Valp

Staffen är en perfekt första hund tycker jag. jag tycker absolut att ni kan skaffa hund fast ni väntar barn. Allt går bara man vill. Jag har precis plussat och har en staff och en rottis. Båda tävlas och tränas. Men inte kommer jag sluta med det bara för att jag väntar barn. Det handlar bara om planering och vilja tror jag.

Våran valp (italiensk vinthund) kommer vara nästan ett år när vår skatt kommer, vilket jag är glad för!
Valpar är ju också bebisar,enda skillnaden är att man måste gå ut med valpen efter den sovit, ätit och lekt, till skillnad från ett barn annars kräver de minst lika mycket. Hade inte klarat av både valp och bebis i nuläget men vår hund kommer förhoppningsvis vara rumsren tills barnet kommer, vilket kommer underlätta :).
En nyfödd som vaknar upp och ska ha mat och en valp som vaknar upp och ska gå ut samtidigt, inget jag skulle rekomendera men absolut att det går :)!
Om jag hade vetat om att jag skulle bli med barn/väntade barn hade jag väntat något år med hund. Alternativt tagit en äldre hund eller lånat hund av bekant för att testa hur det skulle vara :)

Vi har barn och hund, hon var dock inte valp när dottern kom men det är ändå mkt jobb med aktivering och promenader. För oss är det inga problem att ha hund och barn, vi bor i hus och har möjlighet att släppa ut hunden på tomten om det kniper innan vi fått på dottern kläderna och kan komma ut och det känns väldigt skönt. Självklart kan ni också klara av att ha hund och små barn, bara ni som kan känna efter vad som passar er bäst.

Jag tycker däremot att ni ska tänka över rasvalet ordentligt, staffar är fina hundar men tänk efter mycket noga innan ni skaffar en staffe. De är en väldigt go hund men de kräver mkt aktivering. Har många vänner och famij som har staffar som vi tagit hand om en del och om jag ska jämföra de med våran labbe så upplever jag att staffar har mycket kamplust och att leken lätt kan slå över till mer hårdhänt lek. Vi har i princip bara upplevt lekar med staffar som problematisk lekstund, behöver inte vara rastypiskt men har träffat på minst 15 staffar och alla har samma betende vid lek.
Tycker som sagt att ni ska tänka över rasvalet nogrannt, jag hade aldrig tagit mig an en hund som är så pass krävande om jag inte vet att jag har 100 % tid till det. Alla hundar är stort ansvar och kräver mkt tid, vilket ni såklart redan vet, men jag anser att man måste lägga ner extra mycket när man har en hund som är så pass "hatad" i samhället för att inte förstöra rasens rykte ännu mer. Inte sagt att ni inte kommer sköta och uppfostra den bra, vill bara få fram att det är ingen bra ras om man inte kan ge 100% alltid och jag vet att med små barn kan det bli jobbiga perioder då hunden får betydligt mindre tid.

Håller med i mycket som nämnts här ovan. Tror absolut att det kan fungera för er liksom det har gjort för många som skrivit i tråden.

Vi gjorde tyvärr samma sak som du är inne på, tog en valp(av en MKT krävande ras) strax innan beräknad bebis, nummer 2. Var helt innställd på "jobbet", har haft hund av samma ras tidigare och allt vad det skulle innebära med bebis och valp MEN jag hade inte räknat med hur valpen och vår då 2,5-årige son skulle fungera ihop... Det fungerade inte alls tyvärr.
Till att börja med var valpen på sonen hela tiden för att busa/leka med sin sylvassa tänder, helt normal för en valp. Och vi lärde valpen ganska snart att det inte var ok att leka hårt med sonen men då kunde inte sonen låta valpen vara en sekund... Han var efter och på valpen hela tiden hur mkt vi än sa ifrån. Och en 2,5-åring går liksom inte att säga till helt och hållet och det är att kräva lite för mkt av dem att förstå att man inte får jaga valpen eller kanske ffa att hejda impulsen att göra det om och om igen... 

