Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Mina vänner förstår mig ej då jag tränar nästan alla veckans dagar men som nu i sommar har jag gått upp ng kg, fått mer muskler iof men känner mig ur form.. kläderna sitter bra men det är det där lilla.. Vet att om jag träffar någon så kommer det vara personligheten som avgör trots allt. Men många killar man träffar på HP oavsett ålder vill ha en tjej som är fit.. gahhh säger jag... säger jag också att jag tränar mycket då det är oftast de killar som har samma intresse som man fastnar för, tror alla oj då har du magrutor o smal o bla bla...suck säger jag...för det har jag ej..

Jag som skulle hålla mig lugn har tydligen bokat in 2 dejter i helgen men just nu känner jag mig bara fet o dallrig så vettetusan om jag vill gå på dejt då..

Gällande sexet så är jag så att jag har inga problem att ta för mig, där är mitt självförtroende på topp, konstigt.
Har nog att göra med att jag hade ett KK i ett par år som öppna mig helt gällande sex och att släppa hämningarna, var väldigt blyg o känslig för det innan jag träffade honom.

Har en dejt ikväll , ska ut o käka, vi har pratat en del på nätet så hoppas det blir en trevlig träff.. han verkar bra iaf:)
Stora frågan är väl mer vad man ska ha på sig...

Nej det tycker jag inte att du är, jag har inga barn, jag dejtar gärna någon som har det.

Dels för jag inte själv är så sugen själv så då behöver man inte känna någon press direkt och dels för att det kan säga rätt mycket om killarna, iaf de jag har träffat, i mognadsfas och ansvar, de är inte så många som är sugna på att leka runt då de har någon att ta hänsyn till.

Något som är viktigt för mig dock är och det kan man iof inte bestämma själv, är att det är bra eller någorlunda ok relations med barnets mamma, orkar inte med massa bråk, skitsnack etc..Kanske för att jag är skilsmässobarn själv o minns hur mycket mina föräldrar bråkade.

Nej det tror jag inte alls att det har någon betydelse om antal barn. Positivt är ju att det är samma mamma så då borde det ju gå smidigare.
Jag har haft tur som har en underbar styvpappa och styvmamma sen 20 år tillbaka, allt gick smidigt även om mamma o pappa bråkade en del.
Min styvmamma kan ej haft det lätt, pappa hade 3 barn och hon 2 egna och när de träffades var alla utom jag i tonårsåldern..
Sen så måste jag säga, strunta i vad vännerna säger, det är ditt liv, dina känslor och är de rätta vänner så är de bara glada för din skull.
Jag har lärt mig den hårda skolan att man bara lever en gång!

Klart de är omtänksamma, det tror jag absolut, jag tror bara att man är för försiktig ibland och inte vågar riktigt chansa o slänga sig ut..
Jag är nog rätt stark, kan tvivla på mig själv o killar, absolut, det ser man nog på tidigare inlägg men har lärt mig mycket om mig själv, mognat och tagit tag i saker o ting på sista 2 åren o kompisarna ser skillnad på mig jmf med tidigare just gällande singellivet.

Jag känner så varje gång, hatar det där... att killen ej har de där riktiga känslorna för än, har också tidigare erfarenheter som fått mig att känna att aldrig mer.

Men jag känner samtidigt att man måste få unna sig och känna sig lycklig om än för stunden och pepp pepp här nu:) o våga chansa och jag håller tummarna!

Tror också att går man och är rätt oavsett om det är för någon man har känslor för, en konflikt, eller liknande så känner nog den andra parten det på sig och då kan det bli ännu tokigare och missförstånd.

Jag var på dejt i lördags med en kille, vet ej om vi ska ses igen, har pratat i telefon senast igår och han är en sådan som jag kan falla för o bli sårad, det vet jag.. du vet guld o gröna skogar från början. Han snackar väldigt mycket om vad vi ska göra för saker men får se om han menar det också.. Här väljer jag att skydda mig och ej vara för på men ändå chansa:)
Pappa sa alltid just det att livet är fyllt av överraskningar och chanser i livet... och att det är upp till mig att ta vara på det..

Eller hur.... jag förstår ej hur mycket skitsnack.. jag har en förmåga att också känna att något ej är rätt så ett flertal gg har jag tagit upp att killen har något på hjärtat men ej säger något. Varje gång så har jag haft rätt..
Sist så var det en kille som tyckte sexet ej var bra, ska tilläggas att vi hade det 2 gg och vem är bra med ng ny från början? suck.. hans förlust säger jag..

Men det är lite min grej... deras förlust.. de missar en mycket bra tjej enligt mina föräldrar iaf haha..

Trist att höra men du han är ej värd dig då!! Du kommer finna någon annan när du minst anar det!

Jag pratade länge med han från i lördags som "ej ville ses mer" har nu förstått att han skoja med mig, förstod det lite i lördags med men man är helt yr efter en dejt o jag bara blev så snopen o kände att OK inte nu igen..
Vi skrattade åt det igår men jag är ändå på min vakt, har blivit sårad så många gg förr o detta är en kille jag skulle kunna falla för o det gör jag inte ofta.

Han frågade om vi skulle ses på söndag, då har han lämnat sina barn, jag ska ha fest på lördagen men får vara lugn.
Har en dejt idag som jag ska ställa in, vill se vad som händer med denna o har även en på fredag men samma där.
Man kanske inte ska stänga alla dörrar, det gör jag inte men kan ej fokusera mig annars o känns lite fel..
eller hade ni gått på de andra?

Jag har bara 1 kort på HP för har bara andra kort som är gamla och vill ej ge en orättvis bild samt att jag tycker de är fula. haha.
De som jag får kontakt med, skickar jag givetvis andra via mail men lackar på de killar som tycker man ska ha fler och så går man in på deras profil, de har typ 10 kort och inget är på dem själva, bara natur, hundar och annat.. hmm o varför klaga då..

Jag messa med min dejt sedan i lördags o vi ska ses på söndag :) o han såg framemot det..
Jaja får la se.. hade andra igår o idag men har avbokat dem då jag vill se vad detta leder till o har för mycket annat i huvet.