Helammar folk inte längre?

Det är ett stort problem att amningen går ner. De flesta vill amma och de flesta börjar amma, men sen går fler och fler över på ersättning och det av den enkla anledningen att de inte får rätt stöd, hjälp och information. De som ska ha pisk för att kvinnor inte ammar är vården först inte ger den hjälp som krävs och sen dömer för att mammorna misslyckas pga dem.

Sen har det hänt nått. När jag fick första barnet för åtta år sen var det självklart att man skulle amma, det var ok att amma överallt. När jag fick yngsta för 1,5 år sen så var det inte alls ok att amma ute längre, nej nu ska man gömma sig under filtar och inne på bajsluktande amningsrum. Och hela tiden får man höra att man inte alls behöver amma för ersättning är lika bra/bättre och man är dum om man kämpar. Ersättning har blivit normen, vården tassar på tå för att inte såra ersättningsmammor och de har blivit ännu snabbare på att ge ersättning i rädsla för att bli klassade som amningshysteriska.

Till och med cancerfonden vägrar gå ut med informationen om att amning minskar risken för bröstcancer eftersom det kan vara sårande för dem som inte ammar.

Som svar på TS fråga kom det ju siffror helt nyligen om att amningen fortsätter att minska. Jag tycker det är lite "otrendigt" att amma nu. Folk har fått för sig att pappan måste få mata med nappflaska för att kunna knyta an till sitt barn så då ska man av jämstäldhetsskäl delamma redan från början för att han ska få knyta an. Så dumt så det liknar ingenting. Mina barns far har knutit an jättebra till alla sina barn trots att jag helammat dem. Vi skulle aldrig vilja offra de hälsofördelar och den speciella kontakt amningen ger bara för att han ska få stoppa in en nappflaska i munnen på dem. Att börja tidigt med flaska brukar ju vara ett bra sätt att sabba amningen totalt.

Sen upplever jag att det inte längre anses lika okej att amma i olika offentliga miljöer. På kaféer t ex. Trots att man är väldigt diskret. Men sitta halvnaken med tajta kläder och djupa urringningar när man inte ammar, det är tydligen OK

Men viktigaste skälet till att amningen minskar tror jag är att kunskapen och stödet från vårdpersonalens sida har blivit sämre. Amningsproblem möts med "ja men gå du över till ersättning istället" eller "det är bara att amma på". Inte konstigt att amningen minskar.

Man skulle ju kunna hoppas Jag önskar verkligen att vi får ett samhälle utan amningshets och ensidig propaganda och utan den kvinnosyn flera debattörer här ger uttryck för.

Ur jämtälldhetsaspekt, hur många har sin pappa hemma första halvåret varesig de flaskmatar eller ammar? Av de jag känner så har ingen som flaskmatar valt att direkt återgå till jobbet (efter 14 dagar) för att pappan ska vara hemma, ingen. Så vad är det fantastiska i att pappan kan mata? 
Jag tänker helamma men jag tänker också att maken skall vara hemma med vårat barn. Vi såg till så bada var hemma första 8 måanderna förra gången (snarare första året, men från 8 mån pluggade jag på distans) och kommer se till så båda är med nu också. Det är klart mer jämställt än att han ska flaskmata. 

Jag blir alltid så oerhört provocerad när man tar upp amning ur jämställdhets- eller anknytningsperspektiv, och det säger säkert något om mig

Men jag håller benhårt fast vid att anknytning handlar om att barnet ska få mat när det är hungrigt, tröst när det är ledset och sällskap när det är ensamt, dvs att en trygg anknytning inte handlar om hur barnet får mat utan i vilken grad de vuxna omkring barnet kan se och svara på barnets behov på ett hyfsat konsekvent sätt. (Det finns studier som visar att amning korrelerar med en mer positiv anknytning mamma-barn men det är jag övertygad om handlar om att kvinnor som från början har problem i sin egen anknytningshistoria i högre grad har svårare att amma - och att man därför ser en selektionsbias. Jag tror inte att amning ger bättre anknytning eller att flaskmatning gör det heller.) Amning är inte ett hinder för ett jämställt föräldraskap eller en god anknytning till pappan - en man som inte kan skapa en fungerande anknytningsrelation till sin helammade bebis kan med största sannolikhet det inte heller om ungen flaskas. Jag blir också oerhört provocerad när man väljer bort amningen med hänvisning till PAPPANS behov - det tas alldeles tillräcklig hänsyn till vuxna mäns behov i samhället om man jämför med bebisars. 
 

Ibland när man läser här på FL får man för sig att amning bara är krångligt, det gör ont, barnen sover inte... osv... Jag har ammat båda mina barn, helt i 4-6 mån och sen med smakportioner i varierande grad. Båda barnen har självmant slutat kräva bröstet vid 9 mån ungefär. Jag har haft lite problem i början, med för nätt tag och så, men bara barnen får någon vecka på sig så växer de ikapp och sen dess har det inte varit något problem. Hur smidigt som helst. Skulle se det som ett väldans omak att behöva börja med ersättning.  

Uh, jag tycker inte amning är smidigt. Jag tycker å andra sidan att flaskmatning är ännu osmidigare (diska, värma, hur mycket kommer han att äta, dessutom behöver jag ju pumpa om jag ska flaskmata för det räckte med 20 ml ersättning för att det skulle bli ett dygns magknorr - ännu mer disk - osv)!

Till min sexåring serverar jag köttbullar och potatismos på en tallrik och han äter själv med kniv och gaffel, säger att det var gott och tvättar själv sig om händerna - DET är smidigt, det!   

OT  

Eller så människor och deras livssituation och prioriteringar olika? Om du tycker att det har gått utmärkt att förena helamning och jämställdhet så är det ju utmärkt för dig/er, jag blir inte provocerad av det. Jag (och många andra) tycker dock att flaskmatning underlättar något oerhört för jämställdheten och pappans anknytning. Vi hade inte kunnat dela lika på ansvaret och föräldraledigheten och ge båda samma möjlighet till egentid om vi inte hade flaskmatat. Och det har varit viktigt för oss. Det betyder inte att flaskmatning per definition leder till jämställdhet eller att folk som ammar inte kan leva jämställt. Så vad är så provocerande?

Jag förstår inte vad som är så konstigt med det, vi är många som tycker att det är uppenbart. Om du och andra tycker att bebisen knutit an precis lika bra och nära till pappan som till mamman redan från start även med helamning så är det väl toppen för er? Vi är olika som sagt.