• misssunlight

    1½ års trots???

    Har bara lite fundering på hur andra hanterar sina 1½ åringar... Våran dotter är fö det mesta helt underbar o duktig på många sätt förstår så otroligt mkt, men hur ska man hantera de iskeutbrott som kommer med jämna mellan rum och att hon oftats när vi ska byta blöja ska ligga o sparka. Säger man till NEJ med en lugn men bestämd röst så bara flinar hon o fortsätter. detta beteende kan återkomma vid andra tillfällen. Det är väl deras sätt att kolla gränserna förstår jag men HUR ska man få dem att inte fortsätta med "dåliga" som hon gör?

    Gissar att många gått igenom detta oxå oxh undrar ifall ni har några tips o råd...

  • Svar på tråden 1½ års trots???
  • PruttPottan
    misssunlight skrev 2011-06-26 00:19:45 följande:
    Har bara lite fundering på hur andra hanterar sina 1½ åringar... Våran dotter är fö det mesta helt underbar o duktig på många sätt förstår så otroligt mkt, men hur ska man hantera de iskeutbrott som kommer med jämna mellan rum och att hon oftats när vi ska byta blöja ska ligga o sparka. Säger man till NEJ med en lugn men bestämd röst så bara flinar hon o fortsätter. detta beteende kan återkomma vid andra tillfällen. Det är väl deras sätt att kolla gränserna förstår jag men HUR ska man få dem att inte fortsätta med "dåliga" som hon gör?

    Gissar att många gått igenom detta oxå oxh undrar ifall ni har några tips o råd...
    Vi kom underfund med att vår son inte svarade särskilt väl på ordet nej så vi började distrahera och försöka se tecknen i tid innan det blev sådär jobbigt. Eller förklara attt det gör ont osv.
    Istället för att säga nej när han ville ha nåt, tex min mobil så har jag börjat säga "det är mammas" och efter ett par ggr tycker han det vart okej.

    Vi har fortfarande inte kommit på något särskilt bra sätt mer än att låta tiden gå och ta de strider som är viktiga ist. Typ som när han bits så det går hål, då får man liva in och ryta ifrån. Eller sliter av en glasögonen så de går sänder, då använde vi lekhagen som time out. 4 ggr fick han sitta där i ca 1,5 minut gallskrikandes sen slutade han med detta.
    Låt den som kan stava skriva - Låt oss andra tala.
  • Luullis

    För många "nej" blir bara tjatigt och då lyssnar barnen knappt. Lättast är att avleda! En 1½ åring är för liten för att förstå varför man inte får göra på ett visst sätt också.
    Jag har en 1½ åring hemma och en 3½ åring. På något sätt känns det som om att minstas utbrott är en droppe i havet

  • Flickan och kråkan

    Man bekräftar lugnt barnets känsla och håller på sin gräns om man anser den viktig......och förbereder barnet långt innan på vad som kommer att hända för att ge honom/henne möjligheten att själv ta initiativet. Är blöjbyte ett problem, byt stående . Det handlar om barn som börjar att lära känna sin egen och andras integritet och sätta tydliga gränser kring sin egen integritet. Det är inget man ska straffa bort .


     


    Rekommenderar varmt: jesper Juul - Konsten att säga nej med gott samvete.


     


     

  • PruttPottan
    Flickan och kråkan skrev 2011-06-26 07:54:42 följande:

    Man bekräftar lugnt barnets känsla och håller på sin gräns om man anser den viktig......och förbereder barnet långt innan på vad som kommer att hända för att ge honom/henne möjligheten att själv ta initiativet. Är blöjbyte ett problem, byt stående . Det handlar om barn som börjar att lära känna sin egen och andras integritet och sätta tydliga gränser kring sin egen integritet. Det är inget man ska straffa bort .


     


    Rekommenderar varmt: jesper Juul - Konsten att säga nej med gott samvete.


     


     


    Byta stående är bra, men när det kommer till en bajsblöja blir det knivigare, iaf för oss. Vårt barn kniper så förbaskat med skinkorna att det nästintill är omöjligt att få rent rumpan :/

    Eftersom du verkar veta hur man gör, hur bekräftar man ett barns behov när det kommer till att förstöra extremt dyra saker?
    Låt den som kan stava skriva - Låt oss andra tala.
  • vittra

    Först och främst så är det ingen trots i den här åldern utan de har en väldigt jobbig utvecklingsfas och de har börjat utveckla en egen vilja och egen integritet som frösöblomster skrev. Ett eget jag. Det märks tydligen därför att de alltid blir nöjda när de får som de vill. Det blir inte ett äldre barn som på riktigt testar gränserna.

