5½-åring med separationsångest
Vår son (född jan -06) har senaste månaderna börjat protestera mot att bli lämnad på dagis. Redan i våras märkte vi av det enstaka gånger. Det hjälpte inte att säga hej då på vanligt sätt och sedan gå utan han klamrade sig fast vid en och sa att han ville följa med oss till jobbet. Fröknarna på dagis är duktiga på att hugga in och hjälpa till men det blir alltid så att de får hålla fast honom medan vi sliter oss loss och går iväg. Det känns förstås fruktansvärt som förälder att behöva slita sig loss från sitt barn.
Nu under sommaren har problemet växt och när vi skulle lämna honom första veckan efter semestern var det fruktansvärt. Han skulle vara några dagar på en sommaröppen förskola där han inte direkt kände så många barn och fröknar. Det började redan hemma att han inte ens ville sätta sig i bilen och vi fick tvinga honom och i princip släpa in honom i bilen. Så fortsatte det och han var helt hysteriskt när vi lämnade honom. Han hade panik i ögonen och klamrade sig fast vid oss. Sprang efter oss och hängde på grinden och skrek.
När hans ordinarie förskola öppnade igen fortsatte problemet men där känns det ändå bättre som förälder att lämna honom. Men det behövs nästan alltid att någon fröken håller fast honom medan vi går. Det har blivit lite bättre och är inte lika dramatiskt varje dag men det är alltid protester. Likaså går det inte lämna honom hos någon annan när man behöver åka iväg. Han skrek och var hysterisk när han skulle vara några timmar hos grannarna som vi känner väldigt väl och som har barn som han brukar leka med. Den gången gick det inte lämna honom eftersom det är svårt att begära att kompisar ska hålla fast honom så det slutade med att min man fick komma hem från jobbet den dagen.
Hur ska man hantera en sådan här situation? Vi har testat allt känns det som. Det hjälper inte att vi stannar kvar och säger hej då i lugn och ro. Det blir bara att dra ut på problemet för han är väldigt medveten om vad som ska ske och han går runt och vaktar oss. Vi har försökt med både mutor och att locka med alla roliga saker de ska göra på dagis men det spelar ingen roll. Han får panik direkt han märker att vi ska åka. Det är fruktansvärt jobbigt och påfrestande och man har en klump i magen varje gång det är dags att lämna. Känns fruktansvärt att fröknarna ska hålla fast honom men det är enda sättet för han är jättestark och det finns inte en chans att komma undan. Han springer ut genom grinden och framför bilen när man åker. Jag kan inte ens sätta mig i bilen när han har bestämt sig för att inte släppa iväg mig. Jag riskerar att klämma honom i bildörren eller köra över honom med bilen när han är så hysterisk.
Tacksam för råd och synpunkter!