Hade kontakt med uppfödaren hela tiden och efter en kort period bestämde vi oss för att omplacera valpen. Ett av mitt livs tyngsta beslut. Trots allt är jag helt övertygad om att vi gjorde rätt i den situationen och valpen idag en riktig snygging på 1,5 år och har det toppen hos nya ägaren. MEN jag tänker ändå att vi var lite naiva som inte hade räknat med just denna detalj...

Så jag skulle råda dig nej. Tiden går så fort, det står inte på förräns 2an är lite större och det kanske finns lite mer ork/energi att lägga på valpen OCH barnen/familjen. Samtidigt har jag många i min omgivning som har skaffat valp+bebis i ungefär samma tid och det har fungerat utmärk. Dock har det varit "lugnare" raser åtminstone som vuxna. En valp är ju dock alltid en valp...
Lycka till hur du än bestämmer dig för att göra!

Jag har både barn och hund, men jag är skeptisk till ditt val av ras. Staff är en liten men stark hund.. som behöver jobba mycket. De kan vara rätt envisa också. Ni kanske vill att barnen ska kunna gå ut med hunden när de blir större etc. Så välj gärna en mindre och mer lätthanterlig ras...

varför är ni så negativa till staffen? Börjar fundera på vad det är för monsterstaffar ni träffat. Mina staffar och bekantas staffar stämmer inte alls in på eran beskrivning av att dom är så krävande. Därimot så är dom otroligt anpassningsbara. Staffarna kallas "The Nanny dog" av en anledning. Och det är för att dom funkar super med barn! Så länge barn och staff får lära sig hur man ska bete sig. Men det gäller väl alla barn och hundar?

Jag har träffat väluppfostrade staffar och just de fungerar väldigt bra ihop med barn, men de kan ändå inte leka som "normala" hundar. Så en anledning till att jag inte tycker om staffar är deras sätt att leka. De som vår hund lekt med naffsar henne i öronen, på övriga kroppen och är vääldigt på och triggar upp sig för minsta lilla. Leken går ofta övertyr och vi måste avbryta den, har aldrig hänt med någon annan hund och hon har lekt med många olika raser. Finns många fler exempel på hur lek med staffar har gått till för oss och jag reagerar som sagt över deras sätt att leka och inte hur de är som individer, hunden i sig väldigt trevlig men för mig väger det inte upp.

Jag håller inte med om att de inte är krävande, jag har mött många staffar som får dåligt med motion och stimulans och det fumkomligt klättrar på väggarna och är fruktansvärda. De är dock lika vanligt oavsett vilket ras man har. Jag anser fortfarande att man måste lägga ner extra mycket när man har en hund som är så pass "hatad" i samhället för att inte förstöra rasens rykte ännu mer.

Staffar behöver extremt mycket motion och träning gör att må bra. Vet man det och har den tiden är dom jätte trevliga. En understimulerad och stressad staff är inte att leka med. Inget kul med småbarn runt den då.

jag förstår inte varför ni säger att astaffar är så extremt krävande. Jag har haft flera staffar, och känner flera stora uppfödare inom staffevärlden. Men ingen uppfattar staffen som extremt krävande. vart får ni det ifrån? för att dom är terriers? Eller för att dom har fel utseende? Staffarna blir vad man gör dom till. Precis som vilken ras som helst. (Självklart finns det undantag!) Vill man göra en schäfer till soffpotatis så är inte det så svårt. Vill man ha en pudel, till arbetsnarkoman så är det inga problem. Det är ju bara att vänja dom vid det man vill.

Nej för att jag haft två st hemma, min kille har haft en. Har flera kompisar som har och min killes ex har. Dom kräver mycket motion. Det är absolut inte en hund som bara ska ha lätt rastning varje dag. De jag haft mådde bäst när dom fick springa brevid på rudturer ett par timmar samt träna lydnad någon gång i veckan minst. Det är en brukshunds ras. Dom är underbara MEN kräver tid och engagemang. Inget man skaffar om manär osäker på att tiden räcker till.