Rädd för att köra bil... :(

En väninna till mig har liknande känslor. Hon har kört med sin pappa några gånger i mindre samhällen för att vänja sig där det är helt okej att köra rätt långsamt (och nej, det är ingen 19-åring utan en 27-åring). Skulle det vara en möjlighet för dig? Kanske inte med pappa, utan med din man?

Jag var som du TS. När jag precis fått mitt körkort åkte jag och en vän till en större stad för att utföra en skoluppgift. Det var vinter, jag hade aldrig varit i den staden och väl där fick vi låna kompisens mosters bil, som jag aldrig kört förut, och leta oss ut på landet för att göra fältstudier på olika behandlingshem. Det var en FRUKTANSVÄRD upplevelse - vännen som läste kartan var dessutom usel på detta vilket ökade på oron :-S.
Efter denna händelse la jag körkortet på hyllan i två år tills min dåvarande sambo och min dåvarande arbetsplats krävde att jag skulle börja köra igen. Jag hade ångest första tiden men de var så duktiga och lugna med mig så jag hann "komma på" att jag faktiskt var lute duktig på att köra ändå...
Jag kör fortfarande inte helt i onödan - helst inte till nya städer och så - men jag köf gärna i min hemstad, sommar- som vintertid .
Jag tror bara att det handlar om att du måste komma över den där spärren... Har du någon som kan "övningsköra" med dig tills du känner dig tryggare?
Lycka till! Du fixar det

När jag var yngre, och inte behövde köra så mycket tack vare att vi hade bra kommunala kommunikationer, så var jag likadan.

Jag funderade på var jag skulle byta fil, hur det skulle gå att parkera, alternativa lösningar till parkering, hur jag skulle köra för att slippa göra vänstersvängar, hur vägarna såg ut där jag skulle svänga av och hur jag skulle köra i mindre områden, vad jag skulle göra om något oväntat uppstod på vägen...ja, allt som kan uppstå. Har dessutom svår prestationsångest och gjorde bara fel så fort jag kände att någon tittade på.

Det enda som har hjälpt är att köra köra köra. Vi flyttade för ett antal år sedan och nu krävs det bil för att ta sig någonstans öht. I och med det så kör man så pass mycket att man helt enkelt lär sig att slappna av bakom ratten.

Så, ut och övningskör. Om du inte vill köra med din sambo så be någon annan. Kör kör kör, det kommer att hjälpa, tro mig

I närområdet kör jag utan problem, även om jag inte tycker det är kul. 
Jag avskyr att köra på motorvägar och filbyten på motorvägar med mycket trafik är det bland värsta jag vet.  Kan bero på att jag blev påkörd av en som skulle byta fil en gång.   Blev verkligen sketarädd när det hände.

jag kan känna igen mig lite i det du skriver då vi har bara en bil och oftast när vi ska någonstans då kör sambon så min vana försvinner. Jag har haft körkort bara några år, tog det rätt sent medan sambon har kört i över  15 år. Man får någon noja när man inte har kört själv på ett tag men nu har jag fått jobb som innebär körning hela arbetsdagarna och så har jag även en låne bil som jag kör mest nu och det känns mycket bättre igen. Jag hade inga problem med och klara körkortet direkt då jag hade övningskört länge med men man måste försöka våga vara ute på vägarna. Om du ska ex till affären, ta bilen någon gång och kör en extra runda innan eller efter. Så brukar jag göra för jag tycker ändå om och köra.
Så jag håller med dom andra, du lär ut och köra mera och ta någon extra runda när du ska göra något. Hoppas det går bra

Just dessa tankar har jag... Vart ska jag parkera...,tänk om det uppstår en situation på vägen som jag inte vet hur jag ska lösa,tänk om jag måate stanna i uppförsbacke och sen inte fixar köra iväg utan att rulla bak osv.. Knäppt jag vet..

Vi har också bara en bil och ska vi någonstan blir det mannen som får köra för att jag inte törs.

Jag kan "övningsköra" med mannen,behöver egentligen bara "få tummen ur"..

Jag är för övrigt 34 år...

 

Jag är precis som du! Jag har haft körkort i drygt 2 år. Tog en intensivkurs och körde upp, fick godkänt precis på gränsen. Sen jobbade jag på gångavstånd hemifrån så jag körde nästan ingenting.. När jag väl SKULLE köra lyckades jag paja pappas bil, bumpa i en parkerad bil.. och sen vid ett rödljus fick jag för mig att jag skulle justera stolen, stolen sköt bak som en projektil, jag tappa båda fötterna från pedalerna och bilen gjorde ett jätteskutt fram om fick motorstop mitt  ute i korsningen. Livsfarligt och skitläskigt!(Allt hände inte på samma gång som tur var, men det var väl i princip 3 gånger efter varann då jag var ute o körde..) Sen dess är jag feg. Törs inte parkera efter att jag mosa pappas bil. Törs inte backa efter att jag bumpa i den där stackars bilen.. och vad kan man göra om man inte kan parkera eller backa? Jo man kan åka till affären, förutsatt att sambon backat in bilen på parkeringen så jag kan KÖRA ut, sen ställer jag mig LÄNGST bort i parkeringshuset, där jag kan köra genom två parkeringsplatser och inte behöver backa ut, och där inga bilar står breve. Sen kör jag in bilen på parkeringen hemma, och kan därmed inte köra nästa gång, sambon måste köra en gång emellan.

