syskonbråk

Hejsan, jag lever tillsammans med min sambo, mina två barn samt mina sambos tre barn. Min sambos två äldsta barn 9 & 10 år gamla bråkar... dagligen. Bråken börjar alltid med att den ena "retar" den andre på något vis och de leder inte sällan utan snarare oftast till att de börjar slåss, nypa, sparka, knuffas eller kasta saker på varandra.

Jag känner mig lite villrådig i detta sammanhang då jag känner att jag absolut inte accepterar våld överhuvudtaget i mitt hem men jag är ju inte deras mamma och därmed inte den som ihuvudsak uppfostrar dem. Jag har sökt råd på internet, men hittar mest råd och tips om konflikter, muntliga sådana, och att barn behöver få reda ut en del konflikter själva för att lära sig, vilket jag håller med om till viss del. Men inte när det går så långt att de brukar våld mot varandra. Dessa syskon har enligt deras pappa alltid bråkat mycket så det är alltså inte något som uppkommit i samband med separationen mellan deras föräldrar eller introducerandet av mig och mina barn. Barnens pappa accepterar såklart inte heller att de slåss, men jag upplever att bråken får alltför många tillfällen att urarta, det känns som man vill gå in och bryta/avleda tidigare många gånger. Jag har vid flera tillfällen upplevt att deras mamma hellre "stänger dörren" om dem och låter dem hållas istället för att hålla koll på vilket håll konflikterna går åt.

Jag är ju som sagt inte barnens förälder och ska kanske inte "uppfostra" barnen på "mitt sätt" ... MEN deras bråk påverkar mig, min familjesituation och mina barn som tycker detta är mycket jobbigt periodvis. Jag ser nu även att minstingen av min sambos barn börjar agera likadant som de äldre och det känns inte bra.

Vad ska man/jag/vi göra och hur ska vi förhålla oss till deras bråkande?

Tacksam för tips och råd

barnpsykologen margit

Äldre 24 Aug 11:21

#1

Hej!
Självklart ska barn få lära sig att hantera sina inbördes konflikter så långt det är möjligt. Men det låter som om "din" 9- och 10-åring har fått klara för mycket själva. DVS de fastnar i att kivas och slåss och kommer inte vidare.
Barn i den här åldern är ju duktiga på att prata och jag tror att det är den metoden ni ska använda er av.
Du verkar också lite tveksam om hur mycket du ska lägga dig i eftersom du inte är deras biologiska mamma. Men du är ju deras vardagsmamma när de bor hos er och där har du som vuxen mycket att säga till om och lära ut.
Med 5 barn i familjen uppstår lätt konkurrenssituationer om det ena och det andra. Alla barn behöver få ha sina egna revir, små eller stora, och tydliga regler var gränserna går. Annars uppstår konflikter när man hela tiden måste försvara sitt.
Mitt förslag är att du och din sambo först gemensamt funderar ut hur ni på olika sätt kan ge alla barn det utrymme, både fysiska och psykologiska, som det behöver. Sedan tycker jag att ni ska sätta er ner allihop och göra upp en plan för hur ni ska få det trevligare tillsammans allihop. Vilka regler ska gälla i ert umgänge? T ex att det inte är tillåtet att slåss. Bestäm också vad som ska ske om någon överträder regeln. Exempelvis att pappa eller mamma omedelbart går in och bryter handgemänget för att sedan vid lämpligt tillfälle prata om vad som utlöste grälet och varför de inte följde familjens uppsatta regel om totalförbud mor slagsmål. På det sättet ger ni barnen nya verktyg för hur man löser konflikter som uppstår och alltid kommer att uppstå.
Lycka till med träningen!
Margit Ekenbark

Immim

Äldre 25 Aug 09:07

#2

Hej och tack för dina tips och råd. Nu vet jag att vi är på rätt väg i alla fall. Att sätta sig ned med alla och göra upp hur vi villl ha det hemma tillsammans gjorde vi för en ganska lång tid sedan. Kanske kan vi sätta oss ned med några månaders mellanrum för att "färska upp minnena" av vad vi kom överens om? Även det att prata med de om vad som utlöste konflikterna i efterhand gör vi också.

I februari i år flyttade vi till ett större boende så nu har faktiskt alla barnen egna rum vilket har underlättat lite grann. då kan de gå undan och vara ifred om de vill. Det är även dit de vill ( har de berättat i våra samtal) att vi vuxna ska hänvisa dem om de inte klarar av att ex sitta i tv-rummet tillsammans.

Att ge dem tid och uppmärksamhet från oss vuxna behöver vi bli bättre på... vardagen är stressig då vi jobbar heltid och barnen har träningar osv vilket innebär att det går i ett måndag-torsdag samt helgerna då det är cuper och matcher osv. Men vi kämpar på och har varje kväll iaf en stund med barna både gemensamt och uppdelat då vi läser och ligger och pratar med barnen inför läggdags.

Tack som sagt för dina ord. Vi fortsätter kämpa på :)

syskonbråk

INNEHÅLL