Hur får jag min 1-åring att sova i egen säng? Pepp tack.

Vår dotter somnade i famnen hela första året och lades sen ner i spjälsängen. Så hon var ju van att sova där men inte somna. När hon var runt ett år bestämde vi oss för att hon skulle lära sig somna i sin säng också men självklart med oss närvarande, att gå därifrån ser jag ingen fördel med. Genom tips från en bekant och våra funderingar gjorde vi så här.

(Man kan gärna leka en del i spjälsängen på dagen för att göra den till en positiv plats)

Hon fick välling i famnen i en fåtölj i sovrummet. Vi har sen vi började med detta haft en cd med mjuk och lugn sovmusik i hennes rum. Sen la jag ner henne i sängen, sa god natt osv och sen satt jag tyst i fåtöljen, hon såg mig men jag pratade ingenting. Hon stökade och stökade och protesterade men blev bara tydligt ledsen två gånger och då tog jag upp henne, tröstade och lugnade och sen la jag ner henne i sängen igen. Jag pratade alltså inte i övrigt men fanns där för henne. Det tog väl någon timme av stök första kvällen innan hon la sig ner och somnade och sen blev det successivt kortare. Och våra nätter blev mycket bättre av att hon lärde sig somna i sin säng.

Vi provade med att sitta bredvid och ha en hand på henne men det kändes som att det störde mer än det hjälpte så sen satt vi en bit bort i rummet istället.

Vår bekant hade tom mp3-spelare med musik/ljudbok i öronen för att orka sitta där i ett mörkt sovrum så pass länge och även kunna "ignorera" protesterna (det är ju mer osynligt än en dator eller bok också så barnet märker inte att man har det)

Nu har jag inte läst hela tråden men om problemet är att skrutten bökar runt (vilket även min är en mästare på!), kan man inte ställa sängen mot en vägg och låta honom sova längst in mot väggen, därefter mannen och sen du. Så slipper du vakna av böket och sonen slipper nya läggrutiner när livet ändå är lite kaos med nytt syskon på g?

Han är snart ett år. Vi har sovit med honom sedan han föddes, först i vår säng, sedan i spjälsäng med sidan borttagen vilket bara funkade ett kort tag för han hamnade alltid hos mig iaf för att vara lugn. Jag är en sådan person som verkligen vill sova själv men har följt hans behov och det gjorde att vi köpte en till 90 madrass och ställde hela härligheten i hörnet, 270 cm säng.
Det har funkat kanon fram tills nu då han har börjat böka och krypa runt i sängen i sömnen, han har ramlat ur en gång, han skallar mig och sig själv i väggen. På det har hans storebror börjat komma in till oss mycket och vill sova och de väcker varandra hela tiden. Så det känns som att pluttens och min sömn skulle tjäna i längden på att han får börja sova i sitt rum.
Ikväll la jag honom i spjälsängen, han är van vid att vi ligger jämte med en slags tassmetod natten igenom. Hålla i en hand vid bröstet vill han göra och det gick bra att göra så i spjälisen också! Vi har en extrasäng i hans rum och jag ska sova där i några nätter och se hur det går. Man får väl prova olika och se vad som funkar.

ändra inte allt på en gång, utan ta en bit i taget...!
jag blev åxå less på att sonen inte kunde somna utan att jag satt där hos honom i upp emot 1 timme å strök honom på benet...
så tillslut strök jag honom bara på benet under tiden jag sjöng godnattsång, sedan satt jag kvar vid hans säng tills han somnade. sedan började jag efter ett tag att sätta/lägga mig ner på golvet en bit ifrån hans säng och så låg jag där tills han somnade. just nu kan jag säga godnatt efter sången och sätta mig vid dörren tills han somnar och ikväll prövade jag att gå ut efter ca 45 min och vika tvätt i rummet mitt emot...fick gå in några gånger och lägga ner honom igen men efter 15 min somnade han och då var jag iaf inte i rummet precis just då..!
allt det här har ju tagit ett antal veckor men det får det göra bara det blir "bättre".... 

jag går inte in så fort han ropar "mammmaaa!", men jag går in direkt om han börjar gråta. men jag stannar inte längre än att jag stryker honom över pannan, pussar och lägger ner honom igen och säger sov gott nu. sedan går jag ut IGEN. det får ta den tid det tar känner jag....

Hej alla! Tack för svaren! Jag körde igår med att lägga honom i hans säng efter lite vanliga rutiner, han trodde vi var på väg till vår säng och fick panik när jag la honom i hans säng.

Men jag satt på en stol bredvid spjälsängen och hade en hand på hans mage hela tiden. Jag sa inte så mycket utan strök han bara på magen/ryggen. Han skrek och försökte ta sig ut i 10 minuter kanske, men jag la honom bara ner gång på gång och stoppade i nappen. Sen skrek han i 5 minuter till (liggandes) och efter högst 20 minuter så sov han, och han sover där än. Jag fick gå upp två gånger under natten och hålla en hand på honom i 2 sekunder.  

