När okej för släkt/vänner att hålla/gosa med bebisen? När besök?

Vi fick besök när vi hade varit hemma några dagar. Mina föräldrar bor långt bort så de bokade en resa ner och bodde hos oss då. Kändes helt ok men jag tyckte ändå det var svårt att inte få hålla själv hela tiden. Svärföräldrarna dök upp samtidigt som mina föräldrar.

Nu är vårt barn nästan 5 månader och självklart har alla fått träffa bebisen osv. Men jag kan ibland tycka det är jobbigt att mannens mamma nästan rycker barnet från mig. Ska hålla hela tiden. Jag har inget emot att folk håller, men inte hela tiden. Jag sätter gärna mitt barn i andras famnar när jag känner att jag vill, tycker inte om att bli frånryckt barnet direkt å så ska hon sitta med det hela tiden. Knappt mannen får hälsa på barnet när han kommer hem från jobbet. Jag tycker det är jobbigt och försöker undvika det, men jag vill ju självklart att mitt barn ska ha en bra relation till alla.

De enklaste hade kanske vart att berätta för hans familj hur jobbigt de va och hur dåligt du mådde första tiden med ettan?? Då vet dom ju att de inte är för att missunna den nåt??

Grejen är att du faktiskt måste SÄGA till att det dom ev gör med nästa barn inte känns bra.

Om du tiger och lider i det tysta och gråter på toan osv kommer ju ingen fatta att du mår dåligt. det är ditt barn och du bestämmer. Punkt.

Men ingen annan kan veta hur du känner om du inte säger något.

Alla andra tog över ditt barn förmodligen för att dom trodde det var okej när du inget sa....

Så kom ihåg att vara tydlig med vad du menar.

När det är dags att bjuda hem släkt och vänner kan ju bara ni själva bestämma. Vi ville att släkten skulle få se våra underverk så snart som möjligt .

När det gäller flaskmatning var vi lite hårdare. Amningen funkade inte med barn nummer 2, så jag fick pumpa och ge på flaska. Men där bestämde vi att jag i största möjliga mån skulle mata lillkillen, det är ju egentligen amning bara i en annan form - du skulle ju inte låta någon annan amma ditt barn. Min man matade bebisen om det var nödvändigt, men jag gjorde det i 95% av fallen. Nu när han är 7 månader så är det ju inte så längre, men de första 3-4 månaderna gjorde vi så.

Men jag vet när mitt första barn var bebis kunde min svärmor "ockupera" honom i 2-3 timmar och bara sitta och gosa med honom och det tyckte jag var jättejobbigt. När 2:an kom bestämde jag mig för att vara tuffare och säga ifrån om jag inte tyckte det kändes rätt. Det har man ju all rätt som förälder att göra!

Lycka till

Nu var inte släkten på hos oss, så vi behövde aldrig utsätta oss för detta, och vårt barn tyckte om människor så det gick bra.
Men däremot anser jag inte att spädbarn är ett ting som skall valsas omkring bara för att.

Respekt heter ordet, man skall ha respekt för den nya familjemedlemen, respekt för föräldrarna. Det är dom som bestämmer takten. Inte släkten.
Man har inga rättigheter till ett spädbarn bara för att man är släkt med det.

Mitt barn flaskmatades, det var ingen släkting som propsade på att ta den biten i början. Däremot så fick sambons barn ganska tidigt göra det.

Jag personligen har inte haft några problem med att ha besökare direkt eller att dom fått hålla i någon av mina små. Mina föräldrar (bor 30 mil bort) var och hälsade på när grabben var 5 dagar och båda höll i och pysslade med honom. Maten stog jag själv för dock eftersom jag ammade.
Lilltösen låg på neo i en vecka med dropp så henne kunde dom inte gulla med när dom kom och hon var också c:a 4-5 dagar. Fick köra ut hennes plastbalja i hissrumet på BB så dom fick se henne iallafall.
Min stora tös bodde jag hos mina föräldrar och mamma var där när hon föddes och pappa kom dagen efter och dom pysslade med henne direkt också.

Men sen tycker jag att man ska göra vad man tycker känns bäst för en själv. Alla har olika gränser om vad dom tycker känns ok med besök osv.

vi sa till våra släktningar att vi ringer när ni får komma vi vill vara själva i början. Min man hade jättesvårt för det tyckte det var elakt men det struntade jag blankt i och det var ingen anna som tyckte att det var konstigt. hade första besöken 1 vecka efter vi kommit hem från bb. var inte ngn som frågade om de fick  hålla. Kan tänka mig att jag ganska starkt utstrålade att det inte var ok. Däremot erbjöd jag bebben till min bror, men det var ju mitt val.

Summan av kardemumman är att man ska bestämma vad som känns bäst för en själv. Man kan ju förvarna om att man vill vara själva första tiden och känner man för besök tidigt så blir ju alla bara glada om de får komma och titta.