    Dessutom är det tiden då behovet att utforska fortfarande är mycket starkt, kanske starkare än någonsin. Upptäckarglädjen är alltså biologisk och handlar inte om trots, utan är ett grundläggande behov för att de så småningom ska lära sig hur världen fungerar. Det gäller också då de förstör (vill förstöra) dyra saker...

    Håller med frösöblomster att man måste bekräfta barnets känsla. Det är jättemycket ilska och frustration som kommer till utlopp i den här åldern, vår dotter hade sina värsta utbrott efter 1½ år och hon kunde skrika och vara helt utom sig i närmare en timme ibland... affektutbrott ska man inte ignorera, man ska trösta om barnet vill ha tröst, hålla om och finnas tillgänglig allt beroende på vad barnet visar att han eller hon behöver. Går det öht att prata med barnet så bekräftar man i ord, ja jag ser att du blev väldigt arg osv. Blir barnet okontaktbart så sitter man och håller om eller sitter intill barnet och väntar ut utbrottet. Känslorna måste få utrymme också, och få finnas där.

  • PruttPottan
    vittra skrev 2011-06-26 10:00:15 följande:
    Först och främst så är det ingen trots i den här åldern utan de har en väldigt jobbig utvecklingsfas och de har börjat utveckla en egen vilja och egen integritet som frösöblomster skrev. Ett eget jag. Det märks tydligen därför att de alltid blir nöjda när de får som de vill. Det blir inte ett äldre barn som på riktigt testar gränserna.

    Dessutom är det tiden då behovet att utforska fortfarande är mycket starkt, kanske starkare än någonsin. Upptäckarglädjen är alltså biologisk och handlar inte om trots, utan är ett grundläggande behov för att de så småningom ska lära sig hur världen fungerar. Det gäller också då de förstör (vill förstöra) dyra saker...

    Håller med frösöblomster att man måste bekräfta barnets känsla. Det är jättemycket ilska och frustration som kommer till utlopp i den här åldern, vår dotter hade sina värsta utbrott efter 1½ år och hon kunde skrika och vara helt utom sig i närmare en timme ibland... affektutbrott ska man inte ignorera, man ska trösta om barnet vill ha tröst, hålla om och finnas tillgänglig allt beroende på vad barnet visar att han eller hon behöver. Går det öht att prata med barnet så bekräftar man i ord, ja jag ser att du blev väldigt arg osv. Blir barnet okontaktbart så sitter man och håller om eller sitter intill barnet och väntar ut utbrottet. Känslorna måste få utrymme också, och få finnas där.
    Trots eller vad det nu är så tycker jag det är bra med konkreta råd.

    Sitter du och kramar ditt barn när det har bajs upp till öonen för att det sparkas och beter sig menar du?

    Måste säga att vår son inte lider av enbart det egna jaget, han pendlar mellan attt förstöra saker, slåss, trotsa och det egna jaget.. Ibland hjälper inget.

    Hur föreslår du att man handskas med ilska vad det än beror på?
    Låt den som kan stava skriva - Låt oss andra tala.
  • k girl
    PruttPottan skrev 2011-06-26 12:31:55 följande:
    Trots eller vad det nu är så tycker jag det är bra med konkreta råd.

    Sitter du och kramar ditt barn när det har bajs upp till öonen för att det sparkas och beter sig menar du?

    Måste säga att vår son inte lider av enbart det egna jaget, han pendlar mellan attt förstöra saker, slåss, trotsa och det egna jaget.. Ibland hjälper inget.

    Hur föreslår du att man handskas med ilska vad det än beror på?

    Jamen så här. Jag har en son som (oftast) avskyr att byta blöja, framför allt när han har bajsat. Men byts det inte blöja inom relativt kort tid så får han sår i rumpan. Det har hänt några gånger och jag kan tänka mig att det ena obehaget kopplas ihop med det andra.


     


    Jag gör så att jag förbereder honom: nu ska vi gå och byta blöja. Och det märks på hans reaktion vad jag kan och inte kan göra. Protesterar han när jag säger att vi ska byta blöja, då är det att ta av blöjan stående och skölja av honom under en kran som gäller. Det skulle faktiskt inte falla mig in att lägga honom på skötbordet hur mycket han än protesterade.


     


    Om han blir arg för att jag inte förstår vad han menar, då upphör jag genast med det jag håller på mig och säger "vad vill du? Visa mamma vad du vill!" och då brukar han lugna sig. Och försöka visa vad han vill. Ibland fungerar inte det, när känslorna är upp och ner och ut och in. Jag antar att det är vad Vittra kallar affektutbrott, om än han faktiskt har ganska lindriga. Jag finns där, helt enkelt.


