• Anonym (mamman)

    Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!

    Jag är just nu sååå trött min bortskämda, elaka, sura och rent ut sagt överjävliga sjuåriga dotter.

    Både jag och min man är heeelt slut i skallen, det kvittar precis vad vi gör så bär hon sig så illa åt, hon skriker "jävla idiot" räcker tungan, jag SKA ha ***  annars.....

    Jag har verkligen läst lyssnat och åter läst på alla råd både på fl, läst Jesper juuls bok och fått mycket råd från en föräldra coach. Men INGET biter på henne.

    Just nu har hon hon lov, men dels är väder ganska dåligt här och så gott som alla hennes kompisar går på fritids, hon är så otroligt rastlös, hon ska göra saker precis hela hela tiden annars går hon bärsärkagång här och gör livet surt för sina syskon. Jag köpte lite nytt trevligt pyssel, pärlor, ritblock och pennor och när min man kom hem så sitter vi själva tillsammans och pysslar och hon älskar att få egen tid. Men man kan ju inte ge henne egen tid HELA tiden. Minst en timme om dagen till varje dag ger vi dom men hon blir aldrig nöjd.

    Idag tar jag med henne och hennes kompis på stan, jag bjuder hon och hennes kompis på fikat där och alla är nöjda, men det tar en timme hemma sen är helvetet igång. Hon blir aldrig aldrig nöjd! Jag avskyr skrik men ju högre toner hon tar ju högre gapar jag! Det blir helt fel, jag har försökt att viska, eller prata tyst, för att locka på mig hennes uppmärksamhet, men då flinar hon mig rakt upp i ansiktet, vilket hon gör allt som oftast.

    Jag vet att ni kommer säga "med din inställning så kommer inget bli bättre" men jag försöker hela tiden, jag ger henne allt och lite till, med ett leende på läpparna, jag vill bara att hon ska må bra och få en bra sommar, men det har mest varit kattskit

    VAD gör jag för fel, och snälla var inte för hårda, jag tar tacksamt emot allt. Jag försöker varje kväll försonas, aldrig somna ledsna eller arga, men sen vaknar man på morgonen kl fem och hela köket är upp och ner, hon stjäl all glass, igår bakade hon och jag chokladbollar tillsammans, och som vi gissat hade hon varit uppe innan hos och klämt i sig hälften (ja, hon blir JÄTTE dålig i magen och blir smått socker stinn)

    HJÄLP OSS!!!! Till hösten ska jag gå i coop föräldra utbildning, men detta känns ganska akut just nu, vi behöver komma ur denna dåliga onda cirkel, men det är svårt när man redan idag vet att nästa dag kommer sluta lika tråkigt.

    /onda mamman

  • Svar på tråden Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!
  • Anonym (mamman)
    Mevea skrev 2011-06-18 16:20:30 följande:
    Men om hon får fixa ALLT då?
    Slänger hon ut leksakerna så slängs dom, hon vill ju inte ha dom?
    River hon ut korten får hon sätta in dom?
    River hon upp blommor får hon plantera?

    Naturliga konsekvenser istället för skäll och straff?  
    Vi gör så, hon får konsekvenser av allt!

    Hon fick själv gå ut plocka upp vartenda dugg, även gå in till grannen och hämta allt hon slängt ut, och det var inte lika trevligt, hon ville att jag skulle knacka på men aldrig i livet, HON kastade ut grejerna, hon får knacka dörr.

    Korten rivs inte bara ut, de rivs sönder. Så ALLT sådant måste gömmas.

    Men vi försöker i största mån låta hon reparera den skada hon själv gör, men det biter ofta inte heller.
  • Anonym (mamman)
    Anonym skrev 2011-06-18 16:21:36 följande:
    låter som ungen kommit på med att testa gränser. testa å säg dåligt uppförande = indragena besök på simhallen etc . bra uppförande = besök på badhus eller annat besök .
    har du ungen på fritids? då kan hon ju umgås med sina kompisar under sin visstelse där 
    Nej, hon går inte på fritids. Jag är mammaledig.
  • Anonym (mamman)
    Anonym skrev 2011-06-18 16:23:34 följande:
    Hon gör väl allt som hon vet att hon får uppmärksamhet av er verkar det som. Hon vet att ni reagerar om hon ex förstör. Men hon är nog för liten förstå helheten och att ni oroar er för hennes framtid. Vår son kan ibland också säga helt knäppa saker som "jag är ful" för han vet att vi reagerar då, fast han tycker inte han är ful, han älskar speglar och kameror. Han bara vet att om han är själdestruktiv trycket han på våra knappar. Dom gör massa random saker och puchar/testar gränser. Easy goaing, menar jag att acceptera visst kaos. För mkt prat kan slå tillbaka i form av fula ord och uppmaningar.
    Japp exat såhär är det. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Det är ju så att jag verkligen VET vad problemet är! men vi fixar inte att lösa det Inget verkar hjälpa på henne. Nej hon kan ju inte alls förstå att vi är oroliga.

    Det är så med, jag vill klargöra det, att när hon är med andra så är hon trevlig, vänlig och ödmjuk, väldigt PÅ och frågvis, till gränsen på gränslös. Men ingen kan förstå vilken odräglig unge hon kan vara ibland, det är ju iaf LITE pos. Och det känns som att vi måste som du säger, acceptera visst kaos, men när det kommer över i förstörelse av andras och våra saker,  och mycket skrik, då funkar det inte.
    Anonym (l) skrev 2011-06-18 16:30:37 följande:
    Visar hon inte någon uppskattning? Säger att hon älskar er? Det låter så oerhört destruktivt men jag har inte mycket till tips

    När ni pratar på kvällen, vad säger hon? Det låter mer som om du håller en monolog och hon lyssnar med ett halvt öra och flinar av ren osäkerhet. Eller är det så att ni har bra pratstunder också? Kanske tidigare på dagen?

