mammatill5 skrev 2011-09-01 11:43:04 följande:
Tack!
Jag är benägen att hålla med om att mina argument inte alltid förstås.. Jag är kanske lite otydlig i vissa saker.. går på hårt och det kan missuppfattas. Det ligger inte i min personlighet att linda in saker och ting i bomull. tycker jag någonting så säger jag det.. Några tar sen som om nazismen och gör det till någonting annat. Några förstår faktiskt vad jag är ute efter.
Nu påstår du igen om saker du inte har en aning om.. Jag framhåller våran verklighet .. ärligt. Det är vårat liv som du läser om, som är just så som jag skriver om... Inte "Kalles familj som har det jobbigt" Vi är inga offer för DS.. Jag ger en bild av våran familj.. vad för annan slags verklighet ska jag framställa??
Vi har inga större problem.. Så är det bara. Hannas DS är inte i fokus hos oss. Hanna som person och pojkarna som personer är det. Vi har inte drabbats av DS.. Vi har berikats med Hanna. Vi alla berikar varandras liv.
Det kan klinga illa hos dom som inte riktigt har den bilden av ett liv med ett barn med DS. Jag är nog benägen att påstå att mycket av problemen skapar man själv med sin inställning och attityd. Anser man att det är katastrof..ja då är det en katastrof.
Om du nu bara talar om dina subjektiva erfarenheter, varför låter du inte andra ha sina subjektiva bedömningar intakta utan att känna dig kränkt?
Åter beskriver du hur problemfritt du anser din tillvaro flyter, samtidigt som du känner dig hotad av samhällets normer (?) och individens rätt att tänka själv. Ingen kommer att ta din dotter från dig, även om så 99% av alla i Sverige skulle välja abort om de fick svaret DS på sitt test.
Subjektiva känslor och enskilda val är din rätt. Det är min rätt med.