så ledsen på min vän

Jag förstår både dig och vännen. Siri var också svår att ha med på restaurang och jag undvek det helst. Sover hon på dagen? För då kan du ju passa på att äta lunch med din vän då? Så gjorde jag, tajmade sånt med vilan för att kunna äta i lugn och ro, eller gå i affärer osv.

Ja hon sover på dagen men då sover jag också, hon vaknar så tidigt på morgonen just nu å jag sover dåligt på nätterna har ont i hela kroppen på grund av graviditeten

jag kan förstå att hon tycker det är tråkigt men har man vänner med barn så måste man förr eller senare inse att ibland måste man anpassa sig efter barnen 

Okej, jag förstår dilemmat.

Bry dig inte så mycket när dina "vänner" beter sig som nu.

Jag bytte ut en del av mina "vänner" när jag fick min dotter.

Bl a hade jag en "vän" som ringde i fem minuter, trots att hon visste att jag brukade sova på fm (dottern vände på dygnet och somnade inte förrän mitt i natten). Efter fem minuter sa "vännen" "nej, nu måste jag sluta - jag ringer en annan gång".   Då var ju jag klarvaken, men hade själv inte fått ut det minsta lilla av vårt samtal.
En annan vän ringde också på fm, men pratade alltid minst en halvtimme och då kände jag mig istället glad och upprymd efter att ha lagt på luren.

Det är alltså skillnad på vänner och "vänner".
Passa på att sålla nu. Det betyder ju inte att du behöver säga upp bekantskapen med alla, men låt dem förstå att du faktiskt har annat som upptar din tid nuförtiden.

Kram och lycka till med nya bebisen

hymafr, håller inte med dig om att "sålla vänner nu". Hur kan man begära att ens vänner ska ringa på exakt de klockslag som passar en just då och att de ska förstå precis hur det är att ha barn, speciellt som alla barn är olika?

det är svårt att sålla bland vänner, jag förstår ju att de bara vill träffas och har känt sig bortglömda. Det jag regerar på som gör mig arg och ledsen är att de inte ens försöker visa förståelse för hur det är att ha barn eller visa intresse för mitt barn, de har knappt träffat henne trots att de är välkomna närsom

h82, ännu en sak du inte får bli så ledsen för, alla är inte så intresserade av barn dessvärre .
Visst, gå på en bebistitt, men jag värdesätter egentid med mina vänner högre än det. Jag var också den som fick barn sent i gänget och vi har inte tappat bort varandra för det.

Usch, vet precis hur det är!

Vissa vänner har jag tappat bort längs vägen, vissa har växt sig starkare fast i mitt liv. Tycker inte du ska ta åt dig av vad din vän skrev. Vi svenskar är lite dumma på de viset att vi hela tiden ska förklara varför vi inte kan just den dagen. Verkar kanske inte relevant i den här tråden men man MÅSTE faktiskt inte förklara varför man har förhinder den dagen. Hade du inte sagt där att du satte ditt barn främst så hade din väninna inte tagit illa upp. Det lät ju väldigt hårt, hoppas du förstår hur jag menar. Säg bara att du tyvär inte kan den dagen och föreslå en annan dag. Så har jag fått göra för att försöka behålla lite av mina vänner.

Hm, det här svaret lät ju väldigt hårt och det är inte tänkt att vara det utan bara ett sätt att kringgå problemet utan att folk tar illa vid sig. Var bara noga att hela tiden föreslå en annan konkret dag du kan.

Förstår att det är jobbigt att finna både tid och ork för barn, graviditet och vänner. Man är bara människa. Hoppas du orkar kämpa för att bevara dina vänner men samtidigt så märker du också vilka dom "riktiga" vännerna är, dom som finns kvar trots att man kanske inte ses jämt....

Kram på dig

Fast det är jue du som ändrat dig, å dina vänner är säkert likadana som innan. Tycker det är helt normalt. Försök å ta in lite andra vänner, för jag tror detta problem bara kommer öka.

Vilken jvla kompis.. så sejer man ju bara inte.. näee.. det verkar inte som en riktig vän ju.. näee. riktigt bitchigt sagt av henne, din vän altså..

men har ett tips till dig ts.. förstår att du inte e så gla på din kompis å så.. näee.. helt förståerligt. mm..

men du ts, håll i dina vänner, så länge du har dem.. en dag kan dem va borta.. mm, mena bara det, att andra har inte vänner. så du ska va glad att du har vänner :)

låter säkert hårt, och lite klumpigt av mig. förlåt om du uppfattade som negativt(inte meningen isåf).. men jaa, jag hoppas du förstår vad jag mena =)

Verkar mest troligt att din vän var ledsen/ensam/hade något annat problem eller alternativt bara var självisk, det hade nog inte spelat någon roll vad det hade varit för anledning till att du inte kunde. Hoppas att hon inser sina misstag, inget att ta åt sig av, folk är inte alltid så relationssmarta!

Frågan är hur kul kompisen hade tyckt att det varit om du tagit med dig dottern in till stan. Med tanke på hur oförstående hon var när du tackade nej så känns risken rätt överhängande att hon hade känt sig bortglömd om du hade spenderat hela lunchen med att försöka hålla dottern på gott humör istället för att fokusera på henne.

Lite knäpp reaktion av henne tycker jag, särskilt när du direkt gav förslag på dagar som passade dig bättre.