    Brukar hon inte roa sig själv alls? Min femåring tar sax, tejp och papper och mixtrar ihop de mest konstiga saker, ibland cyklar hon en sväng här på gatorna och kollar om det finns någon granne att prata med. Även om hennes kompisar är på fritids på dagarna så finns det ju en del att hitta på och ni verkar ju helt klart göra tillräckligt ihop. Det är det där med att göra saker själv som jag inte tycker verkar lika smidigt.

    Lite tankar från en som förvisat sitt barn från hemmet eftersom jag själv inte klarade av henne så ta vad jag skriver med en stor nypa salt.
    Nej, detta är med ett stort problem eller en stor del i det hela. Hon har så oerhört svårt att roa sig! Hon kan inte leka! Eller jo, hon kan (har ingen diagnos eller så) men i största del så ska det hända saker ute på gården, eller vi ska gå och leka, vi ska spela kort, åka och bada ect. Men tillslut orkar man inte längre! Man måste lära sig att inte göra något med, det är en del i vardagen, att koppla av. Jag minns när jag var barn. jag kunde rita och måla i timmar för mig själv på mitt rum. Det skulle hon inte göra.

    Vi är mycket aktiva och delaktiga föräldrar, hon går på ridskola. Vi reser, åker och badar, leker ja allt man kan tänka sig och vi sååå kul ihop! Men detta räcker inte alltid.
  • Anonym (mamman)
    standby skrev 2011-06-18 16:35:11 följande:
    Du är inte ensam, har en dotter som fyller nio i år som mkt av det du beskriver stämmer in på.
    ja det är jätte jobbigt, många kommer med lätta "åtgärder" men vissa barn är faktiskt svårare än andra.
    Anonym (Förslag) skrev 2011-06-18 16:36:51 följande:
    www.kometprogrammet.se är en utmärkt utbildning där man lär sig att ignorera det oönskade beteendet och fokusera på det bra, man kommer mycket längre med belöningar än med regler och ilska.
    Ska kolla detta!  JAg har med lärt mig detta med ignorera det dåliga och lägga fokus på det bra. Men jag behöver lära mig mer, mycket mer.
  • When the Raining Ends

    Förlåt mig för att säga detta; men det finns faktiskt människor som är onda i naturen. Som inte bryr sig att man skadar andra. Hon kanske bara är en elak person.


    You set 'em up, and I'll knock 'em down!
  • Anonym

    Det låter som hon har en emotionell störning, ts.

  • Anonym (nr26)

    When the raining ends: Herregud, vi pratar om en sjuåring här! Och det är ju inte direkt konstruktivt mot TS att säga att hennes dotter är ond. Det tror jag absolut inte, och jag tror du TS och din man gör allt vad ni kan och orkar för att uppfostra henne. Det är väl så som du säger att man får acceptera att vissa barn är jobbigare och mer envisa än andra, och då krävs det mer av föräldrarna.

  • When the Raining Ends

    Jag var sådan även när jag växte upp så jag vet vad jag pratar om.


    You set 'em up, and I'll knock 'em down!
  • Anonym (...)

    Min tanke är att du kanske är för kärleksfull, för förstående, för snäll helt enkelt. Det verkar ju inte funka på henne. Alla barn är ju olika, din dotter kanske behöver att du sätter ner foten en gång för alla och sätter hårt mot hårt, ungefär så som "Anonym" ovan beskrivit att hon hanterar sina barn. Folk har uppfostrat barn i alla år utan föräldracoachning, barnpsykologer och dylikt, och de flesta föräldrar har gjort ett bra jobb.

    Jag tycker det låter som att din dotter testar gränser för allt vad hon kan, och kanske är det så att hon inte hittar någon tydlig gränssättning i ditt sätt att vara? Kastar man ut leksakerna genom fönstret, då har man förbrukar sin rätt till dem och de försvinner för alltid. Hon blir aldrig nöjd, för hon kan alltid få mer?
    Hon ska inte bli bjuden på fika på stan förrän hon förtjänar det, hon ska inte ha någon veckopeng om hon förstör era saker hemma osv osv. Kanske diskuterar du för mycket med henne? Du är trots allt föräldern och om du bestämmer något så är det så, oavsett om hon trilskas, tjatar eller går på. Beter man sig illa blir det ingen utflykt till badplatsen, inget besök hos kompisen osv osv.

    Det är vad jag tänker när jag läser dina inlägg.

  • Anonym

    Jag har liknande problem med vår 7 åriga dotter, hon har blivit jätte kaxig mot oss, vräker ur sig massa dumma saker, slänger igen dörren o massa saker. Känns som hon kommit in i tonåren redan nu. Allt blev så mycket värre sen hon började skolan..... evig kamp mot humöret. Vi sätter gränser mot hennes saker hon har för sig.....

    Det är nog vanligt bland 7 åringar..... vissa har mer humör än andra. Det är verkligen skit jobbigt, jag förstår dig fullständigt, man vet inte vad man ska göra......

Svar på tråden Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!