Ångrar så en vaginal förlossning...

Man läser ALDRIG i gravid/vänta barn tidningar eller böcker om dessa skador och men som kvinnor får efter sina vaginala förlossningar. MVC informerar inte heller om detta. Alla inom vården är däremot skrämmande "överens" om hur "farligt och riskfyllt det är att föda med snitt".

Skumt.

Kvinnor lider av men och komplikationer av sina vaginala förlossningar, sällan vågar kvinnorna prata om det, för det är privat, genant, och man lider av att inte kunna leva normalt, eller utan smärtor och obehag.

Har själv men efter min första (och enda) vaginala förlossning, och det var för snart 6 år sedan.
Det blev anmälningar och allt, till både patientförsäkringen och HSAN, Fick avslag från båda, med motivationen att jag inget fel begåtts samt att det innebär risker att föda barn. (det är heller ingen "sjukdom")

Barn nummer 2 föddes (efter tjat från min sida och att de såg att jag var ordentligt påläst) med guds gåva till kvinnan - Planerat_Kejsarsnitt.
Vad är väl ett näst intill osynligt ärr på magen jämfört med ett förstört underliv och 6liv?

Stå på er kvinnor,,, beklagar verkligen era skador, och hoppas ni får den hjälp ni behöver för att bli så återställd det går att bli. KRAM

För att dra en lång och jobbig berättelse kort:
 jag blev felsydd,, vilket ledde till överjävliga smärtor,, vilket innebar inte kunna cykla, inte kunna använda byxor, inte ha 6,
att använda mensskydd var ett rent helvete.

367 dagar efter förlossning (mycket tjat och klipp-kort på gyn) gjordes en korrigerande operation där man tog bort en 1*3 cm bit.
Har blivit bättre, men underlivet ser inte fortfarande inte helt normalt ut, och 6 livet är väldigt begränsat, och jag måste inse, det kommer aldrig vara som det en gång var.

Jag fick gå hos kurator (obligatoriskt, åtminstone 2 tillfälle när man anmäler) Fortsatte gå i över 2 år. (sen kostade det pengar) Dock tyckte jag inte att det hjälpte nämnvärt, tvärtom drog jag ju upp samma sak om och om igen, och mådde lika dåligt var gång, (ångest /bröt ihop)

Att träffa BM efteråt för genomgång av förlossningen och hennes agerande (hon betedde sig väldigt illa mot mig, kränkningar av olika slag) Var ett helvete även det.

Jag klamrade mig fast vid anmälan (som senare ju inte gav något, då det var ord mot ord, en anmälan går då på journalen, som inte stämmer helt, och som sagt uppenbarligen får man i Sverige "tåla/räkna" men skador vid en vaginal förlossning,,,, det som inte dödar härdar,,

Jag var ensamstående då, och det var positivt,,, jag hade 200% fokus på sonen. Han var den som fick mig att orka de 1a åren. Han var ju helt beroende av mig, och jag tänkte att han kan inte ha en mamma som mår dåligt. Han behövde MIG.

som sagt vid graviditet 2 vägrade jag vaginalt. det stärkte mig mycket att få igenom ett snitt. att det senaste förlossningsminnet är ett POSITIVT PLANERAT SNITT.

Jag engagerar mig mycket i dessa frågor /disskutioner här på FL. Det stärker mig att få berätta lite hur jag hade det, och försöka hjälpa och stötta andra.

Den senaste planen är att utbilda mig till Doula. Att vara en andra hand åt kvinnan/paret och hjälpa dom att få en så positiv förlossning som möjligt. Att på bästa sätt förhindra en negativ upplevelse i den månen det går. att se till att ingen annan ska bli behandlad eller utstå det jag gick igenom.

För några år sedan sades det på TV4 Nyheterna att riken för infektioner i snittet och risken att bli inkontinent vid vaginal förlossning är lika stor.
Det är betydligt lättare att i förebyggande ge en snittad mamma antibiotika, än vad det är att få en mamma som blivit inkontinent efter att fött vaginalt att bli återställd.

Var finns källan på att vaginalt är skonsammare för mamman? I statistik som förs jämförs vaginalt med ALLA snitt (dvs planerade akuta och ur akuta/katastrofsnitt) Problemet är att vid akuta och ur akuta/katastrof snitt har komplikation (eller stor risk för komplikation) redan inträffat därav beslutet att göra ett akut snitt.
Dessutom ökar sfinkterrupturerna

Var finns statistiken på hur kvinnor har det/mår efter sina förlossningar? alla komplikationer från vaginala födslar håller vården tyst om. det är knappt att kvinnan får hjälp många gånger utan mycket tjat/övertalning.

Och vilka men har kvinnor som blivit snittade?

 Och varför ska man stressa hem? Allt för många mammor har bråttom hem, och många gånger får de amningsproblematik, vilket kanske inte alls infunnit sig om de legat på BB någon/några dagar till.
Kroppen behöver vila efter en graviditet och förlossning. Tänk att för inte så många år sedan var det obligatoriskt att mamma stannade 7 dagar, oavsett förlossningssätt.

Var finns GILLA knappen när man behöver den??

Hela länken tack.

sen är det mycket jag skrev i förra inlägget du inte svarat på