Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Ja inte en aning. jag förstår inte. Är det värt att ta kontakt igen eller ska man strunta i det?

Kul, grattis Roligt att de händer något för någon. Man behöver inte sänka förväntningarna och sitt hopp, men man kan hålla det inom sig

Vilken bra tråd för mig som är nybörjare i nätdejtingvärlden. Jag har roat mig med att vara gift ungefär hela mitt vuxna liv.

Jag är helt ovan vid dejting öht för jag träffade min man tidigt sen har jag varit sambo eller gift fram till skilsmässan.

Jag vet inte riktigt vilken sida jag vill lägga min energi på. Har registrerat mig på HP nyss får se vad det ger. Några nybörjartips ni vill dela med er av?

Och ändå vill ingen ha mig. Jo en 26-åring förstås... räknas kanske till 38,3 % i alla fall. Hur känns det inför imorgon då Baloou?

Jag blir mest bara förundrad över hela grejen. Vad får en 26-åring att gå in på en 41-årings sida (det är inte bara en utan många såna, fler än de som är 5 år ifrån mig i ålder).
Jag har iaf lovat mig själv att ge det en chans. Jag vill inte begränsa mig till det nätverk jag har.

Ingen som klättrar på min balkong som inte beter sig eländigt åt förr eller senare verkar det som.
Men det ska bli kul att träffa E nästa vecka i alla fall, för vi har definitivt kompatibla hjärnor han och jag.

Hur gjorde du? Avböjde dejten helt eller la den på is ett tag? Med andra ord: Hur optimistisk är du med den här tjejen som du hittat? Jag tycker att du lät väldigt glad över henne i alla fall. Det är bra med kycklinggrytor om man vill säga nej på ett vackert sätt.     

Haha, ja seriös kan betyda olika saker för olika människor.

Baloou, ja så kan man ju se på saken, jag funderade mest på om de inte borde leta nån mer i sin egen ålder (jäklar vad gammal jag låter nu då!) Fast det är klart jag hörde på p3 för ett tag sen att det nya för 18-åriga killar är att dejta 40-åriga kvinnor för de vet vad de vill ha och har vett att gå dagen efter utan att kräva telefonnummer och ett stadigt förhållande. Samtidigt är jag inte ute efter ONS. Jag har varit ute en del på krogen med singelvänninnor och det är alldeles för mycket ren köttmarknad för mig. Jag vill ha lite mer kontakt än ett leende och en blick innan det är avgjort att vi ska ha sex. :)

Jag tror att klaffar det så gör det och det behöver inte ha med åldern att göra. Däremot så brukar det ha  en avgörande betydelse att man befinner sig i ungefär samma livsfas. Jag vill inte bli tillsammans med en kille på 19 eftersom han antagligen vll ha barn inom 10 år. Då är jag lite rökt som alternativ hos honom och då sticker han. Men jag vill inte heller dejta en man som är 44 som inte har barn men vill skaffa heller. 

Ikväll har jag en sån där "Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiingen vill ha mig"-kväll. Skitirriterande!
Druckit lite vin med en kompis som är vansinnigt nykär i en kille som verkar riktigt bra. Jag är riktigt glad för hennes skull men i min nuvarande sinnesstämning blir jag avundsjuk. Och jag avskyr det.

Kom nyss hem, kollar lite olika sidor. Ser att killen som bara ställde in dejten med mig är online och blir så besvärad. Fattar inte vad som hände.
ÄSCH!!!! på detta!

Ja tack gör det!

Ja, och 98% av tiden är jag helt okej med att vara singel eller t.o.m. väldigt nöjd med det. Men ikväll var en sån dum kväll. Och jag satt och lyssnade på hennes nyförälskade bubbel och är verkligen ärligt glad för hennes skull. Men jag vill oxå känna så!!!

Precis, jag har väl haft min period med "flera samtidigt" och nu har det gått över till en period med ingen alls.

Tror det är smartast att tvinga med katterna till sängen och sova nu