• Anonym (Undrar)

    När okej för släkt/vänner att hålla/gosa med bebisen? När besök?

    Som rubriken låter, hur snart efter ni kommit hem från sjukhuset hade ni besök av familj, släkt och vänner?

    När kändes det okej att andra höll i bebisen och gullade och kanske flaskmatade den? (om man flaskmatar)

    Med mitt första barn så kom det mycket besökare redan första dagarna och jag mådde jättedåligt av att andra skulle hålla och greja, samt att pappan när bebisen var 3 dagar gav min kompis flaskan och bad henne mata...jag sa inget men minns hur fruktansvärt ledsen och kränkt jag blev, förmodligen pga hormoner men det kändes verkligen hemskt. (pappan var inga problem med)

    Minns även då bebis var 1,5-2 veckor och farmor glatt föreslog att "ja vi skickar honom bordet runt" (var på släktmiddag där, pappans släkt som jag knappt kände)...jag gick in på toa och grinade och stod inte ut med att se det.

    Vet inte om det kan bero på att jag i stort sett inte knöt an till bebisen föränn han var född, eller är det normalt endå att känna så?

    Hur har ni andra gjort/känt?

    Har BF i Aug och tänkte prata med sambon om detta men är rädd att han skall tycka jag är fånig osv, jag vet ju att många är förväntansfulla på att hålla och gosa med bebisen. (ej samma pappa denna gången)

    Som det är nu känner jag bara att det INTE får bli så denna gången, sedan vet man ju inte det kanske inte kommer att kännas konstigt alls...men det känns vettigare att ha det i åtanke att det kanske blir så än att tro att det blir helt annormlunda denna gången.

    Så hur gjorde ni och kände ni?

    När bjöd ni hem folk?

    Familjen?

    Släkt?

    Vänner?

    När kändes det ok att de höll och grejade med bebisen?

    Skulle det vara okej att be dem vänta 1-2 veckor om det inte känns bra? Eller är man ego då?

  • Svar på tråden När okej för släkt/vänner att hålla/gosa med bebisen? När besök?
  • CeciliaB

    Jag sa innan vår dotter föddes att vi ville vara själva en vecka, men när hon väl va född så ringde jag oh bjöd in alla både släkt och vänner! Va runt överallt och sov över å så de 10 pappa dagarna vi hade ihop!

  • Nyfiken gul

    Du ska göra det som känns bäst för DIG - inget annat.

    Strunta i allt annat folk och bestäm dig för hur du själv vill ha det, då blir det lättare att argumentera också om nån skulle ifrågasätta dig.

    Dock kan det vara skönt att veta att inget är hugget i sten, du FÅR ändra åsikt. det är helt okej att känna sig ego ett tag och det är helt okej att dela med sig av underverket redan direkt efter födseln.  Inget är fel.  Bara du själv är nöjd med hur du väljer.


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Anonym (Undrar)
    CeciliaB skrev 2011-07-06 20:31:20 följande:
    Jag sa innan vår dotter föddes att vi ville vara själva en vecka, men när hon väl va född så ringde jag oh bjöd in alla både släkt och vänner! Va runt överallt och sov över å så de 10 pappa dagarna vi hade ihop!
    Också funderat på att göra så, dvs säga att vi väntar med besök någon vecka eller dyl...och känns det okej så kör vi tidigare.
  • Anneli68

    Jag har alltid tyckt det varit okej när som helst. Med tvåan (har fyra) väntade vänner och släkt med att komma i flera veckor och jag tyckte det var skittråkigt! Jag ville ju så gärna visa upp mitt nya underverk! 

    När jag kom hem med fyran satt mina tre barn, mamma och lillasyster hemma och väntade på mig. De hade köpt jätte fina tårtor och blommor. Jag var skittrött, men jag uppskattade verkligen att de hade gjort detta för mig!!

    När jag fick ettan 1987 fick man ju ta emot sina föräldrar och vänner i salen på BB där man låg. Och det var ju många som kom och ville se underverket .Alla lyfte och kramade den lille. Det var inte heller något som jag kände var besvärande. Tiden man träffar vänner och släkt är ju ändå marginell med tiden man är själv med sina små.

