Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Har ni sett denna? Tycker den är skitbra, full av bra tips!

blogg.aftonbladet.se/archive/tjejguiden/

Bra, då kan man köra en linje mot killen och babbla av sig här i forumet :)
Intresserad av sånt här då jag dejtar en kille som är rätt perceptiv för mina signaler, jag märker tydligt vad han svarar bra och mindre bra på och att han direkt backar om jag svarar en gång för mycket. Samt blir mer intresserad då jag ger honom utrymme. Lite jobbigt för mig då jag gärna flamsar och skojar så jag får hålla igen allt detta under tiden vi inte ses, för jag tycker om hans humor och vill lära känna honom bättre. Men han är superhet, jag är intresserad så nu gäller det att jobba vidare på ett bra sätt.

Aja, läs o se om denna blogg är ngt för er!

Jag är ingen malltjej, jag vill bara ha tips på hur man förstärker den man är. För det måste finnas en förklaring till varför vi heta tjejer är fortf singlar :P!

Så nä, jag räds inte lösa sånt här. Tvärtom, eftersom jag märker att dessa enkla knep fungerar.

Booyah- Håller inte med. Jag anser inte att det är fel på mig och min personlighet, däremot finns potential att förbättra min förmåga att attrahera killar. De flesta attraheras initialt av mina egenskaper men jag kan reagera lite för ivrigt om det finns ömsesidigt intresse, och därmed "skrämma" bort de. Det är en negativ konsekvens för mig och jag funderat kring detta. Kedjan tanke- känsla- handling gör att jag har vågat testa nya sätt och de har funkat bra. Måste dock träna mera.

betyder inte det bara att de faktiskt inte var tillräckligt intresserade? Jag har varit otroligt ivrig när jag har fallit för någon, och om motparten känner samma sak brukar det liksom inte vara nåt problem, då är ju båda lika intresserade av att umgås.

To be fair.... jag är HELT övertygad om att det finns människor som absolut kan vara intresserade men som blir skrämda av "för intresserade" människor. Och för dem funkar det bäst när de träffar någon som är lite mer avvaktande och låter dem bestämma takten.

Men... eftersom JAG inte är sån så funkar det inte för MIG att vara med en sådan människa. Jag mår för dåligt av den anpassningen av mig och de mår för dåligt av att anpassa sig till den jag är. Det handlar inte om att de, eller jag, är fel. Men vi är väldigt fel för varandra.

Jag tror alltid på att vara sig själv. För är man inte sig själv så kommer det ändå inte hålla i längden. Efter min senaste separation så har jag helt annan inställning till dejting och till att träffa någon att leva med.
Förut så var jag alltid orolig över vad andra skulle tro, försökte alltid på nåt sätt anpassa mig, vilket ju blev fel för det kan man ju inte göra i längden.

Nu är jag t ex VÄLDIGT noga med att välja kläder på första dejten som är representativt för mig. Klart jag inte går i mysbrallor men skulle inte klä upp mig till tänderna på första dejten om jag sällan gör det annars t ex. Jag snackar om saker som intresserar mig, för annars så får ju personen i fråga fel intryck av mig. Jag står för den jag är helt enkelt!

Haha boo dessa tjejer, skall vi gå en kurs i hur man bakar istället;) eller inredning. Då slipper vi ödsla energi på nätdejtingen och lär garanterat hitta varsin puma ;)

nu blir det en liten uppdatering. Hade en trevlig lunchdejt. Inget pirr än men vill helt klart träffa han igen och se vad det kan leda till. Fick ett sms av han blev tydligen helt såld på mig

Du får hitta nån som är dålig på att klippa naglarna haha