Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Det skulle kunna vara en "bieffekt" av något drag som du verkligen attraheras av. Vi har ju ofta både positiva och negativa effekter av alla våra personliga egenheter.

Vad är det för egenskaper som gjort att du fallit för de här männen?
Finns det gemensamma nämnare?
Och: Vad är det för känslor det väcker hos dig när de inte hör av sig som gör att det påverkar dig så negativt?

Men goa och gulliga är det väl många som är. Vad är det som fått dig att få upp ögonen för dem, som fått dig att se dem som potentiella partners snarare än som trevliga människor.

"Jag gillar dig men mitt liv är så komplicerat nu"?

öuh.. Han menar att han vill ha en sexuell relation utan krav och att du är med på det när det passar dig?

*försöker tolka*

Låter ju skitbra. Tack och hejdå. Du vill inte ha honom ändå.

Skitbra! Då har du ett avslut, en anledning att vara arg på honom, du ser hon om som en tönt och du kan gå vidare. Good for you!

Vanilla, mitt lammkött är sju år yngre och jag är fasligt nöjd med honom ;)

Varför kan man inte bara vara sig själv? Varför ska man köra någon slags anpassning av sig själv för att få någon intresserad? Jag kommer nog aldrig förstå det.

Jag har aldrig kört med sånt där och jag har heller sällan varit singel någon längre tid. Däremot skrämmer jag bort väldigt många män genom att vara den jag är, men det skiter jag i faktiskt i. De som stannar kvar brukar oftast vara intressanta, och tillräckligt många, nog
Men det kan vara mycket för att jag faktiskt är så långt ifrån normen att det skulle skita sig efter ett tag när jag faktiskt inte orkade hålla upp fasaden längre och jag blir hellre dissat en miljard ggr på första dejten än lämnad efter 1-3-6-12 månader när JAG träder fram.

En bok som jag tycker väldigt bra om på ämnet är däremot "alla får ligga" av Henrik Fexeus som beskriver en hel del om varför vi biologiskt reagerar som vi gör på vissa saker (spegling tex) och hur man kan använda det. Den är intressant som en ögonöppnare men jag har aldrig orkat använda mig av knepen i verkliga livet.

To be fair.... jag är HELT övertygad om att det finns människor som absolut kan vara intresserade men som blir skrämda av "för intresserade" människor. Och för dem funkar det bäst när de träffar någon som är lite mer avvaktande och låter dem bestämma takten.

Men... eftersom JAG inte är sån så funkar det inte för MIG att vara med en sådan människa. Jag mår för dåligt av den anpassningen av mig och de mår för dåligt av att anpassa sig till den jag är. Det handlar inte om att de, eller jag, är fel. Men vi är väldigt fel för varandra.

Jag funkar tvärtom. Blir jag inte uppvaktad utav bara helsike i början och/eller får jag inte gehör för mina inviter så tappar jag intresset.  Efter den första tiden är det helt ok om det lugnar ner sig.

Nu senast: vi kysstes ungefär 30sek efter att han steg in genom dörren, första dejten var hemma hos mig, sex andra (...eller var det tredje?) dejten och jag tror jag räknade oss som par ungefär där.. andra trejde dejten. Vilket iof var typ inom en vecka från att vi träffades första ggn.

Men jag räknar inte direkt oss som stereotypa...   Fast helt ärligt, de jag haft långa förhållanden med har det varit gnistor och fyrverkerier redan första dejten och det har gått väldigt snabbt alltihop.

Båda alternativen skulle gå bort. Prat om pengar är grymt osexigt och spel likaså. Varför måste frågan ens komma upp?

Jo men när/hur/varför kommer det upp?  Jag kan inte för mitt liv komma på en situation där jag skulle känna mig tvungen att berätta om min ekonomi för någon jag dejtar.

Fast hon lät å andra sidan som ett rikspucko så jag skulle inte dra några större växlar på det.

ohnej! Jag är skåning-dalkulla-norrlänning-nollåtta.

Jag hade fem dejter på en vecka en gång ;)

Jag tycker fegisen fick lite väl mycket skäll när det faktiskt var DU som skrev tre månader.

"Jag tänkte jag vill inte ta med henne efter som vi bara sällskapat/dejtat i tre månader samt att jag åker med delar av grabbgänget. Men vi kanske kommer att åka upp igen om ngn mån igen. "

Nej, det är inte jag som är den fega anonyma. Faktiskt. Och jag tänker inte lägga mig i hennes tolkning av dig eller ditt försvar, tycker bara att du borde se att det faktiskt var du som skrev så.

Du får gärna använda mitt nick. Om jag är moderator så skriver jag med moderator-nicket och informerar om det. I övrigt är jag en helt vanlig medlem som alla andra.