Helammar folk inte längre?

Som svar på TS fråga kom det ju siffror helt nyligen om att amningen fortsätter att minska. Jag tycker det är lite "otrendigt" att amma nu. Folk har fått för sig att pappan måste få mata med nappflaska för att kunna knyta an till sitt barn så då ska man av jämstäldhetsskäl delamma redan från början för att han ska få knyta an. Så dumt så det liknar ingenting. Mina barns far har knutit an jättebra till alla sina barn trots att jag helammat dem. Vi skulle aldrig vilja offra de hälsofördelar och den speciella kontakt amningen ger bara för att han ska få stoppa in en nappflaska i munnen på dem. Att börja tidigt med flaska brukar ju vara ett bra sätt att sabba amningen totalt.

Sen upplever jag att det inte längre anses lika okej att amma i olika offentliga miljöer. På kaféer t ex. Trots att man är väldigt diskret. Men sitta halvnaken med tajta kläder och djupa urringningar när man inte ammar, det är tydligen OK

Men viktigaste skälet till att amningen minskar tror jag är att kunskapen och stödet från vårdpersonalens sida har blivit sämre. Amningsproblem möts med "ja men gå du över till ersättning istället" eller "det är bara att amma på". Inte konstigt att amningen minskar.

Exakt VAD är det som är fanatiskt med Granits inlägg? Alltså helt ärligt, jag fattar verkligen inte. Snälla påvisa de fanatiska delarna av inlägget.

äsch man är inte en bättre mamma för att man ammar, men de verkar de flesta tro, ammande mammor är lika heliga som maria.. tssss.

Jag gav upp amningen efter 6 veckor och är nöjd med mitt val, jag mådde bättre, dottern mådde bättre.. jag tror att många blir så hetsade till att amma "för det är ju bäst" så de mår dåligt och utvecklar depressioner osv..

amningshetsen kommer nog vara utrotad om typ 10 år.

Jag blir alltid så oerhört provocerad när man tar upp amning ur jämställdhets- eller anknytningsperspektiv, och det säger säkert något om mig

Men jag håller benhårt fast vid att anknytning handlar om att barnet ska få mat när det är hungrigt, tröst när det är ledset och sällskap när det är ensamt, dvs att en trygg anknytning inte handlar om hur barnet får mat utan i vilken grad de vuxna omkring barnet kan se och svara på barnets behov på ett hyfsat konsekvent sätt. (Det finns studier som visar att amning korrelerar med en mer positiv anknytning mamma-barn men det är jag övertygad om handlar om att kvinnor som från början har problem i sin egen anknytningshistoria i högre grad har svårare att amma - och att man därför ser en selektionsbias. Jag tror inte att amning ger bättre anknytning eller att flaskmatning gör det heller.) Amning är inte ett hinder för ett jämställt föräldraskap eller en god anknytning till pappan - en man som inte kan skapa en fungerande anknytningsrelation till sin helammade bebis kan med största sannolikhet det inte heller om ungen flaskas. Jag blir också oerhört provocerad när man väljer bort amningen med hänvisning till PAPPANS behov - det tas alldeles tillräcklig hänsyn till vuxna mäns behov i samhället om man jämför med bebisars. 

För egen del märker jag tydlig skillnad på första och andra barnets papparelation. De är båda helammade. Med första var vi båda hemma på heltid i sex månader och kunde ha fullt fokus på bebisen, med andra började min man jobba när tvåan var tre månader och en hel del av hans tid går åt till storebror. Lillebror är snart fem månader och börjar visa lite tendenser till att gilla mig bäst för jag är ju hemma med honom mest.      

Ur jämtälldhetsaspekt, hur många har sin pappa hemma första halvåret varesig de flaskmatar eller ammar? Av de jag känner så har ingen som flaskmatar valt att direkt återgå till jobbet (efter 14 dagar) för att pappan ska vara hemma, ingen. Så vad är det fantastiska i att pappan kan mata? 
Jag tänker helamma men jag tänker också att maken skall vara hemma med vårat barn. Vi såg till så bada var hemma första 8 måanderna förra gången (snarare första året, men från 8 mån pluggade jag på distans) och kommer se till så båda är med nu också. Det är klart mer jämställt än att han ska flaskmata. 

nej fy jag tycker amningen är krånglig och inte alls smidig, ersättning är lätt och ta med sig och går fortare att mata och sen vet man exakt hur mycket mat barnet får, sen kan någon annan mata osv..

Jag säger inte emot dig...
...men vad jag tycker är så konstigt är att det skulle underlätta pappans anknytning att han matar?

Enklare för dig, men inte säkert lika bra för barnet faktiskt. Ammade barn reglerar sitt ätande själva, flaskade barn äter snabbt vad som finns i flaskan. Det finns data som tyder på att detta påverkar födointag, aptitreglering och vikt på längre sätt, att de mekanismer som ser till att vi inte blir feta kan störas av den praktiska flaskmatningen.

Förresten, mitt första barn lärde sig ganska tidigt att ta urpumpad bröstmjölk på flaska (utan att tuttförvirring uppstod) så honom kunde jag lämna med sambon utan att bekymra mig om maten på ett tidigt stadium. Jag började jobba en dag i veckan när han var fem månader. Tvåan vägra de ta flaska så där var det jag som gällde i matväg till 100%. Det finns ingen som helst skillnad i deras anknytning till pappan, båda är lika anknutna till båda sina föräldrar. Tror det är mycket viktigare hur man delar på föräldraledighet, hur man delar på sysslor i hemmet, hur mkt man umgås och tar ansvar för barnen.

Många här verkar ha varit hemma båda två under ganska många månader. Jag tror det är rätt ovanligt i samhället i stort. Alla jag känner med ett undantag har varit hemma en i taget. Och jag känner inte till en enda kvinna som kört igång med flaska och återgått till jobbet efter de tio pappadagarna. Alla kvinnor jag känner som flaskat har varit hemma i början av föräldaledigheten.

Jag säger bara bärsjal! Suveränt sätt för pappa att vara nära (och för mamma också såklart) och mina barn har somnat jättebra i sådan oavsett om det varit jag eller pappan som burit. Funkar säkert inte för alla, men jag tror man får ha lite fantasi och testa olika grejor för att hitta vad som funkar. Sen är det klart att barnet måste vara mätt för att kunna somna och då var jag nödvändig på det sättet för han som inte tog flaska. För oss kändes det dock inte viktigt att det var milimeterrättvisa och att vi kunde göra exakt samma saker med bebisen i början. Helamningsperioden är så kort. Barnen började på förskolan när de var 18 månader och de sista 6-8 månaderna var pappan hemma på heltid. Då blev barnen pappiga istället!

Jag trivs med att amma och eventuella nackdelar vägs med lätthet upp av att jag trivs så bra med det och att det är så smidigt. Sen finns det ju faktiskt hälsofördelar för både mamma och barn. Och så är det miljövänligt och man slipper stötta barnmatsindustrin som jag tycker gör en del dumma saker. Så för min familj, och för mig som haft turen att ganska snabbt och enkelt ha fått igång en fungerande amning känns det helt självklart att amma. Men jag är fullt medveten om att andra ser det på annat sätt och så är det ju, vi är olika.