Hur får jag min 1-åring att sova i egen säng? Pepp tack.

Vart står spjälsängen för det första?

Redan från start så tog vi bort ena långsidan på spjälsängen och ställde ihop den med våran. Det krävdes tre madrasser i spjälsängen för att få nivån samma som i våran säng. Men det var supersmidigt på nätterna! Barnen har samsovit men ändå sovit i sina egna sängar så att säga. Och framförallt har dom blivit trygga med spjälsängen. När dom var i 1-årsåldern har jag satt tillbaka långsidan men låtit sängen stå kvar precis bredvid min säng. Jag har bara behövt sträcka ut handen för att nå barnet. Efter några veckor har jag kunnat flytta sängen lite längre bort, succesivt. Barnet har knappt märkt av förändringen och det har gått jättesmidigt!

Men det där med att somna i egen säng, det tog vi vid ett annat tillfälle. Med dottern dröjde det rätt länge, hon var nog alla gånger 2,5-3 år innan det gick. Dessförinnan satt hon och gungade i en takgunga och somnade till gonattvisor så lyfte vi bara över henne. Alla försök att somna i egen säng misslyckades så vi körde på det som funkade. Sonen gick det lätt att lära somna i egen säng. Han var nog 1,5 år ungefär och jag la helt enkelt bara ner honom, sa godnatt och gick ut. Så fort han gnällde eller blev lessen så gick jag in och tröstade honom och sa gonatt igen. Jag donade och vek tvätt och stökade strax utanför rummet så han såg och hörde mig och rätt vad det var så sov han bara! Första kvällarna tog det ju lite tid men han fattade snabbt galoppen, och det var absolut inte frågan om någon 5 minuters metod.

Vår säng står mot en vägg på andra sidan så det går bara att ha en spjälsäng tyvärr. Men hans rum är riktigt nära vårat och hans säng står typ tre meter bort så det bästa är nog om han sover där så man kan stänga till på natten om bebisen är uppe och skriker mycket.

Jag har läst tassmetoden, den verkar jättebra! Får se om den fungerar på honom när han är så "stor" och bestämd.

Jag undrar också om när man går ut tex så skulle jag kunna sitta och kolla på tv (lågt) och ha lite ljust utanför hans rum. Kommer han känna att jag är "där" då eller blir han bara taggad att vilja vara med? Ska man ha det helt tyst och svart så som vi brukar ha när vi lägger oss? Konstig fråga kanske...

Menar du att du ska titta på tv i hans rum eller utanför? Han blir säkert ledsen och förvirrad när ni ändrar rutinerna så jag tycker ni ska finnas där på riktigt, i hans rum. Jag brukade ta med mig laptopen och sitta bredvid sonens säng när han inte ville somna själv på kvällarna. Då var det inte så tråkigt och han kände sig trygg genom vår närvaro. Var han ledsen gjorde vi ungefär som i tassmetoden.

Fast jag tror ni kan hinna fasa ut det innan dess! Ta en vecka i taget och gör små förändringar. Börja med sängen jämte eran och flytta den en bit varje vecka. Ni har ju tre månader på er!

Jag menar i rummet utanför. Jag måste verkligen bestämma exakt hur jag ska göra. Om jag ska sitta där eller om jag ska gå ut och gå in igen så fort han blir ledsen. Jag kan nog inte sitta där med en laptop i hans rum för han kommer vilja vara med och kolla på den och bli hysterisk. Så då får jag sitta bredvid och klappa honom och vara tyst. Men då blir ju det "nya" rutinen, att jag sitter bredvid och det är ju kanske inte riktigt tanken. Plus att han kommer tro att jag ska ta upp honom om jag sitter och klappar honom...

Det här är ju supersvårt!

Det finns ingen anledning att sitta i hans rum om han inte är ledsen tycker jag. Jag menade alltså att jag tycker att du ska vara i rummet om han visar att han behöver dig där. Är han glad eller bökar runt i sängen kan du ju gå ut för att sedan gå in om han blir ledsen. Börja med att prata lugnade och röra honom i sängen. Fungerar det inte kan du ta upp honom i famnen för att lägga ner honom när han är lugn. Ofta måste man upprepa det hela många gånger de första dagarna.

Okej, ja, precis. Jag går ut i rummet bredvid och typ viker tvätt så han hör att jag är där men att det är lugnt och stilla.

Superkonstigt fråga igen. Är det verkligen bra att ta upp honom? Jag får känslan av att han då fattar att ju högre han skriker och gråter desto större chans är det att jag tar upp honom? Och det vill han ju så då kommer han skrika så högt han kan. Eller barn kanske inte kan tänka så långt?

Så små barn manipulerar inte sina föräldrar om det är det du menar. Det kan däremot vara lättare att lugna äldre barn i sängen många gånger eftersom de är så rörliga. Jag tycker absolut att du ska ta upp honom i famnen om han inte lugnas i sängen för att sedan lägga ner honom direkt när han är lugn igen. Vagga inte eller liknande utan ha honom bara nära. Då vet han att han får komma i din trygga famn om han behöver det men lär sig samtidigt att du är konsekvent med att det är sovdags vid läggning. Efter några dagar räcker det ofta att lägga barnet, gå ut och säga godnatt. De blir trygga av att veta att föräldrarna svarar när det känns jobbigt.

Sedan får man nästan räkna med att det tar lång tid vid läggning och uppvak de första dagarna eftersom barnet är ovant och förvirrat. Det bästa är om ni kan hjälpas åt för annars är det lätt att ge upp.