enbär skrev 2011-10-05 21:25:31 följande:
Jag vet inte om jag missförstår dig men om jag förstår dig rätt menar du att helamningen skulle kunna göra (och har gjort bland en massa folk du känner) att barnet aldrig nånsin knyter an lika bra till pappan som till mamman? Låter ju helskumt. Anknytning är ju inte något som sker första veckorna i ett barns liv och sen är det klart. Anknytning pågår ju jättelänge.
Jag är nu föräldraledig och helammar vår två veckor gamla bebis. När pappan kommer hem efter jobbet tar han över bebisen (förutom när det ska ätas vilket sker nån gång i timmen max, kanske 5-10 minuter åt gången). Jag skulle vilja påstå att vi båda nu knyter an till barnet. Barnet är nöjt med att vara hos pappa, kan somna på hans bröst osv. Enda gången pappa inte duger är när det gäller mat. Men så fort han ätit färdigt är pappa en helt okej famn. Eftersom jag kommer att vara hemma den första tiden i sonens liv är det möjligt att han till en början kommer att ha en starkare anknytning till mig. Inget jag tänkte på med de andra barnen, men kanske var det så. Men sen ska ju pappan vara hemma i åtminstone ett halvår. Då om inte förr får ju pappan chans att verkligen vara med sonen.
Jag tror att "betydelsen" av att få flaskmata är ett vuxenbehov faktiskt. För barnet stör det inte anknytningen till pappan om man helammar (om pappan i övrigt är närvarande), men det är möjligt att vissa pappor kan känna sig otillräckliga om de inte kan förse sitt barn med mat. Det kan förstås också finnas mammor som känner sig oerhört låsta av att vara den enda som kan ge mat i kanske ett halvår. Men då är det ju också ett vuxenbehov.
När det gäller jämställdhet får någon gärna förklara på vilket sätt amning stör jämställdheten. I de allra flesta familjer är ju en förälder hemma i taget. Någon måste börja vara hemma och med helamning blir det mamman. Men sen är ju pappan hemma, i vårt fall något mindre än mamman men ändå minst sex månader. Är det ur jämställdhetssynpunkt sämre att mamman är hemma först? Blir det bättre jämställdhet om pappan är hemma först? För övrigt kan många helamma och jobba samtidigt om de nu skulle vilja det. I länder där man har kort föräldraledighet är det inte helt ovanligt att mammor pumpar under dagarna på jobbet, tar hem och sen får barnet den mjölken nästa dag. Det är förstås svårare att hålla uppe produktionen med så mycket pumpning och ganska lite amning, men det går om man nu vill det.
Jag har väl aldrig sagt att alla som ammar skapar en dålig anknytning mellan far och barn? Däremot har jag sett flera exempel på familjer där barn pga amningen knutits närmare till mamman det första året och i vissa fall har det lett till problem som tex att mamman måste vara hemma för att barnet ska kunna sova. Man kan säkert under vissa omständigheter skapa lika stark anknytning redan från start trots helamning och man kan naturligtvis tycka att det är ok att barnet knyts närmare till mamman. Vi ville inte ha det så utan tyckte att det var väldigt bra att våra barn har varit lika tätt knutna till båda redan från start.
Vad gäller jämställdheten har jag heller inte sagt att det måste störa jämställdheten att amma. Man kan organisera sina liv på olika sätt och gör olika prioriteringar. För oss (och för många andra jag känner och har stött på) har dock flaskmatning underlättat eller varit en förutsättning för jämställdhet. Vi ville dela lika på föräldraledigheten från start, vi ville båda kunna vara hemma med barnet OCH göra annat, vi har båda haft möjlighet att sticka iväg och tex träna och träffa kompisar, vi har båda kunnat vara den som drar iväg med de stora barnen på museum medan den andra är hemma med bebisen osv. För OSS har flaskmatning skapat möjlighet till ett jämställt föräldraskap.
