Uttryck vi avskyr

Inspirerad av "bevingade ord"-tråden startar jag helt sonika tråden "Uttryck vi avskyr".

Jag kommer på två.


Det är ingen ursäkt, men det är en förklaring.

Används med fördel för att försöka bortförklara idiotiska beteenden hos folk som råkar tillhöra någon förment "svag grupp". Det är säkert nyttigt att leta efter dylika förklaringar i syfte att se samhällsproblem i ett bredare perspektiv, det är inte det - men allt som oftast slår det över och det enda man gör är att leta "förklaringar". Hur den utsatte mår skits det i, för det är ju så jättejättesynd om den stackars gärningsmannen av alla möjliga skäl (bokstavsdiagnos! invandrare! frånvarande förälder! you name it...). Ja, man kan nästan få för sig att det man är ute efter är att ursäkta beteendet. Att det finns massor av folk som också har diagnosen, bakgrunden, hemförhållandena etc och klarar av att sköta sig spelar ingen roll alls. Men det är som om det är värre när en på ytan välanpassad person rånar någon än när någon med "trassligt förflutet" eller liknande gör det.

Det är en dag i morgon också!

Användes ofta och gärna av min far när jag som liten inte ville gå och lägga mig i tid på kvällen. Att sova i tid är bra har jag insett, så den aspekten av hans vädjan förstår jag givetvis, framför allt så här i efterhand. Men uttrycket? Så fullständigt meningslöst. Skulle det vara mindre dag i morgon för att jag var uppe en timme till? Redan som 8-9-åring tyckte jag det var fånigt, och det har inte ändrats med åren. Jag är nu pappa själv och har lovat mig att aldrig säga så till min son :)