Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag kan tänka mig att endel blir rädda när de ser att jag redan har 3 barn. Många av tjejerna där ute i min ålder.. typ 30 och under har i många fall inga egna barn än och drömmer om att skaffa. Det blir lite som att de tror att jag är klar med barn redan.. typ.. eller jag vet inte.

Jag börjar seriöst tröttna på denna djungel.... Kärlek? För mig, har ingen ålder. Styrs inte heller med ögonen.. Inte den äkta kärleken i alla fall.. Men endå är det så svårt att hitta en kvinna som klarar av att man har barn... Varför :s

Herrejisses vad ni har legat i och skrivit under helgen kan aldrig nånsin resa bort igen

Fast jag lägger till något. Just nörd kan ju betyda så mycket. Men jag är en tekniknörd helt enkelt. :)Intressant. Det här är en barnvecka för mig. ;)

mike och Niklas - det där med barn är det många som t o m skriver till mig och påpekar:

"OM det inte varit för att du har så många barn hade jag nog varit intresserad..men du vet, ett barn ok men tre...? näe"

idioter
håll hellre tyst tycker jag

eller de där som måste fråga:
är det samma pappa till alla barnen?

Alltså, låt mig lägga mig i barn-diskussionen..

Jag är en av de som inte vill träffa en man som redan har barn och jag tycker det är ganska "normalt" och okej att känna så. Lika normalt och okej att känna att man inte bryr sig om ens nya partner har barn.
Jag skulle kunna göra en lista på orsaker som gör att jag (och många av mina vänner när de var singlar) inte vill/ville träffa man med barn.
Är ni intresserade?

Jag har bott i Göteborg en sväng för en massa år sen. Jag är rätt van. Chefens bror hade väldiga problem med att jag var 08a. Nä, jag håller med. Är det rätt så går det ofta undan. Jag har inte tålamodet att vänta och se om det blir något... då känns det liksom inte rätt.

Jag börjar tänka på logistik så fort jag ska dejta någon som har barn.. hur får vi plats i bilen? Då är det ett krav att hon har körkort och egen bil... och sånt där... onödigt, innan det ens är tal om någon dejt. hahahahaNu är det ingen som har påpekat att barnen har varit något hinder. Tjejer svarar nog inte alls istället...

Du/ni behöver så klart inte ändra er. Jag menar bara att för mig är min åsikt ganska stark och känns viktig även om vissa anledningar kan upplevas löjliga.

1. Jag vill vara den som ger min man hans första barn. Jag vill att han upplever allt för första gången precis som jag.
2. Jag vill inte få min graviditet medvetet eller omedvetet jämförd med hans ex's
3. Det kommer alltid finns nåt annat i hans liv som är viktigare än jag.
4. Jag kommer alltid behöva stå ut med regelbunden kontakt med hans ex
5. Jag har här på familjeliv läst om alla problem som uppstå. Jag vill inte medvetet ge mig in i det.
6. Jag vill ha några år där det bara är han och jag.

Hmmm, jag skulle säkert kunna fortsätta

Hemma igen. Inget klick alls. Kändes bara helfel rakt igenom. Konstigt med tanke på hur lätt det var att skriva med honom. Well well.

Amöbor lever med, men inte fan vill man ha dem i sängen för det? 

Jag tror jag har tappat förmågan att känna pirr... den känslan verkar avta med varje ny kille jag dejtar. Jag tror verkligen inte längre att det är bra att använda sig av nätdejtning. 
Men sen tror jag att jag kanske även snart måste på nätdejtingsavgiftning, för jag verkar ju inte fatta när/om jag ska sluta heller  ...suck!