Två valpar

jag har 2 hanhundar. den ena hanen är 4.5år och har använts i avel lite grann, förut när tiken löpte så ylade å skrek han. om de gick förbi en löptik så riktigt skrek han, inte ylade utan skrek.  dom senaste 2 gångerna har han varit lugn, bara uppspelt om hon kommit nära. 
den andra hanen... han är 1.5år, förra löpet var hans första. sönderklöst köksdörr, klöst på ytterdörren, fått loss tapet i hallen, urinmarkeringar överallt,  allmänt stressad. denna gång köpte vi kompostgaller och gjorde en inhägnad i hallen åt hanarna. då blev de inge piss å inga sönderklösta dörrar. (vi bor i hus) växlade dom mellan hundgården uteå lilla inhängnaden inne. men stressad. dessutom löper tiken konstigt, börjar lukta för whippeten iaf nästan 2 månader innan löpet kommer igång, nu är de 2 veckor sen de slutade å han är fortfarande stressad å slickar heenne på ryggemn å hackar tänder i hennes kiss.

tiken ska kastreras innan nästa löp! 

Att ha två valpar samtidigt är oftast ingenting som folk ens med livslång hundvana ger sig på. Det krävs otroligt mycket tid och planering för att få det att fungera. För om man har två så unga hundar tillsammans så kommer de alltid att välja varandra framför husse och matte. Då krävs det av er som ägare att man håller dem åtskilda och tränar dem åtskilda största delen av deras första år för att motverka detta.
... och problemen slutar inte där. För sedan har ni två hundar i samma ålder. När man har flera hundar så bestäms oftast rang mellan hundarna automatiskt av vem som är äldst. Om man redan har en äldre hund så är det liksom inget snack om att den skall få äta i lugn och ro t.ex. av den yngre hunden.
Att de är av olika kön gör det hela inte lättare, men det är egentligen inget problem om man har god lydnad på hundarna :)

Kan säga att jag själv har haft två valpar hemma under kort tid (då en hund i 5månadersåldern schäfer/amstaff behövde ett temporärt hem/mellanhem). Det var fan de värsta veckorna i mitt liv. Allt jag hade lärt min jämngamla hund (var ca 7månader) försvann och alla dåliga ovanor de hade lärde de varandra.

Så jag skulle vänta om jag vore ni. Här hemma kliar det också i fingrarna efter en till hund (min sambo är ute på nätet var och varannan dag och kollar på hundar och uppfödare), men vi vet också hur skönt det är att vänta med att skaffa ny hund när den man har hemma har mognat till lite, och är så väluppfostrad den kan bli. Vet hur svårt det är att vänta som sagt, förstår att ni vill ha bullterriern (är en av mina favoritraser), men det kommer fler chanser. :)

Fast du bara har haft hundar av samma kön så borde du väl sett en del "löp-reaktioner" om du har haft hund innan? Har haft både tikar och hanar, och vet att det skiljer i reaktion, men gemensamt för alla är att det är jobbiga veckor, nerver utanpå, stress, oro, vaktande... kan göra listan lång på hur illa det kan vara, men vet också att det kan gå bättre i vissa lägen och för vissa hundar. Men en jobbiga löp kan du räkna med, frågan är väl bara om det blir normaljobbigt eller skitjobbigt...
Sedan skulle jag personligen aldrig välja att ha två valpar samtidigt. Min erfarenhet är att både hundägaren och den nya valpen har jättestor glädje och nytta av att det finns en vuxen hund närvarande. Den äldre hunden visar hur man skall uppföra sig, och kan hjälpa valpen att känna sig trygg och hemma. Och som hundägare är halva uppfostran redan klar, genom att hundarna lär sig av varandra och aktiverar varandra. 1+1=1,5 hundar...
Med två valpar ser jag att det skulle bli 1+1=3 hundar istället. Två hundar som skall fostras på alla sätt, som kommer att lära varandra en massa bus, och som kommer att trotsa samtidigt. Nej, inget jag valt om jag sluppit.

