Anknytningsproblem?

Hej!
 Tack för din fina beskrivning av hur ni som föräldrar hanterat er sons födelse och omvårdnad mitt i den pågående separationen.
Det låter verkligen som om ni båda har satt honom i första rummet och gjort det som varit bäst för honom. Det verkar ju också ha utfallit väldigt väl. Sonen utvecklas fint och verkar ha mycket god anknytning till er båda två .
Dessutom har ni gemensamt tagit stöd av familjerätten vilket är bra då ni naturligt kommer i en situation där era vuxna liv också påtagligt kommer in i sonens. Självklart påverkar arbetsförhållanden hur man till exempel gör med pappaledigheten.
Som du säkert förstår finns det inget som är absolut rätt eller fel när det gäller de här frågorna. Det är mera så att den ena lösningen är mer praktisk för den ena föräldern och den andra för den andra föräldern. Sådana frågor brukar vara lättare att lösa om man bor ihop.
Annars är det inget som för barnets del skiljer. Du kan mycket väl vara pappaledig på heltid med din son alldeles särskilt om han sedan är hos sin mamma på kvällar och nätter. Så gör man i de flesta familjer där pappa tar ut sin föräldraledighet. Men det förutsätter ju då att ni kommer överens, vilket är det absolut viktigaste, både för sonen och för er.
Där tycker jag att ni ska ta familjerätten till hjälp. Det är lättare när någon opartisk är med att ta beslut i sådana här frågor. 
Bästa vägen till ett växelvis boende är att börja som ni gjort och så sakta låta honom sova över hos dig en natt då och då för att sedan utöka detta när ni känner att det funkar bra.
För din del låter det som om det är bra om du går sakta fram med kraven eftersom mammor med så här små barn ofta har väldigt svårt att tänka sig att lämna sina barn. Detta brukar bli lättare med tiden. 
Lycka till med fortsättningen!
Margit Ekenbark