jag får helt ok med svar och messar med lite killar osv MEN det är ingen som faller mig helt om läppen. Känns som om jag dissar även bra killar...vet inte varför men väntar väl på att bli knockad precis som jag blev av mitt ex...
shit alltså vad det finns konstiga människor där ute! En kille som typ blev kär i mig efter 2 mail...visst kan väl kanske hända även om det känner LIIIIITE scary! Sedan när jag frågade om vissa saker och en sak är nåt som jag inte vill ha i en kille nån mer gång då mitt ex hade den egenskapen och det funkade INTE.
Jag är inte ute efter att ha nån slags välgörenhetsgala utan jag är ärlig men på ett trevligt sätt. Jag sa till honom att tyvärr kommer det inte funka då. Jisses, då får man saker som självömkan och "vill du inte lära känna mig...veta vem jag är!" Nä tyvärr, den egenskapen är en sån stor sak så jag KAN inte bortse från det...
Man KAN inte ta illa upp om saker folk säger när man nätdejtar hela tiden om personen ifråga säger det trevligt!
shit nu fick jag plötsligt kontakt med en på HP som inte alls är min stil haha men som ändå sa mig "det där". Vi har snackat ikväll bara, genom mail, men det känns bra 
Det positiva med nätdejtingen är att jag har aldrig haft så bra självförtroende! haha det mitt x inte gav mig på flera flera år har jag fått 1000 ggr om här på några månader haha
Jag har kontakt med en kille som sagt som verkar jättebra. Ska försöka ses här i veckan om jag kan när han kan 
Känns som om många blir förälskade på "distans" precis som några här i tråden blivit och som jag blev i mitt x. Jag har inte lyckats med det än även om han verkar väldigt trevlig och mogen och ärlig o allt det där
haha jag är ju en av de där hopplösa fallen så jag räknar inte med att det blir nåt men hoppas kan man ju ;--)
Fick meddelande i dag om att han ev skulle ta en paus från HP så han kunde ägna sig helt åt mig 
hmm känns lite sådär då vi inte ens setts än :o
Samtidigt så vet jag själv att man kan bli väldigt kär på "avstånd"...svårt att veta...
Undrar om det blir dejt i morgon ska kolla med honom!
Märks det att jag är rastlös, känner mig ensam och uppmärksamhetstörstig? Jag hugger ju på allt här =)
Sanningen är att jag är sårad och ledsen och försöker hantera det?