Tja, jag är kluven. Vi har haft valpar tätt en gång, det skiljer 8 månader mellan dem och det har funkat bra, men då är båda två av icke-krävande sällskapsraser och i perioder har det varit skitjobbigt. Det tar ju väldigt mycket mera tid, för precis som de andra säger så handlar det ju om att verkligen kunna dela på dem ofta för träning, enskilda promenader osv, men har man den tiden och är villig att lägga ner allt det arbetet som verkligen krävs så visst.

Det är två tikar och de har rykt ihop två gånger hittills men varit helt avslappnade med varandra både före och efter de incidenterna. De är fortfarande unga, den äldre blev två år i maj och den yngre blir två år i januari, men de börjar hyfsa till sig.

I hushållet finns även en äldre kastrerad tik och en numera rätt gammal hane, och jag kan säga att när hanen är borta (även om jag hoppas på många år till för honom) så blir det bara tikar eller så knipsad hane här i huset, för även om vår hane är hyfsat cool i jämförelse med många andra under löpen så är det jobbigt. Som tur är har vi ett gästrum i ett annat hus på tomten där han får bo då, annars hade han stressat ihjäl sig stackarn...

Ska väl tillägga att jag aldrig i livet skulle rekommendera någon att ta två valpar samtidigt utan att ha haft liknande ras/er tidigare och dessutom har några valp- och unghundsperioder bakom sig. 

Jag skulle aldrig våga ha två valpar/ unghundar samtidigt. Målet är att ge hunden lugn och harmoni, två så jämngammla hundar skulle med säkerhet stressa och "stissa" upp varandra. Dessutom ser jag inte hur tiden skulle räcka till. Jag har en 9 månader gammal tik och måler är att utöka med ytterligare en hund, men jag tycker inte att hon är redo på långa vägar. Jag vill att hon ska vara trygg och stabil innan vi utökar "flocken".
Frågan är om ni så gärna vill ha bägge att det blir på bekostnad av hundarnas välmående? 

Jag har haft fertil hane och tikar. Lopen gick ovantat bra, mycket p g a att hanen inte var sa intresserad av loptikarna. Nu nar han ar kastrerad, p g a medicinska skal, marker jag hur skont det ar att slippa tanka pa att vakta hundarna vid lop. For det kan mycket val vara sa att det gar bra att ha hundarna ihop vid lop nar man sjalv ar narvarande, men sedan galler det att se till att de inte kommer at varandra nar man inte kan bevaka dem.

Jag skulle inte valja att kopa en valp nar jag redan hade en valp. En orsak ar for att mitt mal med hundagandet ar inte att agna den storsta tiden at att fostra och miljotrana tva valpar. Vilket kommer behovas om man har tva valpar. Beroende pa valparnas personlighet och personkemin dem emellan kan man antingen fa ett par valpar som soker sig till varandra istallet for till agaren, och da bor man separera dem regelbundet. Dels for att bygga upp en bra kontakt med dem, och dels for att det inte bra att hundar i samma hushall blir for beroende av varandra, ifall nagon av tex dor i fortid.

En annan orsak ar att jamnariga valpar har en tendens till att vilja leka sa mycket med varandra att leken overgar i stress, som kan leda till brak mellan valparna.

Orkar inte läsa allt som skrivits just nu men jag hade valt att bara ha en valp. Vi skaffade ytterligare en hund innan den första blev året och känner i efterhand att det hade varit mycket bättre att vänta. Den yngre hunden har vi inte alls lika bra kontakt med som den första för det som hände var att hon tydde sig till den äldre hunden snarare än till oss. Visst, delvis är det även vårt fel som inte tog tag i det men det är en lätt fälla att hamna. Har ni enormt mycket tid och ork till två valpar så kan det säkert fungera men jag rekommenderar det absolut inte.
Vi har dessutom cocker spaniels som ju är lite lättare att hantera än de raserna ni väljer.

