Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

S: då har vi en dejt på msn när jag kommer hem. För jag vill veta alla smaskiga detaljer;)

Ja men då kan det vara bra och vara online också kanske

S: tänkte mig snarare på måndag eller så.

Inte panik alls. Första gången på tre veckor jag och pojkvännen är barnlediga samtidigt

En fråga bara, hur sent kan ni ringa till folk?

Jag hade somnat igår vid ca 2330 tiden för jag skulle upp och jobba kl 0500.

Först så ringer mobilen och då jag ser att det är xet så orkar jag inte svara. När den tystnar så ringer den vanliga luren en 30 signaler tills dottern vaknar och pratar med sin mamma.

Mammans ''Seroxat'' (en medicin mot panikångest) hade tagit slut och hon undrade tydligen om det fanns piller här vilket det inte gör sedan hon drog. Hon darrade och mådde inte helt bra tydligen.

Det hela gjorde att jag låg klarvaken i ett par timmar.
Skitjobbigt.

Man kunde ju tro att hon var just det, vuxen.....men noll framförhållning och utan att förstå att jag kan bli störd.

Hon har nu tjafsat i omgångar i  två år nu. Jobbigt.

För några helger sedan ringde hon och tackade för en namnsdagshälsning jag skickat. Sedan ville hon ha pengar till sonens resa med henne i sommar samt hela barnbidraget. jag fick mig en sällan skådad avhyvling när jag nekade.
Helgen efter när jag var i GBG så flyttade barnen över till mig, hon gick då hit till mitt hus och hjälpte dottern lite med trädgården. Hon ringde mig och var glad och kallade mig för älskling......hon ringde och grät när hon kom in i området då det var så vackert mm mm, hon ringde 7 ggr och sista samtalet avslutade hon med gullegubben....

I mina psykologskt outbildade öron låter inte detta helt stabilt.

Som sagt har hon nu i omgångar hållit på hit och dit i två år nu. 

Har inte hört något om någon behandling alls. Bara att hon ringer och får ett recept skickat. Hon har ätit dessa piller sedan i mars 1999 med ett uppehåll på ett år i mitten.
Som jag ser det så har det inte varit bra för förhållandet. Problem med lust och alkohol ibland. Det ena ger det andra och till sist brast det.

Det är ungefär där jag hamnat i livet nu. Dvs i att man stannar kvar i sängen, det senare lär inte bli aktuellt.
Det är ironi när det blir bakslag varje gång man faktiskt försöker så blir man bara nedstämd och tråkig... och vem vill ha någon som är sådan? Ingen. 

Ja jag har försökt med det, det fungerar bra några veckor sedan blir man förr eller senare påmind om hur det ligger till. Och ja det är det som är så tråkigt för mitt liv är bra i övrigt, jag kan bara inte uppskatta det när det är så här. Varje djävla gång jag försöker så slutar det med att man blir vän och tjejen använder en som någon form av informationskanal och vara någon form av medlare. Och att alla bara säger att man förtjänar träffa någon riktigt bra för man är så bra, rolig, intelligent och trevlig kille... Och det i min bok betyder idag "Jag hoppas någon annan tar honom så jag inte behöver känna mig elak". Och jag vet inte vad det beror på...

Suppressed: det är en kamp att känna glädje för det man har, och att inte må dåligt över det man inte har... Jag kämpar iaf med det dagligen! Men det går bättre och bättre, mycket tack vare min bästa vän, hon påminner mig ständigt om att koncentrera mig på MIG just nu. För mår JAG inte bra blir inget annat jag företar mig bra heller!