Är det rätt att adoptera sn-barn?

Jag har alltid planerat att adoptera och det kommer förmodligen att bli verklighet när jag är färdig med mina studier. Och då ämnar jag adoptera ett barn. Inte en varelse med vissa egenskaper som jag naivt nog tror passar in i en mall jag redan ritat och skurit ut. Jag ämnar adoptera ett barn som jag tänker älska och vårda eftersom det kommer att vara mitt barn. Dvs min största prioritering på jorden. 

Man har rätt att ha en åsikt, utan att bli påhoppad.
Jag hoppar inte på dig för att du inte delar mina. Eller?
Om du har problem med att inte alla tycker som dig så är kanske inte ett forum rätt plats för dig?  

Jag diskuterar inte dig eller dina barn. 
Jag menar bara att det är onödigt att "importera" problem, sjuka barn eller gamlingar.
Vi har nog med att ta hand om våra egna.

Varför spelar det någon roll för dig vad jag tycker?  

Jag tror det är bäst att ignorera både ts och Butterflower, även om TS är något av det vidrigaste jag har läst här på FL.

*kramar om*

Du får såklart tro vad du vill.
Jag har aldrig diskuterat dig, dina barn eller någon annan enskild person.

Jag förstår....

Skojar du?

Du har skrivit att man inte bör "importera problem", d v s adoptera barn med svårigheter av något slag.

En vuxen adopterad i diskussionen tar illa vid sig eftersom du därmed pratar om henne.

Är det svårt att förstå?

Kram till Spomenka! 

Jag tror att vettiga människor faktiskt förstår men andra......

Jag är lite kluven. För några år sen hade jag sagt "ja" rakt av men efter det har jag lärt känna en tjej som är adopterad från indien och jag har börjat byta åsikt. Jag har absolut inget emot utlandsadoptioner av friska barn såklart, känner många som är adopterade om nu någon får för sig att jag är rasist bara pga detta.

Iaf, tjejen från indien är jämngammal med mig (25år). Hon hade polio när hon var liten och adopterades sedan till sverige. Hon har opererat sitt ben otaliga gånger för skattebetalarnas pengar. Det tycker jag är ok. Hon har sedan valt att göra flera rekonstruktiva operationer som gjorts bara för att ärren ska se "snyggare" ut. Det tycker jag inte är ok att vi skattebetalare betalar pengar för. Hon missbrukar smärtstillande tabletter och har såklart högkostnadsskydd så hon inte behöver betala för dem. Hon får olika läkare att skriva ut tabletter åt henne och ljuger om hur många hon har kvar.

Pga operation under gymnasiet valde hon att hoppa av gymnasiet helt. Efter det har hon inte haft ett enda jobb. Hon har skyllt på sitt ben för att slippa ta tag i sitt ben och verkar inte ha några samvetskval alls över att hon lever på soc och inte pluggar färdigt. Hon bor i en finare lägenhet än vad jag gör och soc betalar såklart hyran. Sen sticker hennes föräldrar till extrapengar varje månad så hon ska ha råd med mer utvsvävningar. Nu när hon efter sådär 8år av att bara leva på soc och inte göra nånting på dagarna alls (hon söker alltså inte jobb och är inte intresserad av att jobba) så ska hon börja plugga upp gymnasiebetyg med 200poäng(!) termin. Normal studietakt är ca 400-450p/termin. Eftersom varken soc eller csn vill betala när hon läser så lite har hon fått sina föräldrar att ta ett lån åt henne så hon ska kunna plugga i sån långsam takt fastän vem som helst inte skulle ha några problem med att plugga "helfart". Och hon tycker det är dåligt att inte soc eller csn vill betala för att hon ska plugga(!) fastän hon aldrig försörjt sig själv eller ens försökt försörja sig själv i hela sitt liv. Hon kanske är väldigt sällsynt men det är den enda person som är adopterad med en allvarligare sjukdom jag känner till...

Jag håller med dig. Stackars tjej. Hoppas hennes föräldrar är omtänksamma och kärleksfulla, för denna tjej tycks ha behov stora som oceaner. Föräldrarna verkar ge henne ekonomiskt stöd i alla fall.