Hur kan man bli så fjantig och feg??

Sambon tycker vi ska åka till övningsfältet och träna backning och parkering.. jo visst vore det bra, men jag känner mig som en tönt som måste öva när jag haft körkort i två år och törs inte riktigt erkänna hur jobbigt jag faktiskt tycker det är..

jag var lite som dig med, har haft körkort sen 2007 och är oxå lite nervös innan man ska åka iväg, men bara jag sätter mig i bilen och börjar köra så släpper allt och det flyter hur bra som helst, oftast är det sambon som kör men han ligger på mig varje gång! "Du kör va" och då är det bara att passa på hehe, så Jag kör så mkt jag bara kan!
Dock så tror jag att det bästa är att köra ensam, jag vet inte men jag funkar bättre helt ensam i bilen, utan sambo! Då får man fokusera på det man gör i lugn och ro utan höra någon brevid som babblar eller lägger sig i. Dessutom blir man mer uppmärksam och planerar helt anorlunda än med någon annan, man har ingen att fråga och det är bara bra övning för en själv!

Så ut och kör kör kör!! Ta småvägarna, behöver inte dundra ut på , motorvägen direkt, utan korta ärenden, mataffären, åk och tanka, osv.
Och du, kör man fel är det inte värre än att man får åka och vända runt och köra tillbaka

Ett hett tips är att lägga i handbromsen om du är rädd för att bilen ska rulla bakåt i uppförsbacken

Jag är som du. Undviker helst att köra. Eftersom jag bor i storstad undviker jag rusningstrafik. Så på kvällar går det bra och tidig morgon när det inte är mycket trafik ute. Är också rädd för vägarbeten som gör upp tillfälliga slingor, och att byta fil på trefiliga vägar. Bävar också inför att parkera på fulla stormarknadsparkeringar.
Men jag tycker det är kul när jag väl är ute. Ha på hög musik och njuta. Kan köra om jag har någon brevid mig, även om den personen inte har körkort. Bara jag får bekräftelse på min körning på nåt sätt... "Nu svänger jag vänster". Personen behöver inte svara.
Jag tror också på övning. Har jag inte kört på nån månad blir jag också osäker. Men om jag kört fram och tillbaka under några dagar så känner jag mig van.

jag bor oxå i storstad, stockholm.
parka på en stormarknad, inga problem, när det kommer till fickparkering, DÅ är det en annan sak haha, jag är sämst i världen på fickparkering..... Efter den här tråden så fick jag för mig att i kväll ska jag ut och öva fickparkering, nån som är med på att göra samma sak ut och öva lite? Nu ska min sambo med ikväll, men det gör inget alls

Försöker också träna fickparkering men haer fortgfarande inte riktigt fattat hur man får till det. I teorin ja - i praktiken nej.
Min sambo däremot ser det som en sport i att hitta svåra fickor, för att öva upp sin skicklighet... haha...

Jag tror att vi tjejer är sämre på detta är killar, faktiskt, min körskolelärare berättade det för mig, att vi tittar åt ena hållet men svägner åt andra, av någon knasig anledning!
Jag ser ju framför mig hur man ska få till det, men se så skiter det sig likförbannat haha, så typiskt! Tror man får gå mkt på känsla, min sambo kan inte lära ut hur han gör, han går på känsla säger han....Så jag måste nog hitta min egna känsla

Också rädd för att köra trots körkort! Övar med maken så ofta jag kan. Egentligen inte konstigt att man är rädd, när man vet att man kan dö eller skada sina barn i bilen om man gör något misstag, tänker jag. Konstigt att inte fler är rädda!!!!

Men alltså man kan ju inte tänka att man kan dö varje gång man sätter sig i bilen, då ska man inte köra alls!
Man får väll för sjutton vara försiktig och ta det lungt, tänka till både en och två gånger.
Du kan dö och skada dina barn när du går med dom över vägen oxå (Nu vill jag inte att du tar detta som om jag vill vara otrevlig, jag tror du förstår vad jag menar)

Haha jag gör likadant! Bor också i sthlm, och jag kör enbart till affären.. möjligen e4an hem till familjen (inte genom stan, vi bor utanför som tur är!!) men bara med någon brevid. Spelar ingen roll vem. Jag skulle köra genom stan och hämta en kompis... sluta med att jag mutade sambon med lunchlådor till jobbet i en vecka och ryggmassage för att han skulle köra istället! och då var det endå en söndagmorgon kl 7 jag skulle köra.. Så fjantig man är.

Men den ä skönt med någon brevid. "Ska jag svänga här? Säker? Okej, men nu blinkar jag då! SÄKER??!! Nu svänger jag!!! Kom vi rätt nu då?" Huuu.. och då är man bara ute på vägen.. parkera..?? Nää då ger ja upp direkt!

Hej! Lite tips jaghittade =)

bra-att-veta.se/radd-for-att-kora-bil/