Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag har varit singel i 2 år snart. Havt korta relationer samt kks under tiden.
Hur jag hinner med vänner? Hinner knappt. De som har barn kan man träffa med barnen. Vissa kommer å hälsar på mig då det är jobbigt att åka iväg med min 2,5 åring som inte vill sitta i vagnen. Pratar mest i tlfn med väninnorna.
Håller med att man inte hinner ta det lugnt. Fick precis ett schema för de tillfällen då barnets far ska ha sitt barn. Inte en enda helg tom september!!!!!!!!!!!!!!! Ett par dagar i veckan här och där!!!! Det är helt kört!!!!!!!!!! Hoppas att min mamma kommer å hälsar på snart så att jag får avlastning.

Hej NY!
Det är olika pappor. Äldsta barnet är 12 och bor deltid hos mig. Det är ganska självständigt också å klarar sig själv. Så där är det inga problem.
Yngsta barnet är 2,5 år och pappan till det barnet jobbar 14-23!  I januari-febr ska den pappan till Thailand och vara borta i minst 6 veckor. Skit i han säger jag bara. Orkar inte bry mig längre. Å så klagar han på att han saknar barnet och att det är taskigt att han träffar barnet så lite. Som om jag är emot att han träffar det oftare!

Ska på date nästa onsdag med killen som jag har varit på date med 2 gånger redan. Gillar honom. Vi chattar på msn nästan varje dag och messar. Det finns nån spänning i luften. Vi ska bowla och sen gå på bio. Då är det barnvakt som gäller.

Helvetes j-la skit alltså!!!!!!!!!!!!!!! GRRRRRRRRRRRRRR!

Skulle på en tredje date imorgon. Hade sett SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ fram emot den och killen också. Talades vid i morse och skulle bowla och gå på bio. I eftermiddags fick jag ett sms från honom om att han måste ställa in eftersom hans pappa hamnat på intensiven med en trolig livshotande hjärnblödning. Skickar ett passande sms om att det var tråkigt att höra men jag hoppades på att pappan skulle klara sig och att han (dejten) kunde höra av sig när han kände för det. Några timma senare får jag ett sms om att pappan dog i sviterna!!!!!

Han ska nu till sin hemstad och ta hand om allt praktiskt tråkigt. Skrev att jag beklagar sorgen och att han ska veta att jag finns för honom om han vill prata och att jag tänker på honom. Han tackade och sa att det kändes bra att veta. F-n vad trist! Ännu jobbigare för honom naturligtvis.

Kan inte låta bli att tänka på ett avsnitt i Sex and the City (ursäkta den svarta humorn) där Miranda skulle på date men han dyker inte upp, så hon ringer hem till honom och hans mamma svarar och meddelar att han dött men att hon är välkommen på begravning.

Börjar undra samma sak. De två senaste killarna på e-kontakt som jag hade ett någorlunda vettigt samtal via sms med, visade sig söka en kvinna som kunde typ piska dem, eller inte vet jag. Men de undrade om jag gillade dominans och om jag var bossig!!! OMG!!!!!

En annan på HP från nån annanstans ifrån än Stockholm där jag bor, berättar att han plockat massor med kantareller och frågar om jag har lust att hänga med. Visst, svarar jag, så fort du skickat privatjetten. Får till svar att du kan väl själv komma hit, tösen lilla. Yeah, right!Dessvärre!
Men är vi meant to be så hör han av sig när allt lugnat ner sig. Det blir dock en lång väntan.

Själv satt jag och tänkte om jag alltid kommer att vara den tjejen i bekantskapskretsen som man prata om "som hon som dejtar". USCH!!!!! Fyller 37 om två veckor och då tänker jag att jag ska ge det hela två år till, om jag orkar. Sen lägger jag ner det och ska försöka skaffa körkort i stället. Och då jävlar säger jag som Baloou (utan att veta vad det eg betyder) : " Come on katten- det svänger ju..."

Jag hade också reagerat som din dejt och sagt nåt liknande eller typ: Vad sa du att du hette? Man ska visa sitt intresse som kille. Det är tyvärr så, att killar vill jaga och tjejer ska ligga lågt. För att inte skrämma iväg er. Hate it!!!!

Vad kul! Har ni träffats flera gånger,eller är det första dejten?

Jag ska också ha min andra dejt imorrn, blir spännande Så ikväll ska jag vila upp mig,å sova ut imorrn så man inte ser helt döende ut... Är nervös,för kommer inte riktigt ihåg vad jag tyckte om honom..haha jag var nog för nervös,för vi var ju trots allt nyktra

Var ju på andra dejten i lördags, gick fint...synd att han bor ganska långt bort bara...men nog pirrar det allt lite grann Härlig känsla!

Ni som dejtat några gånger, hur ofta hörs ni av?