När kan pappan åka bort med barnet?

*puffar*

Han är över 1 år när pappan ska resa med honom som jag fattar det så jag skulle inte tro att det skulle vara några problem för honom eftersom det är hans egen pappa som ska ta med honom på resan. Ni kan ju redan nu börja "träna" och förbereda vad gäller amning osv? Tar han flaska kan pappan mata honom med den ist för att du ammar tex.
Barnet har säkerligen knytit an till pappan med och bara för att du "har mat" så är du ändå utbyttbar så att säga när barnet har en bra relation även till pappan.
Kan säkert bli lite gråt osv men jag tycker personligen att man inte bara ska gå på att mamman är den med bäst anknytning eftersom även fadern kan få "bäst" anknytning så fort barnet inte behöver ammas hela tiden.

ville bara tillägga att det ju faktiskt finns barn som har VV boende i den åldern och att det fungerar utmärkt.

Tack för svaret. VV-boende är väl inte alls rekommenderat i den här åldern och det är ju mycket pga sådan forskning jag funderar kring detta, jag vill ha en uppfattning om vad som kan vara ok.
 
Flaska tar han inte alls... Amningen är ju också så mycket mer än bara mat så själva maten är egentligen mitt minsta bekymmer.

Fler som har någon tanke?

Eller är det någon där ni varit i samma situation som vill berätta hur ni resonerade?

Jag skulle vänta och se hur det går när ni byter av med föräldraledigheten. NI kan nog märka när han är redo för det. Ofta blir de väldigt mammiga då mamman försvinner på dagarna i början och det kan ta lite tid innan det går över och jag skulle låta det ta den tid det tar....

Det tidigaste jag varit borta från ett barn en längre tid var när dottern var 1,5 år och lillebror föddes och jag blev tvungen att ligga på sjukhuset i 6 dygn. Tre av dygnen var dottern med, resterande tid hos mormor. tror det gick bra för henne (hon hade varit på gott humör under tiden iaf, sem påverkas ju hon på vis man inte kan se), men jag längtade så jag grät...

Avvakta och invänta sonen. Jag tror ni märker när det funkar! Men ett tips är att de måste börja jobba på att få en nära och bra relation snarast, för det kan ta tid...

Tack för svaret! Håller med om att det nog är klokt att avvakta, det är mest maken som är övertygad om att det kommer gå bra när han varit hemma ett par månader och därmed nog kan få för sig att vilja boka biljetter tidigt...

En nära och bra relation har de redan, absolut. Han har sonen mycket i famnen och i bärsele, matar mycket av vanlig mat osv och är hemma så mycket det går med ett heltidsjobb (jobbar faktiskt tom hemifrån två dagar i veckan dock). Så det är inte att sonen ska vara med honom jag är orolig för utan det faktum att jag är borta. Eftersom man alltid hör att små barn inte har något tidsperspektiv och man inte ska lämna dem mer än ett dygn vid ett år osv, är det helt oviktigt då att en förälder som brukar vara ständigt nära dygnet runt plötsligt är borta i flera dygn? Dvs är det enda avgörande att en av flera anknytningspersoner finns kvar?

Jag tror det går jättebra, han har ju sin pappa med sig och den trygghet han behöver med en förälder!

Jo det är ju det man hoppas. Men många säger ju samtidigt att en ettåring glömmer en förälder på typ tre dagar och då undrar man ju hur det påverkar barnet.

Det låter mer som att du inte är redo att låta barnet åka bort med sin pappa än tvärtom. Det är ungefär som här fast mitt barn bara är 8 månader (och inte ammat pga att mjölken inte rann till). Pappan har velat ta med barnet till sin släkt 40 mil härifrån flera ggr och det hade säkert gått bra då barnet och pappan har en fin nära relation. Barnet är även van vid att bli matad av pappan och blir gosad med lika mycket av honom som av mig även om jag haft huvudansvaret pga föräldraledighet. Men jag har inte på något sätt varit redo att låta barnet vara borta över en helg tex så pappan har fått åka själv eller varit hemma. Sen åkte vi iväg ihop nu på semestern till hans släkt så de också fick "bonda" och träffa den lilla.  

Fast jag har ju ställt frågan under ap eftersom jag vill veta om någon har någon uppfattning om detta ur perspektivet anknytning, separation osv. Jag skulle ju aldrig komma på idén att båda vi föräldrar skulle lämna honom till barnvakt i flera dagar i den här åldern men om man tror att det skulle vara ok att pappan åker bort med honom i flera dygn trots att jag varit första anknytningsperson så skulle jag absolut låta honom göra det. Både för att han ska kunna göra något speciellt under sin föräldraledighet men också för att jag skulle njuta av att vara själv några dagar. Men sonens välmående kommer ju på första, andra och tredje plats...!

Det var absolut inte menat som någon "förolämpningen" gentemot dig. Jag förstår självklart att barnets bästa kommer på 1:a plats. Det jag ville säga med mitt svar var att jag tror att barn klarar av en separation under ett par dagar så länge någon av föräldrarna (som de ju är trygg med) finns med. BVC sa samma sak när min sambo frågade dom då han ville resa med vårt barn.
Däremot tror jag att om man som förälder inte är riktigt redo att vara ifrån barnet själv så färgar det av sig på barnet (så att det blir otryggt). Förstår du hur jag menar?  
Jag skulle inte låta min sambo åka bort med vårt barn men jag kan inte försvara det med att det är för barnets bästa utan enbart för att jag inte är redo. Som tur är så respekterar min sambo det .

Hur reagerar barnet när du är borta nu? Min lille är bara 5 mån men man kan märka att han saknar pappa och syskon de timmar de är borta på dagarna... Samtidigt så kommer kanske din man att bli första anknytningsperson då ni bytt föräldraledighet...

Så måste jag berätta om min andra son som var drygt 3 år då hans pappa bodde borta några veckor pga studier. Han kom hem varje helg, men sonen saknade honom så han kunde inte somna på kvällarna och inte heller lämnas på dagis utan fruktansvärd panik... Det var hemskt Så illa blir det nog inte på bara några dagar, men du kan ju förbereda maken om att det kanske inte blir lätt för honom som blir ensam med barnet heller...

Jag tror inte han reagerar så starkt när jag är borta, tex har han utan problem suttit en hel del i knäet på släktingar nu under semestern och jag varit i annat rum. Men direkt när jag kommer inom synhåll reagerar han och börjar gnälla och vill till mig... Hur tolkar man det?

Jo, han kommer säkert bli första anknytningsperson, om det nu fungerar så, jag kommer ju vara borta tio timmar om dagen.

Du har inte varit borta utanför hemmet med bara pappan hemma?

Jodå, ett par timmar då och då och det är inga problem.

Hej!
Först vill jag säga att jag inte talar om för någon annan hur de ska göra

Men så här har vi resonerat (vi försöker tillämpa ett "anknytningsmedvetet föräldraskap"): vi har varit väldigt restriktiva med natt-bortavaro. Mycket psykologisk forskning understryker nattfrånvaro/dygnsfrånvaro som problematisk ur anknytningssynpunkt. Vi har delat föräldraledigheten lika och haft samma regel för mamman och pappan: max en natts bortavaro när de är under året, max 2 nätter när de är 1-3 år. (och då har den andra föräldern tagit hand om barnet). Sedan har jag också ammat länge, och då velat vara borta max ett dygn.
Det tycker vi har varit bra för oss.

Hoppas ni hittar en lösning ni alla trivs med!