något som förgyllde min vardag, men nu börjar det bli riktigt jobbigt. Vi sitter alltid själva i ett hörn av personalrummet och pratar om precis allt. Han ser när jag mår dåligt över jobbsituationen och peppar mig, vi skrattar massor tillsammans. Inget av detta har jag med min man. Vi pratar aldrig om nåt annat än pengar och husrelaterade frågor, han ser mig inte ordentligt och vi skrattar inte åt samma saker. Usch, det är jobbigt. Speciellt eftersom andra kollegor är uppenbart misstänksamma... Just nu lutar det nog åt att jag måste prata med kollegan och se vad han tänker och fatta beslut utifrån det. Han är 15 år äldre och har fru och vuxna barn. Själv har jag en treåring.

[quote=67574433][quote-nick]Anonym (Gift och nykär) skrev 2012-11-15 22:17:40 följande:[/quote-nick][/quote] Mot det säger jag väl ingenting? Bara det att han måste inse att det är förälskelse och sådan går över när vardagen kommer. Ibland till kärlek. Men tråden är visst jättegammal...

Mot det säger jag väl ingenting? Bara det att han måste inse att det är förälskelse och sådan går över när vardagen kommer. Ibland till kärlek. Men tråden är visst jättegammal...[/quote]

Japp, gammal är den men ämnet alltid aktuellt