     


    Och jag har faktiskt tagit upp min son i famnen när han hade bajs upp över öronen för att han blev så förtvivlat ledsen vid ett blöjbyte. Kläder går att tvätta.

  • PruttPottan
    k girl skrev 2011-06-26 12:56:57 följande:

    Jamen så här. Jag har en son som (oftast) avskyr att byta blöja, framför allt när han har bajsat. Men byts det inte blöja inom relativt kort tid så får han sår i rumpan. Det har hänt några gånger och jag kan tänka mig att det ena obehaget kopplas ihop med det andra.


     


    Jag gör så att jag förbereder honom: nu ska vi gå och byta blöja. Och det märks på hans reaktion vad jag kan och inte kan göra. Protesterar han när jag säger att vi ska byta blöja, då är det att ta av blöjan stående och skölja av honom under en kran som gäller. Det skulle faktiskt inte falla mig in att lägga honom på skötbordet hur mycket han än protesterade.


     


    Om han blir arg för att jag inte förstår vad han menar, då upphör jag genast med det jag håller på mig och säger "vad vill du? Visa mamma vad du vill!" och då brukar han lugna sig. Och försöka visa vad han vill. Ibland fungerar inte det, när känslorna är upp och ner och ut och in. Jag antar att det är vad Vittra kallar affektutbrott, om än han faktiskt har ganska lindriga. Jag finns där, helt enkelt.


     


    Och jag har faktiskt tagit upp min son i famnen när han hade bajs upp över öronen för att han blev så förtvivlat ledsen vid ett blöjbyte. Kläder går att tvätta.


    Ja men här har vi ju konkreta tips! Tack!

    Så i denna åldern ska man "curla" dem lite?

    Det dä'r med att förebereda är ju jättebra och när jag tnker efter så är det så jag gör lite grann.
    Vi gav sonen suppar för han var sjuk, men han HATADE det och det gick ut över krämen han var tvungen att ha i rumpan för att det inte skulle bli frätsår. När jag började visa och säga tydligt att det var KRÄM så blev det lugnare.
    Nu har vi kunnat gå över till flytande alvedon ist som tuur är, men är det på nåt vis sådär du menar?

    Att man får bajs på sig överallt kvittar ju om man är hemma, men kanske inte borta mitt i ett köpcenter :/

    HUR löser man ilskan som resulterar i att han bits och slåss? Mina och sambons nya glasögon är redan trasiga och det är dem han kastar sig efter när vi försöker vara nära.
    Låt den som kan stava skriva - Låt oss andra tala.
  • Litet My
    vittra skrev 2011-06-26 10:00:15 följande:
    Först och främst så är det ingen trots i den här åldern utan de har en väldigt jobbig utvecklingsfas och de har börjat utveckla en egen vilja och egen integritet som frösöblomster skrev. Ett eget jag. Det märks tydligen därför att de alltid blir nöjda när de får som de vill. Det blir inte ett äldre barn som på riktigt testar gränserna.

    Dessutom är det tiden då behovet att utforska fortfarande är mycket starkt, kanske starkare än någonsin. Upptäckarglädjen är alltså biologisk och handlar inte om trots, utan är ett grundläggande behov för att de så småningom ska lära sig hur världen fungerar. Det gäller också då de förstör (vill förstöra) dyra saker...

    Håller med frösöblomster att man måste bekräfta barnets känsla. Det är jättemycket ilska och frustration som kommer till utlopp i den här åldern, vår dotter hade sina värsta utbrott efter 1½ år och hon kunde skrika och vara helt utom sig i närmare en timme ibland... affektutbrott ska man inte ignorera, man ska trösta om barnet vill ha tröst, hålla om och finnas tillgänglig allt beroende på vad barnet visar att han eller hon behöver. Går det öht att prata med barnet så bekräftar man i ord, ja jag ser att du blev väldigt arg osv. Blir barnet okontaktbart så sitter man och håller om eller sitter intill barnet och väntar ut utbrottet. Känslorna måste få utrymme också, och få finnas där.
    Instämmer till fullo...

    Vet inte hur andra tolkar trots en del anser ju att spädbarn och trotsar, för mig är trots en medveten handling, inte ilska och frustartion hos så små barn
  • PruttPottan
    Lilla My21 skrev 2011-06-26 13:31:44 följande:
    Instämmer till fullo...

    Vet inte hur andra tolkar trots en del anser ju att spädbarn och trotsar, för mig är trots en medveten handling, inte ilska och frustartion hos så små barn
    Så 20-månaders barn kan inte känna frustration?
    Låt den som kan stava skriva - Låt oss andra tala.
Svar på tråden 1½ års trots???