Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Haft kontakt med den 11 år äldre killen igen (den enda jag har ordentlig kontakt med nu) och vi har väl rätt ut de flesta missförstånden. Han tycker fortfarande bra om mig det vi pratat med varandra och det känns ju bra.

Jag har rannsakat mig sjläv och jag TROR min rädsla ligger i flera saker men framför allt. Denna kille verkar PERFEKT i mina ögon. Verkligen PERFEKT! Han har allt jag velat ha i en kille om hans beteende online är som i verkligheten vilket han bedyrar att det är. Detta skrämmer mig LITE för att mitt x var också väldigt "perfekt" i början...väldig gentleman vilket försvann efter ca 2-3 månader tillsammans. Denna kille är också gentleman!

Han har alla de bitar jag saknat hos mitt x och jag är nog väldigt rädd att hoppas och tro för mycket och sedan bli besviken fast man inte kan förvänta sig för mkt innan man verkligen träffats, men denna gång har jag faktiskt väldigt höga förväntningar...
Jag är nog rädd för att bli sviken och att tro det är bra först och sedan visar det sig att denna man inte alls är som han vill framstå.

Dessutom är han som sagt äldre än mig, som egentligen inte har nån betydelse MEN jag känner att jag fortfarande är "ung" och skulle nog, om allt känns bra, kunna tänka mig att skaffa fler barn. Jag vill nog gifta mig "på riktigt", då mitt x och mitt bröllop var väldigt "b" från början till slut och jag är väldigt besviken på allt...jag skulle även vilja ha "villa, vovve och volvo" liksom allt det jag trodde jag skulle få med mitt x vilket var en stor besvikelse och ett väldigt stort misstag. Jag är rädd att denna man liksom redan HAFT detta! Han har tonårsbarn, var gift i över 20 år, han har haft hus som han grejat och haft sig med.

Jag vill ha ALLT nu, annars vill jag hellre vara själv...DETTA skrämmer mig...
Men han förstod vad jag menade fast han blev sårad för jag var dålig på att förklara hur jag verkligen kände.

nä i o för sig. Det var bara min egna tanke att när man är lite "äldre" och har äldre barn så kanske man vill ägna sig åt sig själv och bara vara med den man tycker om. Inte börja om från början så att säga...men jag har säkert fel verkar det som

hihi kul att höra! på vilket sätt var han inte den du trodde du ville ha??

Jag börjar fastna lite för den här 11 år äldre killen fast vi inte ens träffats....jag har nog skärmat mig lite för att jag varit rädd för åldern men nu känner jag att jag nog hellre vill ha en äldre person eftersom det känns som alla jag pratat med i min egen ålder är så jäkla omogna (visst finns det mogna killar som är yngre också men jag generaliserar nu...).

jag känner att jag varit väldigt fokuserad på ålder, utseende och allt sånt istället för att verkligen leta efter Mr Right! jag är nog lite inne på att ha nåt att "visa upp" för mitt x när jag helt plötsligt vaknade upp och insåg att det är ju för fan inte honom som jag ska impa på! Jag vill ha någon att leva mitt liv med!! Han får tycka vad han vill, det har han inte att göra med. Jag vill ha någon som gör mig lycklig!

Jag har nog inte riktigt vaknat upp ur min separationsbubbla förrän nu! Tragiskt men sant!

mina barn är för små för att förstå men jag skulle inte dra in dem i det ändå...känns inte aktuellt på nåt vis...inte förrän det är på riktigt.

jag har bara sökt mig till killar här i stan men det kanske är dumt, för inte är de många jag är ju inte flyttbar vilket är ett litet problem hur gör ni andra när ni skriver till nån i annan stad. säger ni direkt att ni inte är flyttbara eller? trist om man fastnar för nån och sedan visar det sig att de inte kan flytta heller...

Varför vill killar ofta ha en yngre tjej och tjejer ofta en äldre kille?!? haha killar kan utan tvekan leta efter en tjej som är 15 år  yngre men det är mer ovanligt hos en tjej...

hihi hade gärna gått ut i helgen jag med! men verkar aldrig vara någon som vill ut..alla har ju förhållanden

mina är tvärtom. Varenda gång jag blivit singel så har jag blivit väldigt ensam alla har kvar samma förhållanden utom jag verkar inte klara att behålla någon nån längre tid...

nä jag bor 30 mil därifrån tyvärr!

JAPP! Så har i alla fall jag varit när jag träffat nån kille. Killen har alltid varit mer "off" när det gäller såna saker. Det är liksom inte lika viktigt. Svara är inte heller lika viktigt känns det som. Jag HATAR det men jag är ju som jag är