Vilket straff skulle du välja?

Jag är 24, fyller 25 om bara en månad.
Var ju samma med min pappa, oftast om jag och mamma kom i luven på varandra så bara suckade han och ville inte lägga sig i fören det var nödvändigt, men när det komm till den fysiska bestraffningen så klarade han väll helt enkelt inte att stå emot min mamma utan gjorde som hon sa. Jag fick dock inte smisk utan han hade för vana att dra i håret (hårt!). Hade mamma inte tillgång till min far eller de gånger han stod emot hennes påtryckningar var en annan favorit i bestraffningen att göra så att jag blev tvunget att skämma ut mig inför mina vänner. Mins tex en gång då jag skulle på bio med min bästa vän på kvällen, jag hade missat under en kort stund att passa vår valp och hunden hade gnagt lite längst ned på en kökslucka. När min mamma upptäckte det blev hon skogstokig. Jag fick ringa min vän och säga att det inte blev nån bio pga det. Sen fick jag ringa på nytt och säga att det blev av, ringa och säga att nej det blev inte av, typ 3 ggr. Till sist grät jag ju och ville inte på bio längre för det hade blivit helt förstört, då fick jag ordern att ringa igen och säga att bion skulle bli av och därefter tvingades jag åka och se filmen... :/ Nä, jag HATAR all form av bestraffning som går ut på att förudmjuka barnet och använder mig aldrig av det på vår stora dotter, hur besvärlig hon än är.

Fy fan vad brutalt
Får tårar i ögonen av att läsa hur de behandlade dig.

Ja det var jobbigt. Jobbigt att tänka på nu också.

Jag röstade annat eftersom jag anser att man inte kan tala om straff utan snarare konsekvens. Och konsekvenen måste vara logisk i förhållande till vad barnet gjort, eller inte gjort. Har man tex inte kommit hem på avtalad tid kan man inte få förtroendet att vara ute själv, borstar man inte tänderna kan man heller inte få äta godis, ritar man på väggen kan man inte få ha ansvar över sina pennor själv, skriker man och beter sig på affären får man inte följa med fler gånger osv. Tycker inte om några "straffmetoder" som går ut på att kränka barnet.

Okej fattade att det handlade om vad jag hade föredragit som barn, och då blir svaret också "annat", skulle vilja ha blivit bemött med logiska konsekvenser.

min mormor kunde luggas lite i nackhåret när hon blev arg eller klämma tag i armen.
Efter det gav pappa henne en utskällning och lät henne inte passa oss på länge. Nu har inte gjort så på ett barnbarn efter det, och är världens goaste med :)

Men usch, flera saker här är ju rent av barnmisshandel som säkert sätter sig i hjärnan.
Om jag gjort något riktigt dumt fick jag skäll som liten, men aldrig något annat.
Om jag är tvungen att välja någon bestraffning så skulle jag välja utegångsförbud.

Det är klart att straff påverkar barn...

Annat: samma straff som jag fick som liten, nämligen att min mamma förklarade VAD jag hade gjort fel och precis vilka konsekvenser det fick för henne och andra. Det var hemskt, för hon hade ju rätt och det förstod ju jag också, så jag fick dåligt samvete. Och inte 17 gjorde jag om det.

Jag har faktiskt fått två örfilar av min far. Det absolut enda jag lärde mig av det var att inte slå tillbaka för då får man en hårdare smäll. Nu hade jag en ganska god relation till min pappa så vår relation kraschade inte för det, men mamma förlät honom aldrig. (De var skilda och min mamma kunde förlåta honom mycket men inte de örfilarna.) Tyvärr så vet jag att de där två örfilarna också gör det lättare för mig att klippa till när jag blir arg, så jag får hålla mig i skinnet helt enkelt.

Inget av straffen i ts är något som jag skulle drömma om att göra mot mina söner. Jag blir arg och förklarar varför jag blir arg, det räcker så bra så. Om ungen i tonåren misskötte sin månadspeng grovt skulle han antagligen få den indragen och bara få använda den med vårt godkännande, men det är väl det enda.

Det handlade om vad du själv skulle välja, inte vad du skulle kunna göra mot dina barn...