IVF/PGD väntar på eller är igång

Har varit borta från tråden ett tag nu. Allting har varit allmänt jobbigt.

Nu har vi 1 försök kvar (första slutade i mens och andra slutade efter äggplock). Vi har försökt själva sedan dess men jag verkar inte bli gravid. KI sa att mina ägg hade sämre kvalitet, kanske är därför?

Vi funderar över äggdonation. Men då måste vi ta beslutet att inte göra en sista PGD. Hur tar man det beslutet liksom?

Är det någon som vet om man kan bekosta fler PGD i Sverige själv på KI efter att försöken är slut om man är beviljad att göra PGD?

Livelife, men det kanske är annorlunda om man är beviljad och förbrukat sina 3 försök?

Kattflickan, håller tummen nu! Uppdatera oss :)

Nu måste vi välja. Ett sista PGD eller ÄD. Så svårt. Kan inte ens förstå att min kropp inte fungerar, jag är ju bara 23!!! Har jättesvårt att acceptera detta :( igår låg jag och grät hela kvällen.

Kattflickan, ja. Vi började PGD-resan när vi var 22. Ett år sen nu.

Det känns verkligen som att det är vår sista chans. Och ÄD känns så långt borta för att vi aldrig tänkt på att vi kan ställas inför det valet/möjligheten. Trodde PGD skulle vara enkelt, stt mina ägg skulle vara i toppform :( allt nu har kommit som en chock för oss. Vet inte hur vi ska gå vidare.

Tack kattflickan! Det värmer att du tar dig tid att svara.

Det är svårt på KI tycker jag. Läkarna och BM är alltid så stressade, och ingen verkar veta vad som går och inte går. Jag är arg över att inga prover tagits på mig på 4 år. Jag tycker det är konstigt att man inte tar nya inför behandling för att se så att hormonvärderna är OK. Då hade man kanske kunnat göra något åt äggkvaliteten innan vi redan använt 2 försök. Det känns inte som att dom är sugna på att exprimentera med vanliga "IVF-preparat" vid PGD :(

Jag har provat både gonal och menopur. Med menopur plockades bara 4 ägg varav inget kunde testas. Så då blev det ingen ET.

Och det du säger ang ÄD är precis det som är min rädsla. Att det inte kommer vara mina gener, inte mitt utseende eller egenskaper. När barnet får veta och blir äldre, tänk om jag inte duger då som mamma? Det hade känts lättare för mig om barnet inget fick veta. Men det är ju bara själviskt av mig.

Det finns ingen stödgrupp som jag känner till. Huddinge har ju en kurator men för mig som bor på andra sidan stan är det i princip omöjligt att åka dit. Jag kan inte ta en halv dag ledigt närsomhelst. Det blir ganska mkt frånvaro ändå under en behandling.

Jag känner mig också ensam. Och ledsen. Mannen får ta ganska mycket från mig och tröstar och ställer upp. Men det tär på honom att se mig ledsen, och han vet inte alltid vad han ska säga. Och det tär ju på honom också. Han blir också ledsen, besviken och arg när det inte går vägen.

Någon mer som känner såhär?

Det har varit ganska lugnt i tråden ett tag och jag har gått och blivit spontant gravid! Så glad!!!!! Men samtidigt SÅ orolig inför moderkaksprovet.

Är det någon här som gjort moderkaksprov? Jag är nervös för missfall och ett dåligt resultat - att barnet ska ha ärvt min sjuka kromosom. Vet inte om jag klarar ett sent avbrytande? Kommer göra provet i vecka 14 och sedan tar det upp till 3 veckor innan jag har svar :(

Hej alla,

Kul med lite fart i tråden igen, tittar in då och då för att se hur det går för alla.

Moderkaksprovet kunde man inte ta men fick komma tillbaka för ett fostervattenprov. Tycker det var väldigt jobbigt, obehagligt och gjorde ont. Men nu har vi fått svar och det är en frisk liten pojke! Är så lycklig och hoppas att allt går bra härifrån. Är i vecka 17 nu och försöker tänka positivt och börja njuta!

Ledsen för er skull att ni behövt göra två sena avbrytandet, hoppas att ni kan få hjälp med PGD.

Vet du vad sjukdomen heter? Jag bär på fragile x, också en sjukdom på x-kromosomen som främst drabbar pojkar.

Kathle­enH -
I så fall är det samma sjukdom som jag är anlagsbärare för. Jag blev spontant gravid i höstas och är nu i vecka 20. Fick göra fostervattenprov precis innan jul och fick veta att det är en frisk pojke i magen, så vi hade tur och är så glada.

Men när du har fått svar och om det är fragile-x så får du gärna fråga om du undrar något, jag har fått ganska mycket information genom åren :) Har dom tagit blodprov på dig för att se om du bär på anlaget?

Kathleen -  tack så mycket! Ja det är verkligen härligt :) Vi är så tacksamma!

Vi har gjort två PGD-försök. Det första försöket resulterade i ett friskt embryo som kunde sättas tillbaka men som inte fastnade. Det andra försöket gick till äggplock men sen var det tyvärr inget friskt embryo kvar som vi kunde få tillbaka. Efter det tyckte läkarna att det var lite motigt och att vi kanske skulle välja äggdonation på vårt sista försök istället. Dom sa nämligen att det brukar vara svårt att stimulera kvinnor som bär på fragile x. Efter att genetikern på klinisk genetik sagt till oss att vi hade större chans att uppnå graviditet naturligt (eftersom jag var så svårstimulerad) bestämde vi oss för att försöka ändå. Det är 50/50 att barnet ärver min sjuka x-kromosom, men det är mindre än 50% risk att det skulle expandera till en fullmutation. Dvs, det är ganska troligt att barnet "bara" får ett anlag som jag har. Detta beror dock på hur många upprepningar man har på sin x-kromosom, hur stort anlag man bär på. Jag har ganska lite och då är chansen att få ett friskt barn större. Vid fragile x kan dock både flickor och pojkar drabbas, men om en flicka får en fullmutation så får 1/3 lätt utvecklingsstörning, 1/3 svår utvecklingsstörning och 1/3 inga symptom alls.

Hoppas att du förstod vad jag skrev ;) det är så svårt att förklara.

Hoppas att ni får svar snart så att ni vet hur ni ska gå vidare! Jag håller tummen för er! :)

Kathleen - ja vi kollade med FVP om barnet var friskt. Egentligen skulle jag gjort MKP i vecka  14+0 men då kom man inte åt moderkakan. Därför fick vi komma tillbaka en vecka senare 15+0 och man kunde ta FVP. Med just fragile-x så kan dom inte ta MKP tidigare än 13+0 för då syns inte kromosomfelet.

23/12 gjorde jag FVP och 30/12 hade jag svar att allt såg bra ut. Och då var det ändå många röda dagar däremellan.