Barnaboken

Tycker Barnaboken är jättejättebra!

Som brasvirke.

Det finns godbitar i BB när det gäller äldre barn. Råden för bebisar ger jag inte mycket för. Det värsta med standardmodellen är att nattmål ska tas bort redan vid 1 månad! Så här skriver hon om detta på sin hemsida.
"* Avvakta några nätter kring månadsskiftet och se om barnet visar tendenser till att sova över. Om inte, bestäm en natt då nattmålet ska bort. Bestäm det på morgonen – så att dagen verkligen blir fullmatad, i ordets rätta bemärkelse!

* Lägg den lilla att sova i vagn för natten. När hon så vaknar och skriker på mat, sätt igång och vagna. Säg ingenting och undvik att röra vid barnet.

* Dra med både långa och snabba, stadiga tag, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hela din arms fulla längd ska nyttjas när du skjuter armen ifrån dig och tempot vara snabbt. Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser (då kan du få stå där hela natten. Barnet tycker det är underbart! Men vi vill att den lilla älsklingen ska få korn på sin förmåga att sova och somna om själv). Skriker barnet rejält, får du också ta i rejält. En ordentlig knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup.

* Det tar en stund innan barnet somnar om, eftersom det aldrig hänt förut i hela långa lilla livet att man inte fått mat så fort man bett om det. Förvåningen är större än hungern. Dra på stadigt, rytmiskt! Framhärda. Det skär i hjärtat på dig, men betänk att det spädbarn som inte av sig självt sover över vid månadsskarven sällan gör det senare heller. Nattklubben sträcks ut i det oändliga, därför att barnet kommer att fortsätta att vänta på din hjälp.

* Efter ca tjugo minuter, så här allra första gången, sover den lilla igen. Då har du slutat dra vagnen strax innan, dvs så fort den lilla tystnat och blivit stilla. Sluta mjukt, med några små, snabba skakningar i handtaget.

* Första natten får du gå upp och dra minst två, antagligen tre gånger. Andra natten får du dra vagnen mist en, antagligen två gånger. Tredje natten får du dra en gång. Eller ingen. Sedan sänker sig friden."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=88...

Fruktansvärt tycker jag!

Nu har jag varit in på hennes forum och läst lite. Jag förstår faktiskt inte vad som är så hemskt med hennes SM och så. Men jag kanske är trög då. SHN ställer jag mig däremot ställd till och detta med mat redan vid 3 mån och slopa amningen typ. Social delaktighet såg jag som nåt självklart innnan jag ens hade hört talas om BB.

Vad är det som är så hemskt med AW egentligen?

 

Anna Wahlgren verkar ha haft en nästan sjuklig strävan efter att systematisera ALLT. Det finns ett schema för när bebisen ska äta, sova, när man ska vara social med bebisen, när bebisen ska ha "ensamlek" och efter ett tag ska barnet börja delta i de vuxnas aktiviteter (diska t.ex), även det enligt ett schema.

Hon var ung när hon fick sitt första barn, och om jag inte minns fel så "erkänner" hon någonstans i boken att hon började med sitt upplägg för att hon ville få sova länge på morgonen (barnet ska lära sig att leka ensam på morgonen). När jag läste boken fick jag också den uppfattningen att hon var lat och ville ha så mycket egentid som möjligt.

Jag anser att det här är helt sjukt, att barn är individer och att spädbarn är behovsstyrda, och att det är vår plikt som föräldrar att se till att svara på deras behov och lyssna på deras signaler. Inte ignorera dem för att skapa en vardag som är så bekväm som möjligt för oss som är vuxna. (Därmed inget sagt om att barn med sömnproblem kan behöva hjälp, eller att föräldrar kan behöva egentid). Jag tycker inte att AWs metoder utgår från barnet helt enkelt, utan från den vuxnes behov, och det tycker jag är det som är hemskt.  

SM uppfyller ju det som handlar om att ge bebisen omvårdnad, skötsel, amning, social delaktighet, lek, umgänge och vila. Vad är det för fel på det? Är det antalet mål (5 på dagtid och 2 nattetid) som stör dig?

Jag kan faktiskt inte se något fel med det, iaf inte den första tiden att ha rutiner, sedan kanske man inte måste följa den skaviskt och låta skötningen ta sån tid som AW säger eller amma fler gånger än hon anser, men rutinerna i sig sitter.

SHN är inget för mig, stå och vagna ett skrikande litet barn utan att få lyfta upp det och knycka till vagnen sådär känns bara helt sjukt och det känns som man nonchalerar sitt barn och som hon själv skriver i sin bok "varje skrik från ett barn är en fråga typ" men ändå är det okej att låta det vråla sig till hysterisk på natten bara för att enligt henne så SKA barnet sova 12 tim på natten redan vid 3 mån ålder.

Jag har hela tiden tänkt och anpassa mig efter min bebis signaler trots att jag läst BB, men jag är inte negativt inställd 100% av SM. Förstår du hur jag menar? Så svårt att förklara på ett lättförståeligt sätt. Gillar inte när jag inte får fram det jag menar utan missuppfattas.

Jag ser inga fel i att blanda. Det är det bästa för mig och mitt barn. Jag gillar attachment parenting, lika mycket som jag gillar Anna Wahlgrens bok och metoder. Jag började med hennes metoder när mitt barn var en månad gammal, och nu 3 månader gammal sover mitt barn 7-9 timmar i sträck varje natt. Men under dagtid är jag mycket mammig och överöser kärlek, upplyft, snutta och trösta över mitt barn. Något som passar sitt barn helt enkelt, eftersom inte alla barn är likadana. Men t.ex. ramsor använder jag mig inte av, tycker det är löjligt. Jag håller mig till samma godnattsånger hela tiden, och så vissa sånger jag har som tröstsånger.

Därför att jag har en pyttebebis som jag vill vara med så fort hon är vaken. Därför har jag inte tid att läsa långa texter på Internet om det ena och det andra och förklara varför jag anser mig följa det bästa ur Attachment Parenting och det bästa ur Barnaboken. Att andra sedan anser att jag inte följer AP gör mig inte så mycket, det är min känsla om vad jag följer som är det viktigaste och inte andras bedömningar. Också därför frågade jag dig vad du kortfattat gör som är Attachment Parenting och så får vi se hur mycket det går emot mig. För som sagt, jag har tagit det bästa ur båda - det bästa ur Barnaboken och det bästa ur Attachment Parenting. Och ja, de båda går totalt emot varandra och det är just därför jag har valt ut det bästa ur båda! Varför följa en metod slaviskt till punkt och pricka, om jag anser att det finns utmärkta bitar ur båda två?

Tycker ändå inte ni kan bedöma eftersom ni inte har inblick i någon annans bebisliv dygnet runt. Jag sitter och läser på bl.a. denna sida nu - www.ap.skorpan.se/ - och har läst den även innan mitt barn kom till världen. Inget jag gör eller känner går emot det de beskriver. Personligen tror jag att föräldrar som anser sig följa Attachment Parenting själva väljer ut händelser från dagliga livet där de anser att händelserna och valen man gör går emot Attachment Parenting.