Barnaboken

Jag kan inte för mitt liv förstå hur du kan få dessa två så vitt skilda förhållningssätt förenliga med varandra? Jag har läst både barnaboken, SHN och en hel del på hennes hemsida och forum. För min del finns det inte ens en smula i hennes metoder som är förenligt med ett förhållningssätt som AP. Att dessutom portionera ut kärlek och tröst till att bara omfatta vissa tider på dygnet är ju så långt ifrån AP man bara kan komma.

Standardmodellen är tortyr, SHN är tortyr och hela hennes person kastar is runt sig. Hon har ingen kompetens över huvudtaget utan har hittat på egna teorier helt ur det blå (utifrån sitt egen mycket, mycket skadade liv och traumatiserad uppväxt). Barnaboken är mildare och har korn av vett och sans här och där, sunt förnuft skulle jag vilja kalla det, bitvis. Jag gillar idén att inte nejja ett barn i upptäckarglädjens ålder tex. Men det finns många andra, även med genuint AP-förhållningssätt, som också anser att barn bör få uttrycka sin upptäckarlust utan förälderns eviga bannande. Med tanke på hur Anna är som person så har jag inte ett dugg till övers för henne. Hon är en mycket, mycket sjuk människa. Och det tycks bara bli värre med åren. Jag tycker stundvis synd om henne, men bara stundvis eftersom hon trots allt aktivt och medvetet gör allt för att tjäna pengar på andra föräldrar som är lika skadade som henne. Istället för att genuint hjälpa sig själv och andra. Som de flesta gör när de kommit till en gnutta självinsikt om sina egna problem.

Vad menar du, är inte rädd för allt?

Du anser att det är fel att en 3 månaders nyfödd bebis är rädd?

Jag blir ärligt talat upprörd. Det finns inget utrymme inom AP för att inte ens tillåta en nyfödd att ha känslor av rädsla eller att inte vilja vara ensam. Att inte ha förståelse och insikt om sådant hör AW till och absolut inte AP. Jag undrar lite vad du egentligen anser att AP är? Du vet, man kan ju bära i sjal hur mycket som helst och ändå vara fullkomligt blind för barnets behov och signaler. Sjal är bara ett verktyg som man kan använda sig av inom AP, det underlättar många gånger. Men att bära i sjal är i sig självt inte AP! Att du talar så här om en nyfödd tyder då rakt inte på ett förhållningssätt som helt och hållet bygger på lyhördhet. Inte på schemalagd aktivitet, självständighet och ensamhet för nyfödda spädbarn!

Hur tror du att du kan lära en nyfödd att det inte finns något att vara rädd för, genom att inte plocka upp när bebisen upplever rädsla? Det är ju här Anna Wahlgrens påhittade sagor kommer in, om att man räddar dem från vargen och därmed "planterar" en rädsla hos dem. Men det finns ju inte ens en gnutta sanningshalt i det! Det är helt enkelt rappakalja, bebisar fungerar inte så! Det här är sådana grundläggande, essentiella delar i ett förhållningssätt att de omöjligt kan kombineras. Din grundidé att du anser dig lära din nyfödda självständighet och att man inte behöver vara rädd, är fullkomligt oförenligt med ett förhållningssätt som helt och hållet grundar sig på anknytningsteorin. Vilken du automatiskt tar avstånd ifrån genom att anse att föräldern planterar rädslor hos bebisen om man bekräftar rädslan och plockar upp den nyfödda. Det strider helt och hållet mot vad anknytningsforskningen har kommit fram till!

Herregud!!

Jag blir fullkomligt vettskrämd över hur någon kan tro sig vara AP och ha mage att kalla sig AP när man medvetet och aktivt ignorerar behov av hunger på ett så brutalt sätt! Det mest grundläggande i AP över huvudtaget är ju att man tillgodoser bebisens behov, inte ignorerar dem! Att strunta i att en nyfödd spädis är hungrig bara för att bebisen inte kan klockan är fruktansvärt!!!

Måste ju som sagt undra vad du har plockat från AP, det har inte direkt framkommit ännu... jag tycker ditt förhållningssätt strider mot allt som AP står för. Men det är klart att det finns ju en del tolkningsutrymme och vissa övertolkar åt andra hållet istället så...

Att träna en nyfödd att äta, sova, vara ensam och ha samtid när det passar föräldern är faktiskt inte ens i närheten av något man kan kalla lyhördhet.

Ja jag brukar få höra det och jag har påbörjat en, men till skillnad från AW så struntar jag inte i mina barn och låter dem klara sig på egen hand bara för att jag vill skriva en bok, utan just nu så är det barnen jag prioriterar först. Därför ligger skrivandet rätt långt ner på listan just nu. Men det finns där.

Haha du kanske får vänta i 10 år dock
Jag har visserligen påbörjat den men jag skulle inte vilja påstå att jag ens känner mig färdig nog att fullfölja en bok redan nu, jag har långt kvar. På flera plan. Men att skriva en bok är ett stort projekt, för att inte tala om research-delen, och inget jag bara kan hafsa ihop på måfå för att tex få in lite pengar som vissa andra...

Förövrigt så har jag ju såklart läst Joruns bok om nära föräldraskap, ett kanonbra initiativ eftersom det verkligen behövs konkret, svensk litteratur med den inriktningen tycker jag! Alltså som uttalat handlar om AP (nära föräldraskap). Ett tips om man vill läsa lite om grunderna och hur det kan se ut i praktiken om man är en nära förälder. En hint till Umm T som uppenbarligen är splittrad, å ena sidan är "träning" viktigt från födseln både gällande mat, sömn och självständighet och å andra sidan så vill hon gärna vara AP och försöker genom att bära i sjal. Men man missar ärligt talat det fundamentala då faktiskt...

Vetenskap och forskning är central inom AP. AW skyr den som pesten. Närheten är central inom AP. AW anser däremot att barnet skriker föräldrarna ifrån sig. Något annat centralt är att amma fritt vilket alltså rent logiskt inte alls är förenligt med att använda scheman. Ett av de främsta verktygen inom AP är att undvika träning, metoder och kurer. Det hör helt enkelt inte hemma i ett samspel som bygger på respekt, ömsesidighet, lyhördhet och att lita på att barnets signaler och att de visar vägen. Man ska tro på bebisens signaler, AW däremot kallar det för "svordomar" och något som man inte alls ska lita på, för då visar man rädsla. Dessa två förhållningssätt är som två ändar på en lång, lång skala! De ligger så oändligt långt ifrån varandra när det gäller sättet att se på spädbarnets beteende!