Det finns nog både fördelar och nacktdelar med två valpar samtidigt. 

Har ni kollat något på hormonchip till hanen?  Det kanske skulle vara ett altenativ i fall ni inte vill operera honom eller henne. Vist det kostar ju lite i längden ( ska ge min hane det snart och där ja gör det kostar det 1200kr) men det är ju klart värt det om man vill slippa stressande hane, mat vägran och sömnbrist för att både hanen och tiken är allmänt mer krävande vid löpet när hannen blir på. 

 

Jag säger ingenting om att ha en hane och en tik för själv har jag två tikar och en hane. Mamma Bus tio år hennes son Tudde 7 år och hennes dotter Lisa-Lisa 5 år och det har inte hänt någon olycka på 7 år här hemma och Tudde är inte odräglig när flickorna löper inte heller lider han helvetets alla kval. Så där ser jag inga problem.

Men aldrig jag skulle ha två jämnåriga hundar hemma det är rena pesten. Det är mycket jobb med en valpoch det är inte dubbelt så mycket jobb med två utan trippel eller kvadruppelt med jobb. 

Jag har blivit sittade med osålda valpar och att försöka socialisera en i taget när man är trött efter en hel arbetsdag är inte kul.  För man måste ägna sig åt en i taget som om man bara hade en. annars kommer de ty sig till varandra inte till dig. Och sen de flesta uppfödarna jag känner säljer inte en valp till någon som redan ha en valp. Just för att de flesta av oss vet av erfarenhet att det va 99 gånger av 100 inte blir bra    

Den där skiten skulle jag aldrig sätta in i nån av mina jyckar. Det är inte värt riskerna om man ser till helheten.

Jag skaffade två valpar väldigt tätt och här har det gått utmärkt.

Först en 8 veckors ur en kull.
4 veckor senare ringde uppfödaren och frågade om jag kunde tänka mig att bli fodervärd åt en valp ur kull nr två.
Så när valp nr 1 var 12 veckor hämtades valp nr 2 som då var 8 veckor.

Det är tufft, men så himla kul. Inte en sekund behöver man ha det tråkigt.

Jag har en tik och en hane och det finns möjlighet att separera dem vid löp.
Har inga planer på att kastrera hanen som inte ska användas i avel då jag föredrar en hund med naturliga drifter och när man kastrerar brukar hanarna förlora lite klös och ös. 

Har du något att motivera ditt påstående om att det är skit? 

Hormonet fungerar på samma sätt som när kvinnor använder p-piller. Och även manliga piller fungerar på samma sätt som hormonchipet som löser upp sig i kroppen för att tillföra så att hanen (finns även till tikar) inte har samma könsbedrift längre. 

Ja, jag har gott om vänner vars hundar insjuknat av de där chipen och vet även veterinärer som vägrar arbeta med det just för biverkningarna det kan ge.

Flera hanar jag känner har blivit totalt personlighetsförändrade av chip. Syrrans hane som aldrig gjort en fluga förnär spöade upp varenda tik han kom i kontakt med och blev allmänt agressiv och opålitlig mot folk. Andra har blivit extremt stressade eller nästintill apatiska/deprimerade.
När 7-8 månder gått har dom gått tillbaka till sina normala beteenden så jag är övertygad om att dessa chip inte är så "ofarliga" som det påstås.

En vän till mig fick ta bort sin hanhund ca 3 veckor efter att ha satt in hormonchip. Det slog runt i skallen på stackaren och han attackerade en liten hund som tack och lov klarade sig utan större skador. Efter attacken var han helt förstörd, vägrade gå ur "sitt" hörn hemma och tittade inte ens på sin ägare utan var bara helt apatisk.  Veterinären sa sedan när han avlivades att det berodde allra troligast på chipet.
Han hade "glömt" berätta om biverkningarna.
Sjukt tragiskt.

Vi har beslutat att bara ha vår lilla tik.