Ska träffa några vänner som varit gravida samtidigt som mig. Vi har drömt om den här kvällen länge. Ska äta mögelostar, dricka lite vin och kanske blir det en fest-cigg med. Har duschat och fixat mig nu. Sen när jag kommer hem ska jag sova på bäddsoffan och mannen tar kidsen inatt. Ska bli så niiiice!
Ha det så kul ikväll!
Det var mitt förslag med farsta-fika på måndag, men har ju ingen koll på hur det ser ut där omkring, men antar att i vill fika på det vanliga stället? 11 kanske är en bra tid för er?
Suck, hinner ju aldrig svara på nåns inlägg här längre, känns trist! Läsa går ju, men skriva med en hand är skitsvårt och tråkigt.
Har en liten fråga... Är det meningen att bröstvårtorna ska göra ont när man ammar? Gör ju inte ont så jag sitter och grinar, men liksom inte skönt om man säger så. Vet inte om Aston har fel grepp eller nåt, han liksom suger in bröstvårtan bara, gapar inte sådär stort innan som de "ska" göra. Kanske därför? Vad tror ni?
Vet ju inte alls hur det ser ut där i Farsta, men jag har ju i alla fall Lisas nummer så ringer väl om jag känner mig helt förvirrad och vilse. Tror jag har Elins nummer också nu när jag tänker efter... Hmm.
Angående amning... Ja alltså, han har ju hela vårtan och vårtgården i munnen, men jag har relativt små sådana så det är inte så imponerande. Vet ju hur de "ska" göra, men har svårt att avgöra om Aston gör rätt eller inte. Gör ju som sagt inte jätteont, men det känns hela tiden, inte bara när han tar tag. Vet inte om det är för att han ammar så ofta så de liksom aldrig får vila. Jaja. Upp i vikt går han ju så han gör väl rätt då antar jag.
Förresten så är Aston lite förkyld fortfarande, typ snorig. Känns det OK att jag kommer till fikat ändå?
Nimah: Mitt tips är ju det där med filten, att ha bebisen invirad och få den att somna, och sen lägga ner invirad i nämnda filt. Annars var såna vyssan lull tassar min räddning med Dexter, det är såna fjädrar typ som man sätter fast på spjälsängen så man kan gunga den. Kan Ebbe somna i vagnen? Om han kan det så skulle jag tippa på att tassarna funkar.
Kommer inte till Farsta-fikan idag ändå... Tycker Aston verkar sjukare igen, han sov dåligt och hade lite svårt att andas lät det som. Dels lite rädd för att smitta era små, men mest tycker jag att han ska få vara hemma och mysa lite extra nu när han är sjuk.
Har fått hög feber, jippie! Aston verkar må lite bättre i alla fall... Men blir nog inga promenader/fikor för oss denna veckan, måste försöka bli ordentligt friska först.
A var ju ganska bra på att sova i sin egen säng innan han blev sjuk... Nu vill han helst sova hos mig. Fast tror jag säkert kan få han att sova själv om jag bestämde mig för att försöka ordentligt, nu känns det tryggare att han sover hos mig så jag kan ha lite mer koll på honom.
Har för övrigt bytt rum här hemma, Dexter fick vårt och vi tog hans, så nu har han det största rummet... Bra sen när Aston ska flytta in där tänkte vi. Dexter fick en riktig säng nu också, så tänkte sno hans spjälsäng till Aston, och därmed kan vi sätta på vyssan lull tassarna igen. Wohoo! Hittills har A haft en säng utan sida, och att gunga den hade inte känts särskilt säkert.
Usch då, era stackare! Hoppas ni får en chans att sova lite på dagen i alla fall.
Känns ju lite dumt att skriva efter era nätter, men min har vart helt underbar! A sov i sin egen säng hela natten, vaknade och ammade en gång och så vid 5-halv6 tog jag han till vår säng och ammade till det var dags att gå upp. Nu när jag är sjuk så tänkte jag att det var lika bra att han sov själv, är mer medvetslös än sovande när jag har feber, rädd att jag ska lägga mig på honom...
Disa: Jag som tyckt att Aston är lång... Haha, ingenting ju jämfört!
Sanna: Vad skönt att efterkontrollen gick bra! Och att du fick reda på varför det inte känts helt bra också, nu slipper du oroa dig. 
Typiskt!
velvet: beror ju lite på hur du menar... livet som det var innan räknar jag inte med att få tillbaka typ någonsin. spontan kan man ju inte vara längre. allt måste planeras och allt blir mer av ett projekt än innan. jag tycker det mesta är jobbigt fortfarande om det inte är barn-anpassat, det vill säga, ta med barnen på middag hos någon/några som inte har barn är sjukt stressande och mer jobbigt än kul. sen är det ju en massa tider man ska passa, sov-tider, mat-tider och så vidare. vet att om dexter inte får mat vid 17 så blir han jättekinkig och jobbig. folk tror att det inte gör något om vi skulle äta 18 istället, men det gör det... nu har ju han väldigt fasta rutiner med flit, för att vi ska få egentid på kvällarna och för att han ska veta vad som händer när, och därmed accepterar saker bättre, tex somnar han själv inne på sitt rum och har gjort det sen han var jätteliten.
i alla fall.. om du menar hur lång tid det tar innan den första "chocken" lagt sig så är det nog olika från person till person. om man vill ha rutiner och mår bra av det så kan man oftast börja få till dem vid 2-3 månader. sen måste man nog "öva" på att gå ut, vänja sig själv liksom. i början var jag jättestressad för om dexter skulle börja grina ute bland folk, att inte veta var jag kunde värma flaskor osv. men man kommer på trix att få till allt sånt, man märker vad som funkar på ens eget barn.
sorry om jag låter neggo eller bitter... haha. mycket har ju blivit bättre och roligare med barn också. men mitt liv som det var innan har jag sagt hej då till. nu så var jag förvisso dive master i thailand innan jag fick dexter, så det livet funkar ju inte riktigt med barn. hehe. eller allt går ju om man vill. men det känns för meckigt helt enkelt.
långt svar, skrev med en hand och orkar inte bry mig om stora bokstäver...