Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Äh, det är inte för på. Jag lovar.
Man kan ju alltid förvarna med ett SMS. Typ "Är det ok om jag ringer?".. jag lovar att han säger ja.

Jag vet PRECIS hur du känner det! Det är en jättehög tröskel för mig. Det där första samtalet...  Jag brukar behöva ladda i en (eller flera) dagar i värsta fall. :-P
Men jag tänker för mycket... tänk om det blir tyst? Tänk om vi inte har något att säga? Tänk om hon låter som värsta miffot?.... men det har ALLTID gått bra och efter första samtalet så är de efterföljande inga som helst problem.

Mina fyller 4, 5 och 8 nästa år.

Dotter (7), Dotter (4), Son (3)

Jag trodde att jag skulle avlida de första veckorna men nu känns det helt ok.
Det är väldigt jobbigt när ungarna åker men skönt på samma gång. Jag behöver tid att ta hand om mig själv och få ordning på huset. Även om jag saknar barnen väldigt mycket så behöver jag verkligen den tiden.

Jo, alltså, det hade ju funkat på heltid också. Inga problem! Men nu har jag ju möjligheten att ha ungarna varannan vecka och det är inte så hemskt som det låter. I början så var det jättesvårt att ens tänka tanken. Vi har alltid varit hemma och haft alla 3 hemma också. Det vill säga, inget dagis och inget fritids. Nu går det ju inte att ha det så längre när vi har separerat så de två minsta började på dagis i år och äldsta dottern går ju i 1an och går några timmar på fritids. Äldsta har aldrig gått på dagis med andra ord men däremot i F-klass. :)

Det är en vääääldigt stor omställning kan jag lova.

Mitt första besök från en kille på MP. Intressant. Hur fan hittar man killar om man inte har angivit att man letar efter killar och hittar någon som också söker efter en kille?

Är det någon här som har snokat eller?

Sen verkar det ju vara lite sisodär med rampljusen.. En tjej önskade precis god morgon.

eller megafon heter det ju där ja..