Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Wow! han svarade problemet nu är bara att vi bor ca 50mil ifrån varandra.
Han skrev att han inte är inne så ofta på mötesplatsen så jag fick gärna sms:a honom! vet inte vad jag ska skriva till honom, på sms? jag känner ju inte honom.... åh jag är inte bra på sådant här och en aningen för blyg tror jag!

Shit va svårt, vi kommer ju inte bara kunna ta en fika?! man åker ju inte 50mil för att ses en halvtimme... blir svårt att lära känna honom... sen är ju frågan om någon av oss är flyttbara och det tror jag inte för han har barn och hus och jag har också barn och kan inte flytta så långt från min sons pappa. Typiskt!!! han är ju sååå söt

Sådana problem mitt ex hade. Han "erkände" väl en del, annat kom upp, å han skulle förändras, och bla bla bla. Djävligt synd, eftersom jag älskade honom djupt, å vi hade det tokigt bra ihop när han inte flydde in i nått eller så förstås. Ser människan som sjuk.. han har väl halvt erkänt det, men tar ju aldrig tag i det.

Jobbigaste är nu efteråt, när nya små sanningar poppar upp, från oväntade håll, å jag inser HUR mkt han ljugit. Och att jag märker hur det påverkar mig, så att jag har jätte jättesvårt att lita på nya män. Åkt på några snytingar redan nu i dejtingträsket, så jag har kastat in handduken. Orkar inte med den cynism som hotar att bli min om jag fortsätter att hänga där i träsket... Kärleken måste finnas någonannanstans.

Läser i tråden, å ångra inte mitt val att kliva av, även om jag är frustrerad like hell av och till. Men livet är ju så gott ändå, å jag och ungarna har det tokigt bra ihop. Så känner mig ganska fridfull ändå, dom ögonblick jag inte står å ylar mot månen förstås då..   hehe...

Lycka till allihopa, och "hopplös"(gillar inte ditt nick, för jag tycker inte alls du verkar hopplös, snarare makalös) hoppas du skakar av dig honom(och eventuellt att hans sambo får reda på vad han gjort; så att hon kan få en valmöjlighet hon också).

Fan, min vän har skickat iväg ett mejl till en kvinna på hp och bett om att få se de privata bilderna hon har, i mitt namn. Men jag är inte alls intresserad av henne. Hon har mejlat tillbaka och även låst upp bilderna. Hoppas hon inte önskar nåt svar från mig. Vad tusan svarar jag om hon undrar?

Det känns helt ok. Höll mig i skinnet och kom hem oskadd. Har inte pratat med tjejen idag men vi ska höras i kväll. Det är lovande!

Men varför har du vänner som gör så?

Det var ett litet busstreck från hennes sida. Tycker dock synd om den som fick förfrågan om att öppna bildarkivet.

Det är ju inte säkert att hon skriver tillbaka till mig och undrar över bilderna. Men skulle det hända får jag hitta på nåt snällt att skriva, men ändå på nåt sätt säga att personkemin inte stämmer. 

Inte speciellt kul i mina ögon..

Hade en man bett att få se mina privata bilder (nu har jag inga såna men om jag hade) så hade jag förväntat mig att han sa något om det sen.