Herregud vilken låg nivå det var i denna tråd, klart sonen gjorde fel men det gjorde hunden med. Om nu hunden även har höft fel och har ont så är det säkert det bästa för den att få somna in. Ts skit du i alla löjliga inlägg om att lämna bort barnet istället och att ni plågar djur, löjligt!
Har man djur o barn ihop så är det fan ens skyldighet att se till att INGEN kan reta eller skada varandra. Ni som föräldrar har gjort fel. Ert barn borde ha fått lära sej att man inte kör på, slår, klättrar på eller gör något annat med hunden som inte är snällt mot den. Ni som hundägare borde se till att detta inte kan ske. Ni borde nu när barnet ville leka att hunden inte kunde komma till skada. Ha plats så att hunden kan gå undan där den inte blir attackerad.
dom
Hur lär man då ett barn att vissa saker är förbjudet. Ja det har väl med uppfostran att göra. tex mina egna fick dirkt lära sej att mormors prydnadsaker var förbjudet. Mormor har en låg bokhylla där det fullkomligt kryllar av saker. Aldrig någonsin har hon plockat bort något därifrån o barnen har lärt sej att man inte rör.
Men vissa människor har inte förmågan att lära varken hundar eller barn något.
Kanske bäst att omplacera hunden innan något mer allvarligt händer.
Varken barnet eller hundens fel utan ni föräldrar som inte sett till att detta inte kunnat ske. (omplacera föräldrarna kanske )
Det är inte hundens fel. Det är ett djur och vet bara ett sett att försvara sig på, genom att bitas. Om ungen gör illa hunden är det klart den biter ifrån.
Jag har full förståelse att man inte kan ha koll varenda sekund. Och om barnet då inte lärt sig att låta hunden vara så kan sånna här saker hända.
Jag fick omplacera min lilla hund när min dotter va 1,5 år. Hom va för hårdhänt för honom, han var väldigt känslig. Hade även en staff som inte alls brydde sig när dottern tog tag i honom hårt.
Så för hundens skull fick han flytta till en familj med stora barn. Staffen har aldrig visat irritation eller stress över att ha dottern klängandes å dragandes. Självklart har jag förklarat för dotterna att man måste vara försiktig och klappa fint osv. Men de e inte helt lätt för ett litet barn att lära sig det på en gång. Nu har det gått 3 år sedan dess och dottern och staffen är bästisar. Jag har nytt förhållande å ny hund då staffen stannade med dotterns pappa. Min nya hund är åxå en staff och något känsligare för sambons tvååring som precis som TS son jagar honom med diverse saker. Hunden springer undan men har aldrig bitit mot sonen.
Hade jag varit i TS situation hade jag omplacerat hunden eller låtit svärföräldrarna ta hand om den tills sonen är stor nog att låta hunden vara. Både för hundens, sonens å familjefridens skull.
Ett tips om ni behåller hunden är att utse en plats för hunden där det är strängt barnförbud! Inte under några omstädigheter får barnen vara på hundens plats. Då kan hunden lägga sig där då den vill vara ifred. Funkar faktiskt bättre än att lära barnen att dom inte får göra si och så med hunden. I alla fall här hemma.
Lycka till TS!
Det är ju uppenbart att hunden och sonen inte passar ihop och jag skulle, innan det händer något ännu mer allvarligt, omplacera hunden. Hunden behöver ett hem där han är centrum och där det inte finns småbarn.
du kan inte skälla på hunden så längt efteråt!!
tyvärr kan hundar och katter bli provocerade av barn och då försvarar de sig... inget onaturligt i det..
Hunden ska alltid ha lägst rang i familjen och det är superviktigt att den lär sig att oavsett om det är ett barn eller vuxen så ska den bete sig, MEN i det här fallet så kan jag förstå hunden då den blir trackad av erat barn. Så, ja det är barnets fel, och förhoppningsvis så har erat barn lärt sig att sluta retas med hunden nu.