           

  • SsandraAA

    Redan dagen efter hade inga problem med det

  • Anonym (Undrar)
    Nyfiken gul skrev 2011-07-06 20:32:32 följande:
    Du ska göra det som känns bäst för DIG - inget annat.

    Strunta i allt annat folk och bestäm dig för hur du själv vill ha det, då blir det lättare att argumentera också om nån skulle ifrågasätta dig.

    Dock kan det vara skönt att veta att inget är hugget i sten, du FÅR ändra åsikt. det är helt okej att känna sig ego ett tag och det är helt okej att dela med sig av underverket redan direkt efter födseln.  Inget är fel.  Bara du själv är nöjd med hur du väljer.
    Tack

    Tänker även på sambon att det kanske är viktigt att vi pratar om det innan, för honom är det första barnet och trots allt ä'r det jag som sitter inne med hormonerna (gissar jag)

    Så det inte verkar som jag vill missunna hans släkt och familj något för det är verkligen det sista jag vill, jag vill bara inte ha den pressen och den ångesten igen som sist, för jag minns att jag bröt ihop helt.
  • älskarlivet81

    Vi hade hem folk nästan direkt när vi kom från bb. Och på bb hade vi besök av våra föräldrar, framför allt mamma som jobbade där. Mamma höll henne direkt när hon fått på sig kläder :)

    Sen bjöd vi hem allt eftersom folk kunde komma förbi! Och de som ville fick hålla direkt.

  • Leoella

    Vi sa till släkten att vi förmodligen skulle vilja vara ensamma de första 2-3 veckorna hemma. Besök på BB kunde vi däremot tycka var okej. Men när barnet väl var ute kände jag/vi helt annorlunda; direkt vi kom hem fick "alla" komma så ofta de ville. Nu hör till saken att vi har fantastiskt bra far - och morföräldrar (på det stora hela) så det var nog ingen som liksom försökte "ta över" hela tiden.

    Du ska dock göra precis som NI vill!!! Och jag tror det är bra att ta upp det med familj och släkt innan barnet föds så slipper det bli diskussioner när den väl är ute. Säg som det är helt enkelt; att du har dålig erfarenhet av släktbesök; att det kändes olustigt och ledsamt när alla "tog" ert barn. Det tror jag de flesta normala vuxna har full förståelse för!

  • pigglet

    JAg kände precis som dig med första barnet. Kunde ha varit jag som skrev trådstarten!

    Så till andra barnet hade jag pratat med pappan. Hade även pratat med mina föräldrar osv, sagt att jag inte ville att de höll på och ringde på bb heller - vi skulle höra av oss när det var läge.

    MEN det kändes helt annorlunda faktiskt. Vi kom hem på torsdagen, till fredagen bad jag mina föräldrar komma och hjälpa till hemma. De tog med storasyster ut och lekte, så jag fick vila. De fixade middag medans vi badade bebisen. Helt underbart!!!

    En stor skillnad tror jag var att våra föräldrar fokuserade mycket på storasyskonet, så det blev till hjälp och avlastning för oss i stället för ett irritationsmoment.      

  • mia83

    Vi hade besök redan på bb båda gångerna, tyckte det var kul att låta andra se våra skatter. MEN saker jag hade extremt svårt med särskilt när första var bäbis, var när det skulle gås iväg utom synhåll, och när man inte fick tillbaka ens när dom grät hysteriskt , och man fick gå efter och typ dra barnet ur famnen på vederbörande för att få tillbaka h*n. Så fort man kom innanför dörren skulle det slitas ur famnen, och så fick man inte tillbaka förrän dom gick, knappt då. Hade också svårt med såna där skämt 'ska du inte följa med hem till oss istället?' Och redan efter nån vecka började det tjatas om att få vara barnvakt och tjatet om att få ha över natten kom inte långt efter. Sånt är jobbigt.
    Men att visa upp, umgås och gulla lite lagom vid fikabordet hade och har jag inget problem med.

Svar på tråden När okej för släkt/vänner att hålla/gosa med bebisen? När besök?