Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Tack, visste att jag kunde lita på dig

Egentligen skulle läkaren skriva ut en flickvän till mig. Jag träffar henne först en gång i veckan, sen höjer man dosen till två gånger i veckan...

Men jag läser dina inlägg ändå Bubsan

Jag känner faktiskt att jag skulle klara mig helt och hållet utan tabletter nu. Dels så har jag blivit såpass bra i kroppen så jag har börjat träna igen. Jag har lagt ner nätdejtingen så jag slipper den deprimerande tillvaron jag har haft på hp. Det börjar bli ljusare ute. Jag har börjat få lust att laga mat igen (hej då nummer 53 och 57 på menyn). Sexlusten är på botten (troligtvis pga tabletterna) så där finns ingen saknad som gör mig nedstämd. Har hört så mycket bra musik senaste tiden.

Jag känner att jag är på g...

Men vinner du nåt?

Jag känner inom mig att det är fel med tabletter. Jag kan under justa förhållanden klara mig bra ändå, utan piller.

Det som sänkte mig och fick mig att tro på läkaren att jag skulle börja med antidepp, berodde på lite för mycket negativa händelser på kort tid...

Dels så har jag två sorters cancer, jag äter medicin som hjälper mig jättebra. Det är dock vissa biverkningar som är lite jobbiga, men jag överlever :)  Jag försöker på olika sätt att inte tänka på min sjukdom. Ett sätt är att motionera genom gym och gruppträning. Det är jättekul och härligt för mig. Jag känner mig mycket friskare och faktiskt lite mer attraktiv.

För fem månader sedan fick jag en skada i foten som gjorde att jag inte kunde vara med i gruppträningen och det var jäkligt tråkigt. Sen efter det fick jag värken som gjorde att jag fick lägga ner all träning. Efter en månad var jag helt nere under isen. Märkte hur viktigt träningen var för mitt välbefinnande.

Ovanpå det fick pappa en hjärtinfarkt strax innan julafton. Min bästa vän blev inlagd på sjukhus på nyårsafton och jag fick ta hand om hennes pojk. Månaden efter gjorde jag slut med min vän efter vissa saker hade inträffat. Det var väldigt sorgligt.

Jag hade tagit ledigt för att studera nu i februari, men fick skjuta upp det till hösten. Detta pga av värken. Studerar till massageterapeut och kan inte använda mina händer sedan tre månader tillbaka pga värken.

Jag bor sedan några år på en ö och lever isolerad. Jag längtar så in i bänken efter att få flytta in till stan och träffa lite människor. Kommar ut lite grann utan att man behöver åka en massa mil fram och tillbaka.

Och sen det här med nätdejting. Det är så himla überfel för mig. Jag mår bara dåligt av det, det händer ju för tusan inget.

Det finns säkert mer att ta upp men det jag nämnde här räckte för att jag skulle lägga mig ner och bara säga ja till medicinering. Jag är i grund och botten en väldigt positiv människa, men i bland blir det för mycket...

God natt med dig

Lustigt sammanträffande...

Såg länkar på familjelivs förstasida till gp.se...

Kallade kvinna hora - ber om ursäkt

Tack snälla du     Jag kommer må toppen så snart jag slipper dessa tabletter

Sov så gott nu allihopa

Tack för den härliga kramen