För ett år sedan har jag också skrivit ett inlägg som Liesje. (jag kommer dock inte åt kontot längre... så nu har jag ny konto Livelife) då beskrev jag min historia: -------------------- bor i gbg, jag har Li fraumeni som är en ärligt genfel som gör att man lätt och ofta kan få cancer (förlorat tre fastrar, en farbror, min farfar, en kusin. Pappa varit sjuk två gånger, bror också.) Vår dotter som snart blir fyra har haft hjärntumör och återfall (blev sjuk september 2010). Nu är hon färdigt med behandlingarna, men har bestående men för livet. Precis innan hon blev sjuk så fick vi reda att jag bär på genen och då bestämde vi att vi ville försöka pgd. Men under sjukdomstiden så hade vi ingen chans att åka upp till Stockholm för att prata Pgd på nybesöket. Vi var tvungen att komma tillsammans, men E fick ju cellgiftsbehandling så vi kunde inte åka så långt med henne. Vi fick inte komma en och en för att få informationen. Så efter att ha väntat i sex månader för att få komma på nybesök, kunde vi ju inte komma på grund av vår dotters cancerbehandling. Då bestämde vi ganska spontant att försöka på naturligt väg med en genorov i vecka 11. Jag blev direkt gravid och efter de värst 14 veckor av väntan i hela mitt liv (!) hörde vi att vi skulle få en frisk tjej i september 2010. Den tiden var otroligt tufft. Att vänta på besked på om man får fortsätta vara gravid eller måste göra abort i vecka 14. Samtidigt som alla behandlingar pågick. E blev färdigt med behandlingarna, Lilla S föddes och livet lekte. Jag har alltid velat ha många barn men inser nu att det kanske inte blir så. Vi ställde oss direkt på pgd lista efter S födelse. Att försöka göra det naturligt med genprov i vecka tio igen är inget alternativt denna gången. Även om det gick bra förra gången så var det så jobbigt och tufft med den ångesten, det önskar jag ingen. Så vi står på väntelistan sedan september 2011 fast det gick lite fel med alla remisser tror jag så det tog lång tid innan vi fick komma. Under tiden har även gbg börjat göra detta. Vi fick komma hösten 2012 för att lämna blodprov för att ta fram markörer..... Så nu väntar vi på att få börja,någon gång under 2013. Väldigt spännande. Det blev ett långt inlägg. När jag läser det låter det ganska negativt, fast det vill jag absolut inte vara. Livet är fint! Även med dumma gener. Jag får bara ett liv så att tänka för mycket på hur jag hellre skulle ha det hjälper inte. God natt alla ni som delar med er av era erfarenheter. tack! ------------------ Detta skrev jag alltså för ett år sedan och nu är jag på ruvardag 4. Har en skön helg alla ni. Liesje (Livelife)