Eftersom det gick ganska fort så fanns det inget tillfälle att gå ut så jag satt kvar tills han somnade. Vi lyssnade på hans favoritskiva och vi hade lite ljust i rummet utanför och dörren på glänt.

Ikväll är det hans pappa som gör det så hoppas det fungerar då med. Vi har verkligen bestämt att det ska gå nu för det blir outhärdligt annars, jag är så trött att jag storknar.

Låter som en bra övergångsmetod. Ungefär så jag gjorde också när min son var i den åldern.. Har iof provat det mesta kan jag tycka.. men den här typen av metod funkade nog bäst. Nu är han 2 år 4 mån och sover i en "storkillesäng". Jag ligger bredvid honom en stund och säger sov gott puss och kram mamma älskar dig sedan går jag ut eller så stannar jag tills han somnat. Lite beroende på hur hans dag varit och hur hans humör är. Det är mitt tips för övrigt, köp en stor säng till ditt barn. Jag fick känslan av att min son tyckte spjälsängen var för trång/smal/kort.  Han sov alltid bättre i min (även utan mig) där han kunde ligga och sträcka ut sig och ta mycket plats. Att sova i spjälisen verkade inte lika behagligt alls, konstigt va ;)
Jag köpte en Kura från IKEA som väl är 90*200.. Kan han ju ha tills han är minst 10 bast! Toppen!!

Så gäller det att visa vem som bestämmer, då menar jag inte på ett "elakt" sätt såklart! Försök prata med ditt barn och förklara att när man är si och så gammal är det dags att sova själv i sin säng och att det inte finns något att vara rädd för. Mamma och pappa finns nära hela tiden osv.. Hoppas det löser sig för er och lycka till!

Hej! 
Vad skönt att ni kommit igång lite!
Jag lämnar gärna lite pepp och råd. Har själv en kille på 22 mån som är väldigt aktiv och har haft svårt att komma till ro på kvällarna.. han klättrade dessutom ur spjälsängen redan när han var 13 mån (sov i eget rum då) så sen dess har han sovit i växa-säng, och den var ju lätt att klättra ur/hoppa i/kasta grejor ur osv... Så jag lovar att vi har kämpat med sömn och sova i eget rum. 

Jag har delat upp det i att sova i eget rum och somna själv. Har inte lyckats med somna själv ännu, så mitt tips är att ta en grej i taget.
Sova i sin egen säng, i eget rum: Försök göra sängen så mysig som möjligt. Att vara i barnets egna rum lite innan sovdags och att barnet är med när man drar ner rullgardin, tänder sänglampa osv har jag upplevt som positivt.
Sen är det tålamod och envishet som krävs! Många nattningar har tagit över en timme...
Det gamla klassiska, rutiner och lugn och ro på kvällen har vi kört med. Gör det som passar dig och ditt barn. Läsa en saga eller lyssna på godnattsånger. Får han välling så kan han ju få den i sängen. Sjunga själv, speldosa eller vad man nu kan. Sitt brevid sängen och försök utstråla lugn och trygghet. Tassmetoden, stryka med handen, buffa i rumpan eller annan trygghet är ju jättebra. Sitt kvar tills ditt barn somnat!  
Sen är det "bara" att kämpa på! Jag är själv gravid i v 35 så just nu kämpar jag med att läggningen ska funka och att han ska somna utan så mkt stöd och det börjar lätta.
Vi kör samma grej varje kväll:  
Drar ned rullgardiner, bäddar upp sängen, tänder sänglampan. Sen dusch/bad, tandborstning osv.
Sen säger jag att det är dags att gå och lägga sig och då går han själv till sängen och så läser vi en saga eller två. Jag läser bara om han ligger med huvudet på kudden, (sitta upp eller hoppa i sängen = ingen saga), sen sjunger jag lite, släcker, sjunger lite till och sen sitter jag lugnt brevid tills han somnar. Gäspa är bra har jag hört, det sänder ut lugnande signaler så jag brukar gäspa lite. Blundar själv så han inte ska känna som att jag stirrar på honom. Han stökar en stund och sen somnar han. Ett tag var det mkt hoppa i sängen just i detta läget o då tittade jag bort eller gick ut, för att visa att jag inte gillade det beteendet.  

Han sover inte hela natten så ofta men vi försöker alltid natta om honom i hans egen säng. Kommer han till vårt sovrum på natten så går vi tillbaka med honom och det funkar faktiskt ganska bra! Jag läste i nån sömnbok att man inte skulle "spela hjälte" om de vaknar på natten och "rädda barnet in i sitt eget sovrum". Barnets sovrum är det rum som ska ge barnet trygghet. Försöker tänka på det.

