Madja82 skrev 2011-09-23 00:22:33 följande:
Jag fick gå hos kurator (obligatoriskt, åtminstone 2 tillfälle när man anmäler) Fortsatte gå i över 2 år. (sen kostade det pengar) Dock tyckte jag inte att det hjälpte nämnvärt, tvärtom drog jag ju upp samma sak om och om igen, och mådde lika dåligt var gång, (ångest /bröt ihop)
Att träffa BM efteråt för genomgång av förlossningen och hennes agerande (hon betedde sig väldigt illa mot mig, kränkningar av olika slag) Var ett helvete även det.
Jag klamrade mig fast vid anmälan (som senare ju inte gav något, då det var ord mot ord, en anmälan går då på journalen, som inte stämmer helt, och som sagt uppenbarligen får man i Sverige "tåla/räkna" men skador vid en vaginal förlossning,,,, det som inte dödar härdar,,
Jag var ensamstående då, och det var positivt,,, jag hade 200% fokus på sonen. Han var den som fick mig att orka de 1a åren. Han var ju helt beroende av mig, och jag tänkte att han kan inte ha en mamma som mår dåligt. Han behövde MIG.
som sagt vid graviditet 2 vägrade jag vaginalt. det stärkte mig mycket att få igenom ett snitt. att det senaste förlossningsminnet är ett POSITIVT PLANERAT SNITT.
Jag engagerar mig mycket i dessa frågor /disskutioner här på FL. Det stärker mig att få berätta lite hur jag hade det, och försöka hjälpa och stötta andra.
Den senaste planen är att utbilda mig till Doula. Att vara en andra hand åt kvinnan/paret och hjälpa dom att få en så positiv förlossning som möjligt. Att på bästa sätt förhindra en negativ upplevelse i den månen det går. att se till att ingen annan ska bli behandlad eller utstå det jag gick igenom.
Åh tycker verkligen skitsynd om dig.
Jag är oxå engegerad i de trådar som rör förlossningsrädsla o snitt, försöker verkligen peppa de som vill ha snitt me ninte vågar.. o försöker få de som ska frälsa till vag. till varje pris att förstå att även ett snitt kan vara en UNDERBAR upplevelse !!