När bägge våra barn kommit har vi haft gäster här hemma samma dag som vi kommit hem från BB. Med första barnet var min brorsdotter med och hämtade oss och sen stannade hon här över dagen. Min syster med make kom dagen efter och då matade hon.

Med andra barnet kom syrran med make igen. Då skulle hennes man åka iväg på jobb den natten så jag ringde och frågade om dom ville komma så han fick se lilltjejjen innan han åkte iväg. Då matade dom också.

För min del är det ingen fara men jag förstår om andra inte vill och det är helt okej att säga ifrån tycker jag.

Första besökarna (min mamma och pappa) kom en vecka efter att hon fötts.
Flaskmatning gör uteslutande jag och pappan (bebisen är 3 månader), och vi kommer att fortsätta med det så länge hon enbart äter ersättning.

Känns inte som att det här handlar om när de kan komma, utan att du måste lära dig att säga hur du vill ha det. Som att jag matar henne nu, hon sitter bra här i mitt knä så hon ska inte skickas runt och liknande. Det är inte fel att ha egen vilja, det är sunt. 

Vi hade besök i stort sett i samma ögonblick som vi kom hem (vilket var en fredag). Sen fortsatte det hela helgen med släkt och vänner, men tisdag till fredag veckan därpå hade vi besöksförbud här hemma, bara för att hinna landa litegrann.

Att besökarna fick hålla och gosa med den lilla var för mig en självklarhet, och eftersom att jag ammade så var flaskmatning aldrig ett problem eller på fråga. Jag var så ivrig att dela med mig av vårt mirakel till alla som kom att jag aldrig ens tänkte tanken att ta illa upp när hon gick från famn till famn. Samma sak när hon blev nån månad äldre och följde med mig på tjejkvällar och liknande, hon var bara hos mig när det var matdags, för hon var så nöjd i famnen hos nån av "tanterna", och jag NJÖT av att få sitta själv en stund och beundra min gullunge på lite håll. Det är jobbigt, tycker i alla fall jag, med kroppskontakt dygnet runt.

Jag ser det som så, att för varje människa som jag gav chansen att älska min unge redan från början, desto mer kärlek har hon runt sig, och ett desto större nätverk har hon att lita på och tycka om när hon blir äldre. Finare gåva kan jag inte ge mitt barn.

Det beror helt på vem vi pratar om.

Med första barnet var jag mer förtjust i att andra höll och ville gärna lämna över honom för att visa upp, då var min man mer tigerpappa och ville inte att alla skulle hålla så mycket. Vi hade besök på BB första dagen.

Med andra har jag varit mer motvillig till att andra ska hålla. Jättekonstigt. Kanske för att han får mindre tid med oss iom storebror? Men det har berott SÅ mycket på vem som velat hålla. Mamma sov över på BB första natten med mig och jag har inga som helst bekymmer med att hon eller svärmor håller bebisen, inte heller min mans bror och hans fru. De är ju också hans närmaste familj. Min äldsta och bästa väninna har jag samma känslor för, hon är helt enkelt familj och jag skulle kunna lägga barnen i händerna på henne och gå och fika samma dag som de fötts, ungefär.

Men konstigt nog har jag varit mer tveksam till andra, ffa de som väldigt gärna VILL hålla och som tjatar. Det blir obehagligt. I vissa fall har det bara varit att bita ihop och säga Självklart! som med min mormor som ju naturligtvis ska hålla i sitt nyaste barnbarnsbarn, det är bara så även om jag tyckte det kändes helt ologiskt jobbigt och var tvungen att samla mig i någon halvtimme först (löjligt men sant). Jag tycker verkligen att hon ska hålla honom så det var en märklig känsla. Men andra vänner och ffa andra barn än storebror har fått vänta.

Jag tror att din reaktion var helt normal, det finns ju inga regler för hur man "ska" känna när man har fött barn.

Jag får se hur jag gör, jag har en stor familj som säkert vill komma och titta på gossen, just nu känns det helt okej, men man kanske ändrar sig när babyn väl är född.

när min bästa vän fick sitt tredje barn fick vi och bebisens mormor komma på besök när bebisen var 4 dygn. när mormodern åkt hem och våra killar gick å handlade så smet bebisens mamma till tvättstugan för att vika ihop tvätten (borta 20 min) och lämnade mig med bebis, en flaska att mata med :)

gick bra och jag kände mig stolt att hon litade så på mig. jag har idag en underbar relation till denna numera 4åring.

sen fanns bebisens farmor å farfar som fick koma någon dag senare på besök...

de kändes väldigt lugna med att andra höll bebis å att jag matade :) 

TACK för alla svar

Har pratat med sambon som verkade förstå, vi bestämde oss att sätta en gräns på 12 dagar för att hinna boa in oss med bebis, han förstod också att det kunde vara jobbigt för mig som mamma att träffa folk om jag tex hade jätteont efter förlossningen eller hade "hormoner på sned" som man ju kan ha.

Så vi kommer att sätta 12 dagar, och känns det som att det kommer att gå bra med besök tidigare så ändrar vi oss och kör på det men från början blir det 12 dagar iaf.