Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Tack! Ja den allra första och största gäller väl både killar och tjejer egentligen. Den klassiska "Vad är det för fel på personen egentligen?". En kille i 30-års åldern som beskriver sig guds gåva till kvinnorna men knappt haft ett seriöst förhållande måste det ju nästan vara något fel på? Eller?

Eller en kille som jag mailade några gånger med och enbart skrev om hur snygg och fin hans framtida flickvän skulle vara och att de tjejer han träffat från sidan inte var så mycket att hänga i granen. Sa som det var att jag inte var intresserad tillslut och han frågade då om jag visste hur SNYGG han verkligen var?
Say no more..

Nej jag vet ju att de flesta är det inget fel på men ibland är det till och med så att jag undrar vad det är för fel på personen då den verkar för bra för att vara sann. Det är ju på ett bra sätt då såklart!
Handlar väl mer om att man inte träffat rätt helt enkelt men ibland när det allt känns lite motigt så är det väl de tankar som då dyker upp.Runt 25år

Du bor ju alldeles för långt bort 

Så hittade jag igen er nya tråd!  

35 singel, med tre barn på deltid, i en mellanstor stad i mälardalen.   (fast just nu ägnar jag mig INTE åt dejting, utan läser mest om era eskapader!

Jag skrev ju om en charmig kille, som skrev ett charmerande brev(Johan, som sa sig bo hemma, för att han inte kunde betala hyran, för att han inte ville jobba, så han flyttade hem till morsan, och spelade dataspel 8-9 timmar per dygn)..  Minns ni??

Hur som. Jag tänkte över vad ni skrev, och insåg att killen kanske har en ganska befriande skön humor. Så sagt men gjort, jag gick på dejtingsajten igen(HP); inte orkat avregga mig men inte varit aktiv nått på ett tag, och svarade på mailet(i samma anda...   ) =

"Hej Johan!

Jag är en ensamstående mamma med barn med några olika män, vissa minns jag inte riktigt namnet på, jag är inte rik så kanske men soc och alla bidrag blir ganska mycket pengar ändå varje månad(och ungarna får ju ärva varandra, så blir en del deg iaf kring den 20e sådär..), så kanske kan jag och mina barn flytta in hos dig och din mamma så kan hon vara barnvakt medan vi tar oss ner till pizzerian och hänger lite med mina polare där! Jag är ganska bra på att slåss, när jag har druckit några bärs, så du behöver aldrig vara rädd för att någon otäck kvinna ska antasta dig! Jag skyddar dig! Annars brukar jag hänga i parken och röka några paket medan jag och dom andra brudarna snackar lite skit om grannarna och gnäller på soc... Är en rak och ärlig djävel, så du får alltid reda på vad jag tycker med en gång!

Vad säger du, ska vi hångla loss lite? Har en tungpercing, å en i naveln, några feta tattoos(en tribal i svanken du vet, sexigt värre), å några jag tänker låta dig upptäcka var dom är! Är ganska sexig och ingen fjantig liten smalis så där! Är MKT kvinna att hålla i!

Så? Vad säger du? En sväng till pizzerian? Har många schyssta poolare där..

Hoppas att du inte är en sån där knusslig djävel nu som inte ens orkar svara.. Kom igen! Livet är kort! SLÅ TILL! "

SÅ?? Vad tror ni? Får jag napp???

Först sms:ar Mr Malmö att han ska gå och lägga sig. 20 minuter senare kommer ett till sms.

"Kan jag ringa dig strax?"

Vet inte vad jag vill men kände mig tvungen att svara ja.   

Hållit en tumme i sömnen... Återkom å berätta hur det gick!

Det där kräver en bättre förklaring min vän. Inga försök till att slippa undan här inte.

Men "ganska underbar" låter som ett väldigt bra betyg. Läskigt när det känns bra, då funderar man över vilka fel som döljer sig. Alla männsikor har väl fel iofs, men frågan är vilka man kan leva med.

Att hon sa så kan ju vara eftersom det är lite svårt att lämna ut vad man tycker och då är "det var skönt att prata" ganska neutralt jämför med mycket annat. Avvakta lite och hör av dig till henne sen tycker jag. Tacka för en trevlig dejt eller så.  

Nice!

Men det låter ju hel bra!
Nu är det bara fortsätta på samma sätt