Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

*sträcker upp handen och viftar*
Jag har barn. När (höll på att skriva "om" ) jag träffar Mr Mia så vill jag nog vara väldigt säker på vad jag håller på med innan jag drar in barnen i det hela. Det är ju inte riktigt samma sak som när man träffade någon innan man hade barnen. För mig är det väldigt viktigt att det fungerar åt alla håll. Barnen ska känna att det är ok och Mr Mia måste känna att det känns ok men mina barn. Sen måste jag känna att det fungerar med Mr Mias barn och att hans barn tycker att det fungerar med mig. Det som det står och faller med är barnen. Om det inte fungerar med barnen så tänker jag inte driva igenom något med argumentet "men vi älskar ju varandra" eller "barnen kommer att vänja sig". Tar man det lugnt och försiktigt så behöver barnen inte "vänja sig" utan det kan kännas bra även för dom från början.

Jag tror att man ska vara försiktig så att man inte lurar sig själv. Nu har jag det positivt (ur dejtingsynpunkt) eftersom att jag har barnen varannan vecka och det är lättare än om man har barn på heltid eller närapå heltid. Men att slänga in barnen i grytan tidigare än vad som kan vara bra bara för att man inte får ihop det att träffas annars känns inte som något jag skulle göra. Då tror jag att man kan göra sig själv en björntjänst.
Sen behöver man nog vara medveten om att även om man träffar någon som bara har barnen på halvtid eller varannan helg så kan det utökas till ett heltidsumgänge när som helst och av olika anledningar. Är jag inte beredd på att kunna leva med Mr Mias barn på heltid så skulle jag inte fortsätta relationen även om situationen inte ser ut så just nu. På samma sätt vill jag att Mr Mia ska resonera på liknande sätt när det gäller mina barn.

Måste jag välja så väljer jag barnen först alla gånger. Och jag förutsätter att Mr Mia har samma inställning. Sen kan det hända att man lever med alla barn eller inga barn. Men jag förstår mig inte på folk (oftast kvinnor) som klagar på att de plötsligt måste leva med sambons barn sen tidigare.
"För när vi träffades så var bonus bara hos oss varannan helg och sambon sa faktiskt att han inte ville att bonus skulle bo alltid hos oss och nu har han plötsligt ändrat sig vad ska jag göra för han har ju lurat mig?!"   
Nej sånt förstår jag inte.

Nej ta det lugnt och kasta inte in barnen för tidigt (även om det blir knepigt när man har dom ofta) är mitt råd,    

Du anar inte *blink blink*

Men du vet anonymt är en kick. Jag står här i bara mitran och väntar. Du får leta reda på mig. Lite sport måste det vara.

Life´s a bitch! Ha ha!

Fast jag tycker tvärs om. Jag är övertygad om att Mr Mia har barn, för då vet jag att han förstår grejen med barn och hur man måste prioritera. Jag tycker inte att killar utan barn alltid förstår det. 
Visst är det svårare ifall man varit tillsammans ett tag och då inser att det inte fungerar med barnen, men om inte annat så tror jag att man upptäcker det innan man flyttar ihop. Man bör nog i alla fall ha kollat upp det lite bättre innan man flyttar ihop. (Been there - done that.)
Kapitalfel är det ifall man frågar barnen vad dom tycker om att man ska flytta ihop. Det är ett vuxenbeslut. Frågar man så får man räkna med att man kan få ett nej och att då flytta ihop ändå! Majorfail! (Seen it - despised it.) 

Som drönarna ungefär. Men på vägen dit så är det det bästa (och för all del i binas fall det enda) du har upplevt.

Klart jag gör. Reklam är till för att försköna verkligheten men det innebär inte att varan inte är mer än fantastisk i alla fall.
  

Åhå. En IKEA-möbel?

ha ha

Kunde inte ha svarat bättre själv.

*väntar på Lelles comeback*  

Ska fundera på saken. Vill inte bara känna mig som en bricka i spelet och inte fästa mig för mycket.