Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Varför är alla tjejer ute efter vita killar.
Ser man farlig ut om man är svart? 

Kikat igenom en massa kort för att hitta någon mer att lägga ut men det gick inge vidare, däremot gav det en fin hint om vad som borde rensas ut garderoben och att det är på tiden att boxningssäcken kommer upp (borde väl vara bra för att snygga till armarna?) Vet äntligen vart den ska upp också, faktiskt perfekt ställe. Synd bara att jag lär få upp ett innertak först helst... Fast å andra sidan är det kanske inte nödvändigt direkt... Får väl göra typ armhävningar eller något så länge. Andra tips?? 

har varit ute på nätdejting till och från i några år. Min erfarenhet är att tjejer som "ser bra ut"  nästan aldrig svarar om man är svart. Medans tjejer som inte har" idealutseendet" svarar i mycket högre grad. Och det har inget med presentationen att göra. Utan enbart utseendet

Anonym: Jag svarar knappast på alla hur de än ser ut! Jag får många mail och svarar på de som verkar intressanta vilket är kanske 1av10 och etnisitet eller hudfärg har nada med hur jag väljer även om killarna gärna får prata finlandssvenska (en liten böjelse jag har ) Men jag kan bara svara för mig...

Jag tror minsann att jag hittat en manlig version av mig... Jag och en god vän pratar ofta om hur vi funkar då vi båda är likadana när det kommer till relationer och bekräftelse. Om jag får för mycket för fort får jag lite panik och kryper in i mitt skal. Jag kan tycka att det är jobbigt att få höra om hur mycket någon tycker om mig och hur fin jag är, osv och säger någon det till mig kan jag verkligen inte säga det tillbaka för att jag vill att när jag säger det så ska det komma från hjärtat och inte bara för att..
Jag behöver inte ord för att bli bekräftad utan det räcker med att personen ifråga visar det genom handling för att jag ska vara nöjd. 
Jag har oxå fruktansvärt svårt för att bli kär, gångerna jag har varit det är lätträknade. Jag har dejtat hur bra killar som helst, och alla vänner har stått som frågetecknen när jag berättat att nä de var inget för mig för jag känt att något saknats. Behöver jag ens nämna hur kräsen de tycker att jag är??

Men nu har allt kommit i en annan dager. Jag har vid ett flertal tillfällen när jag o min dejt legat o myst varit på vippen att säga: jag älskar dig... men hejdat mig i sista stund... skulle kanske inte påstå att jag älskar honom men gud vad jag tycker om honom!  För inte tusan kan jag älska honom redan, det vore ju skumt..
Att jag tycker om honom har jag såklart sagt 
Och där tror jag han är som mig, eller som jag brukar vara. Hans handlingar visar klart och tydligt att han tycker om mig och han pratar ofta om oss och vad vi ska göra till sommarn osv.
Men säger eller skriver jag att jag tycker om honom så får jag svaret att han trivs med mig.
Vet ju att han tycker om mig men vill höra orden oxå. Men samtidigt vet jag att orden kommer när han känner sig redo att säga dem. 

Sorry för ett  långt inlägg, måste bara få ur mig mina tankar

shit vad du har börjat rätta felstavningar! hur många lyckas du hitta i mitt inlägg nu då?

Tack
men hade behövt lite analys på varför tusan jag behöver bekräftelse nu helt plötsligt för..... Varför har jag gått o blivit som alla andra för?? Blir man sån när man e kär kanske?

det skriver jag bara för att jag är lat, så fortsätt du att kisa

Och bara så ni alla vet så kommer jag fortsätta hänga här i tråden, mig blir ni inte av med så lätt

Då lär jag vara kvar länge