Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Ja, det var jättetrevligt . Lugnt och sansat!

Önskar att man bara kunde vara stark och låta bli att påverkas av exet. Han har mig fortfarande hårt lindad runt sitt finger och han utnyttjar det väl. Hade jag träffat honom nu som en ny person hade jag tänka "vilken idiot" direkt. Jag borde verkligen skita i honom men det går inte. Synd att han är så satans manipulativ och vet vad han ska göra för att såra. Ingen människa har gett mig så mycket ångest som han och ändå lägger jag mig så fort han hör av sig. Det är riktigt jobbigt.

Baaah! 

honom*

Han skriver bara, och är på samma sätt som när vi var tillsammans. Skickar bilder på sig, berättar och delar med sig om saker som han vet att jag bryr mig om. Han berättar om syskonbarn och familj etc. Att han tänker på mig och bla bla bla. Allt som var så självklart när vi var tillsammans. Vi hade en väldigt nära relation när vi var tillsammans och pratade varje dag om allt och det var svårt att bara släppa det där när det tog slut.Det låter säkert inte som något speciellt i andras öron men det betydde fruktansvärt mycket för mig.  

Han är en väldigt egocentrerad person. Allt handlar bara om honom. Ibland kan han vara supergullig för att nästa stund kapa all form av kontakt och bara typ "dö" (inte höra av sig eller gå att få tag i).

Svammel svammel. 

Visst skulle det vara bra att kapa allt, och det har vi (han) gjort flera gånger. Men så går det ett tag och så ramlar det in ett sms och ja.... Jag kan inte låta bli att svara. Eller om det händer något jättekul, då är det han jag berättar det för fast att jag inte borde. Jag biter mig själv i svansen. Det är så svårt att låta bli.

Inga barn. Som tur är! 

Någon gång får man väl nog. Har inte svarat något avancerat på det han skrev idag, Med korta "ja" "ok" osv. Alltid något...

Usch 

Bekalagar!

Igår smsbråkade jag och exet som vanligt och det slutade med att jag skrev att "nu skiter jag i det hela, förlåt mig för att jag tycker om dig, du bryr dig inte ett jävla skit ändå" och han svarade "bra. hej då"

Sen gick det inte ens fem minuter så pinglade det.
Han skrev "hmmm" j
ag skrev "?"
han skrev "neeej inget"
jag skrev "hepp"
han skrev "ladda ner worfreud nu" (började om igen)
jag "jag viker tvätt" .
han "vik snabbare"
jag "jag gillar inte alfapet"
han "kläder med katthår på"
jag "man får gilla läget helt enkelt"
han "man kan avliva"
jag "säg till när du är klar med nedvärderingen"
han "fakta ju"
han: "sunt att ha ett barn med alla katthår" (han vet om att jag vill åka till danmark för insem)
jag: "orka"

Sen tyst.

Han gör allt för att vara elak nu, Snällt.

Han erbjöd mig att fira nyår med honom och hans son (det var innan allt detta som jag skrev ovan) jag blev jätteglad för kul lyckas vi alltid ha när vi ska festa. Så jag sa ja, vad roligt. Då kom nästa "ja, för du kan ju inte sitta själv" då ville han få det till han var snäll som offrade sig för att jag skulle slippa vara själv. Då svarade jag att jag har inga problem med att vara själv (det har jag inte) och att jag inte vill komma om han bara gör det för att vara snäll (hur kul är det då liksom?). Då kom kapningen som jag beskrev i tidigare inlägg.. "då behöver vi inte vara vänner heller, nu har jag ingen anledning att svara mer. hej då". Ändå kom resten av konversationen som jag skrev om först. 

Förlåt jag behövde skriva av mig. Det bubblar i mig nu. Det blir mer och mer infekterat, vilket säkert är bra eftersom det blir lättare för mig att släppa. Det han skrev om avlivning är bara lite av idiotiska saker han har fått ur sig. Han gillar att nedvärdera och trycka ner en.  Skriver man något sött till honom tar han det i stället negativt, blir sur och tycker att man ältar. What liksom!? 
 

En gång lagade jag mat och gjorde jättefint, med stearinljus och allt. Jag hade fixat och donat hela dagen för att han skulle komma och få en mysig kväll. Det första han säger är "fy fan vad stora lökbitar" sen vräker han i sig allt på fem minuter och sen lägger han av värsta rapen. Inte ett ljud om att det var gott. Sen går han in och sätter sig vid min dator.

En annan gång gjorde jag stek (i gryta) och skulle ha klyftpotatis och lite sånt till. Då var det ju superfel (sa han när han kom och jag hade stått och puttrat steken i två timmar och allt var nästan klart) det är ju inget gott (fast att han sa att han gillade det innan, och detta sa han innan han hade smakat ens),

En annan gång hade jag färgat håret och gjort mig jättefin. Han säger inte ett ljud...... 
Jag frågar om han inte ser att jag har färgat håret (jag ville ju vara fin för honom) och han sa "sånt ser inte jag" och sen var det inte mer med det.

Det låter säkert inget speciellt men det är sätter han säger det på. Hans nonchalans. Han bryr sig liksom inte så länge det inte handlar om honom och hans bilar.

 

Hahahaha