Det här med egen tid

Ta en varsin dag i veckan som ni har som "eran egen" dag.
Då är den andra hemma och du/din man kan göra vad ni vill under den tiden.

Min karl är trummis och repar 2 ggr i veckan, då har vi kommit överens om att nu i höst när nästa barn kommer så får jag 2 dagar att träna eller göra vad jag vill på.

Sen är det ju viktigt med samtid också :)

Jag går på bio eller dricker öl på min egentid. Jag älskar min egentid.

Vi tar egentid när vi vill/kan, har inga bestämda dagar, men det funkar bäst om man informerar varandra ett par dagar innan :)

Vi har två barn tätt och får väl i ärlighetens namn säga att vi inte har haft sådär mycket egen tid....någon av oss . Egen tid har i mångt och mycket bestått av att ha ETT barn. Rena semestern då . Jag tror absolut att det kan fungera bra att sätta sig ner tillsammans och helt enkelt "boka in". Jag skulle nog inte trivas med det riktigt, vi gör så helt enkelt att vi talar om för den andre att nu är jag i stort behov av att få göra något själv....utan barn......och så löser vi det. Det ni nog också behöver sätta er ner och prata om är att när man har två små barn (vet inte hur liten din äldsta är) så är det inte lika lätt att bara "ta egen tid" oavsett vem som gör det .

Vi gör det vi känner för. Ibland blir det mer egentid för mig och ibland blir det mer för honom, det jämnar ut sig. Det enda jag har som är hugget i sten är min körsång en kväll/vecka, nästa månad drar också revyn igång som jag är med i och då är det ytterligare en kväll/vecka som går + lite extra tillfällen vi repar på. Annars fixar vi barnvakt en kväll/vecka för att repa med bandet vi båda är med i, om det skulle strula med barnvakt så hoppar jag repet så att maken kan vara med.

Utöver det så tar vi egentid när vi känner för det/behöver det/tillfälle dyker upp.

Kanske låter det lite väl dramatiskt det där med att sitta med kalendern kanske? :)
Vad jag ville poängtera var att då blir det i alla fall rättvist och man har koll på vad som händer.
Jag gillar att vara förberedd på att "där är jag ensam" tex. Jag har även många vänner med barn och ska man få till en träff med dem så gäller det ju att planera det också så att alla kan :)

Är också helt inne på att med två barn blir det körigare. Min stora tjej fyller dock 4 nu i vinter så hon är rätt självgående.

Tack för alla fina tips!
 

Har 4 barn och här är egentid att bara ha lillen på 4 mån
Nej skämt å sido. För det mesta har man minst ett barn men vill man ta en cykeltur eller ut och springa säger man till dagen innan eller tidigare på dagen så man tillsammans kan bestämma när det passar bäst.

Asså, jag förstår inte detta med "egentid"... Skaffar man inte familj för att man vill vara tillsammans?! Vi har ibland "föräldrartid" (om man nu tvunget måste ha en etikett...), då gör jag och min sambo nått tillsammans bara vi. Men att åka hemifrån bara jag själv för att inte vara tillsammans med min familj ser jag liksom ingen anledning till. När jag inte är med min man och min dotter så bara tänker jag på vad dom gör och njuter verkligen inte av att vara själv!

Jag har en 3½-åring och en snart 2½-åring. Jag har varit hemma sedan äldsta föddes, båda har mer eller mindre bott i sjal första året, och mycket efter det också eftersom vi inte använder vagn (lillebror åker fortfarande på ryggen enhel del), vi har samsovit och gör det ännu och har haft barnvakt totalt två gånger - när lillebror föddes och en kväll (efter de somnat) då jag och sambon var på en konsert. Jag måste säga att jag tycker att det är underbart att sådär ibland t.ex. åka in till stan och titta på och prova kläder......BARA jag......utan sambon och utan två sjövilda barn . Egen tid innebär ju inte heller att man måste lämna, utan att man inte har huvudansvaret precis just då......att få tid att sätta sig ner och läsa en bok, och hinna tänka egna tankar. Igår gick jag och handlade i sommarkvällsvärmen när barnen somnat....utan sambon som då var hemma.....även det tyckte jag var skönt......att få vara bara jag .