Hoppas att det var några tips, idéer eller pepp som passade dig!
Lycka till! 

Hej! Tack för att ni skriver! Har gått ganska bra ändå. Vi har kört i en vecka. Jag kör på att han ska lära sig att somna själv, det känns viktigt. Det blir allt i en smäll - somna själv, sova i egen säng och i eget rum. Men han har jättenära till oss oavsett. han verkar tycka det är okej.

Eftersom han ska lära sig somna själv så går jag ut så fort han är lugn, men går in igen om han bli ledsen. Det har tagit 20-50 minuter att lägga honom. Han är inte hysterisk längre men kan gråta lite och då går jag in och har handen på men är noga med att gå ut innan han somnat så att han vet att han kan somna själv. Jag fick det tipset i "Tassmetods-tråden". Den är skitbra.

Han sover hela natten. Snyftar till en gång kanske. I natt ingen gång, han var knäpptyst så man blev nästan orolig åt andra hållet.

Vi kör gröt och banan till kvällsmat så han är mätt, har kolsvart i rummet och rummet utanför (vårat sovrum). Spelar godnattvisor svagt på skiva. Säger först "sssschhh" och blir han mer ledsen så håller vi en hand på.

Jag sitter i samma sits, min son på 1år fyllda vägrar sova i sin säng.. Jag nattar honom i vår säng å lägger sen över honom i hans, men så fort han vaknar på natten blir de samma visa igen å han hamnar i vår säng igen..
Samma visa om å om igen och varken han eller jag sover bra..
För att tillägga så är jag gravid i v 35 nu å sover som de är kasst så jag är konstant trött å mår skit..

Snälla ge mig råd oxå på hur man vänjer av honom att sova hos oss å lär sig sova bra i hans egna säng..
Vi har hans spjälsäng brevid våran säng och där är planen att han ska vara kvar även när nästa bebis kommer, så vi har en på varsin sida men han måste sova i egen säng.. Detta bara går inte längre..

Jag va bekväm i början med att amma/natta honom brevid mig så här är väl mitt straff :(

Vi gjorde likadant först, han fick ligga i stora sängen med mig och somna sen bar hans pappa över honom till hans säng. Problemet är att små barn kan vakna till flera gånger på natten och bara checka läget och då blir dom rädda och oroliga om dom inte är där dom somnade och då vaknar dom ordentligt och blir ledsna. Därför är det viktigt att er son somnar även i sin säng så när han vaknar på natten så är han trygg och där han var när han somnade.

Vi körde alla smällar i ett. Vår son ska kunna somna i egen säng (ensam) och han ska vara kvar där hela natten. Vi bär alltså inte över honom till oss om han vaknar utan han ska somna om själv. Vi är inne på 8e natten nu, det fungerar okej. han vaknade till och behövde hjälp med nappen två gånger i natt. Somnar själv i sängen och det tar runt 20-50 minuter.

Har ni testat någon metod? Vi gör tassmetoden.

Fast jag tror inte att det är du som har skapat behovet av att vara nära dig (ang. att du skrev straff), vissa barn kräver bara extremt mycket närhet. Det låter klokt att han fått sova hos dig tills nu, men fattar att det är extra jobbigt när du är höggravid.  Men ditt barn kommer också att kunna lära sig att vara tryggt i sin egen säng förr eller senare : ) 

Visst, självklart finns det mycket man kan göra som förälder för att vänja barnen vid att somna/sova själva men om det lyckas hänger nog mycket på om barnet är redo och vilket närhetsbehov det har just nu, etc.

Vi funderar på att försöka minska ner insomningsproceduren till vår 1,5-åring som är väldigt aktiv och har svårt att varva ner och vilja somna.  Blev lite inspirerad av den här tråden, har fått några idéer, tack ni som delar med er om hur ni gjort!  

Problemet när vi försökt med att hon ska somna i egen säng är att hon ställer sig hela tiden och börjar busa eller gnälla, även om hon är sömnig. Det blir lätt en kamp jag inte vill hamna i om vi då försöker lägga ner henne. Tänker inte brottas med henne eller låta henne stå och gråta, så har då avbrutit försöken. Tar jag upp henne, vill hon ner på golvet, för att slippa somna. Lägger vi oss i vår säng springer hon upp och ut ur rummet... så det funkar inte längre. Eviga barnvagnspromenader för att hon ska somna börjar bli tröttsamt, och funkar heller inte alltid. Oftast dock, hon blir nog lugn av att inte kunna röra sig så mycket.

Någon som känner igen sig och har hanterat liknande på något sätt?

Det vore ju fint alltså om hon kunde lära sig att känna igen sömnighetssignalerna och VILJA sova, för att det är mysigt att lägga sig och skönt att somna, men vi är ganska långt därifrån än : ) 
 

puff